Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN BORJESON.
John Börjeson har en gång liknat sig vid en
gammal fiol, på hvilken det stundom roat vår
Herre att spela. Vår Herre måtte emellertid ha
funnit honom vara ett godt instrument, eftersom
han så ofta brukat honom för sina konstnärliga
syften.
Sedan trettio år tillbaka har det varit John
Börjesons namn, som fästs vid de flesta och bästa
alstren af monumental bildhuggarkonst i vårt land.
Och icke blott i vårt land möter man produkterna
af hans konstnärsskap. Holbergsstatyn i Bergen
är hans verk, och äfven detta bär prägeln af den
tillkomst, hvarom konstnärens ofvan citerade
anspråkslösa uttryck gäller. I Sverige har han strött
omkring sig det ena arbetet efter det andra:
statyerna af Karl X i Malmö, Karl XI i Karlskrona,
Magnus Stenbock i Helsingborg, Axel Oxenstjerna,
Nils Ericson och Scheele i Stockholm.
Geijer-stoden framför universitetshuset i Upsala har också
hans mejsel att tacka för sin tillkomst. Dessa
arbeten äro endast några af hans mest kända.
Kan det icke sägas om dem alla, att de äro
mästerverk, så gäller det i alla fall om många nog af
dem. Och alla äro betydande konstnärliga
skapelser. Särskildt är Karl X-stoden i sin mäktiga
kraft buren af ett konstnärligt patos, som fängslar
och imponerar.
Första gången John Börjeson på allvar fäste
uppmärksamheten Vid sig som mogen konstnär var
1874 genom sitt ypperliga utkast till
Sture-monu-mentet. Det blef aldrig mer än ett utkast — skulden
därtill var icke hans — men detta utkast står
kanske fortfarande som det monumentalaste
uttrycket för hans konst. Han låg då i Rom, dit
han 1867 ändtligen fått tillfälle att komma. I Rom
stannade han till 1876, då han flyttade till Paris,
där han förblef tills han 1879 bosatte sig i
Stockholm, där han 1886 efterträdde Frithiof Kjellberg
som professor i figurteckning och modellering vid
konstakademiens läroverk. Det var nog en
bekymmersam tid Börjeson hade att genomlefva
under sina första konstnärsår i utlandet. Och
ännu bekymmersammare hade han haft det
dessförinnan. Som yngling hade han, fast prästson,
pröfvat på litet af hvarje, varit sjöman,
skräddarelärling, skådespelare, ciselör m. m. Sämst lär han
ha egnat sig för scenen — enligt sin egen mening
ännu sämre än för sybordet. När han såg
aftäck-ningen af Gustaf Adolfsstatyn i Göteborg 1854,
lär han ha fattat föresatsen att på allvar slå sig
på bildhuggarkonsten, och 1858 finnes han
inskrif-ven som elev vid Konstakademiens läroverk i
Stockholm.
»Jämförd med sina föregångare», skrifver Georg
Nordensvan, »betecknar Börjeson, särskildt under
sitt senaste utvecklingsskede, den afgjordt modärna
riktningen inom skulpturen — den riktning, som utan
att stilisera och idealisera går lös på verkligheten
och mera söker karaktär och lif än formskönhet.
Det är i hans konstnärskynne något djärft, käckt
och robust, en utpräglad nordisk och framför allt
en afgjordt manlig karaktär».
EN BILD FRÅN 16:de ALLM. SVENSKA LÄRAREMÖTET.
» kolfrågan» är för närvarande en af våra
vik-tigaste frågor, af så mycket större betydelse
för framtiden, som den gäller ungdomens sak.
Det har ock blifvit mera än eljes nödvändigt
för lärarne attj genom personlig bekantskap med
hvarandra och
utbyte af åsikter
rörande
uppfostran och
undervisning underlätta det
makt-påliggande
arbetet.
Den 15—18
juni ägde i
Stockholm rum det
i6:de allmänna
svenska
läraremötet, med
ändamål att på
ofvan antydda
sätt främja
skolväsendet och
särskildt
undervisningen vid de
allmänna
läroverken Resultatet af det
talrikt besökta
mötet, hvilket
som alltid
präglades af
samförstånd och
kor-dialitet, ansågs
af alla deltagar-
ne såsom mycket godt. De fackliga
förhandlin-garne hade bjudit lika mycket af allvarsamt
pedagogiskt intresse som samkvämen och utfärderna
blefvo angenäma förbindelselänkar mellan
ungdoms-uppfostrarne från olika delar af landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
