Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
Hans blick hade åter blifvit osäker, ty det fins
ingenting fruktansvärdare än en ursinnig folkhops
■otyglade raseri, och ingen lag grymmare än
Ivnch-lagen. Dock höll han i den öfverhängande faran
upp sitt hufvud med ett slags stolthet — med en
lätt anstrykning af denna obestämda känsla af sin
■egen betydelse, hvilken kan behärska offren för
■en olyckshändelse eller en fånge inför skranket.
»Om jag ej träffat den där svensken, hade jag
begifvit mig direkt till fabriken, och de skulle
hafva slitit mig i stycken», fortsatte Roden. »Jag
vet ej, huru jag skall komma undan från Haag
eller hvar jag kan vara säker i hela världen. Men
pänningarna finnas i Hamburg och Antwerpen.
De äro i säkert förvar.»
Han skrattade och kastade stolt hufvudet
tillbaka. Hans åhörare betraktade honom, men
endast mr Wade förstod hans tankar. Ty bankiren
hade haft att göra med pänningfolk hela sitt lif,
och han visste, att för många af dem är
pännin-gen en gud och blotta ägandet däraf kärare för
dem än lifvet.
»Om ni stannar här i mitt rum en trappa upp»,
sade Cornish, »så skall jag begifva mig ut till
fabriken. Och i afton vill jag försöka hjälpa ei
undan från Haag — och från Europa.»
»Och jag återvänder till Villa des Dunes och
■packar in dina saker», tillade Dorothy.
Marguerite hade också rest sig upp och gick
fram mot trappan.
»Hvart går du?» frågade hennes far.
»Till Villa des Dunes», svarade hon och
till-lade — vänd till Dorothy — »jag tar med mig
litet kläder och stannar, tills sakerna hinna bli
klarerade en smula.»
»Hvarför det?»
»Därför att jag inte kan låta er vara där ensam.»
»Och hvarför icke?»
»Därför — att jag nu en gång är sådan», sade
Marguerite samt vände sig om och steg upp för
trappan.
Trettioandra Kapitlet,
Epilog.
Knappast hade m:r Wade och Cornish stigit ur
vagnen på den s. k. nya vägen till
Scheve-ningen och börjat gå öfver dynerna till fabriken,
förrän en polisbetjänt kom spnngande emot dem.
»Det är,» svarade han på deras fråga, »den
engelska fabriken på dynerna, som brinner. Jag
är på väg till Artillerikasernen för att telegrafera
efter sprutorna, fast det ej tjänar mycket till. Allt
är förbi om en halftimme — med den här vinden och
efter så mycken torka, som varit. Se bara den
varta röken där borta!»
Han pekade på en svart rökpelare, som fördes
ut öfver sandkullarna af blåsten. Därpå skyndade
han vidare med en hastig hälsning.
Cornish och mr Wade fortsatte sin väg i
långsammare tempo, ty bankirens kroppsbyggnad tillät
icke någon större brådska, när det gällde en
eldsvåda. Innan de gått långt, mötte de en annan
man, som kom tvärs öfver dynerna på väg till
Haag. Snart igenkände Cornish Onkel Ben, som
•’Forts, och slut från n:o 43).
kom på osäkra ben och bar alla sina ägodelar med
sig, inknutna i en påse af tvifvelaktig renhet.
Igenkännandet var tydligen ömsesidigt, ty Onkel Ben
kom emot dem.
»De’ ä’ jag, mister,» sade han till Cornish
tämligen höfligt. »Jag kan tala om, att nu försvinner
jag. Där borta börjar de’ osa lite för hett för mej.
iNu rifver dom ner alltsammans och gör en brasa
på hela kalaset. Och om ni eller mr Roden
kommer dit, så tar dom och hyfvar opp er de’ ä’
dag-sens sanning. Dom förstår inte skillnaden på er
och mr Roden, som jag gör. Sodom och Gomorra,
säger jag. Sodom och Gomorra! Där ä’inte sten
på sten om en half timme». Han skakade sin
smutsiga näfve mot den uppstigande röken,
hvilken snart var allt, som återstod af malgamitverken.
Han skyndade vidare några steg, därpå stannade
han och lade ned sin påse. — »Jag ville bara
tala om,» sade han till Cornish, seende sig omkring
med komisk försiktighet för att förvissa sig om att
ingen lyssnade på honom, »jag vill säga er,
eftersom jag tänker ge mig i väg och för miss Rodens
skull, för hon har alltid varit hyggiig mot mej, att
dom håller utkik efter mr Roden för att vrida
nacken af honom — ett hundra tjugo stycken af
dom. Och hvad som ä’ ännu värre, ä’, att några
andra, som ä’ bildadt folk som jag — gett sig af
till polisen för att taga ut häktning mot honom
för svikligt förfarande — eller mord eller
någonting. Och det får dom också, med den historia,
som dom ha att berätta, och med alla de fattiga
sataraa, som ligga planterade på fattigkyrkgårn
så tätt som potäter. Nu har jag sagt ifrån!»
Onkel Ben spottade med stort eftertyck och såg
bortåt malgamitverken, skakade tveksamt på
hufvudet och gick sedan sin väg, mumlande: »Sodom
och Gomorra».
Mr Wade och Cornish fortsatte sin väg öfver
sandkullarna. Med den skarpa röklukten trängde
äfven en svag doft af lack fram till dem. Högst
uppe på en sandkulle, dit de klifvit upp med
mycket besvär, stannade mr Wade. Från denna
utsiktspunkt sågo de den sista skymten af
malgamitverken. Bland rök och lågor kunde de tydligt
se figurer, som rörde sig af och an och försågo
elden med ny näring.
»De göra åtminstone saken grundligt,» sade
bankiren. »Och vi vinna ingenting på att störa
dem nu — men riskera lifvet. De bränna icke
sina stugor, ser jag, endast fabriken. Jag är inte
någon hjälte, Tony. Låt oss gå tillbaka».
Men mr Wade fick ensam återvända till Haag,
ty Cornish hade viktigare saker att bestyra. Det
var nu i dubbel måtto nödvändigt att hjälpa
Roden i säkerhet bort mot Holland, och med
nödvändigheten ökades äfven svårigheterna. Ty
Holland är ett litet land, väl bevakadt och med hög
civilisation. Cornish visste, att det skulle vara så
godt som omöjligt för Roden att på något sätt
landvägen komma undan. Återstod således
sjövägen. Cornish hade sin vistelse på det
anspråkslösa hotell Svanen i Scheveningen förskaffat sig
många vänner, och det var till den gamla byn
nedanför dynerna, som ligger afskild från den
moderna badorten, som han begaf sig under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
