- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
822

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NYE STATSMINISTERN.

kiftande hade omdömen varit, som fällts om
excellensen ERIK GUSTAF BOSTRÖM vid hans
afgång från den maktställning, i hvilken han börjat
betraktas som tämligen orubblig, sedan han för
länge sedan genom tjänsteårens längd — i följd
räknade — distanserat samtliga sina europeiska
kolleger — mindre skiftande likväl än de voro, när
han för nio år sedan tog densamma i besittning
Och så tillvida ha de varit ense, att en betydande
personlig kraft med honom lämnar rådsbordet, och
att den æra, som bär hans namn, har sin
utpräglade karaktär, om hvars halt meningarne måste
vara delade, liksom de äro det om allt, som bär
den personliga kraftens märke.

* *

*



I stället för att inlåta oss på den svåra
uppgiften att gifva en oväldig tolkning af Boströms
politiska lifsgärning, skola vi här lämna några
biografiska data om hans efterträdare.

När frih. B. A. Leijonhufvud hösten 1874
lämnade ifrån sig sjöministerportföljen, öfvertogs den af
en ung sjöofficer, frih. F. W. von ÖTTER, hvilken,
såsom ske plägar, vid samma tillfälle erhöll
kommendörs rang. I sex år stannade han på sin post,
som vid hans afgång i sammanhang med
Posse-ministärens makttillträde besattes med hans äldre
broder, den i våras aflidne v. amiralen frih. C. G.
von Otter. Sedan dess har han tjänstgjort först
som varfschef och sedan, efter 1884, såsom
befäl-hafvare vid flottans station i Karlskrona, fortsatt
att passera graderna såsom konteramiral,
viceami-ral och slutligen — för en tid
sedan — amiral. Denna befordran
må väl, oberoende af den
kungliga vänskap, som legat där
bakom, räcka till att styrka hans
militära duglighet, på hvilken
uppmärksamheten blifvit fäst redan
under hans tidiga officerstid.
Under åren 1857—61 hade han varit
i engelsk krigstjänst och 1868 hade
han såsom befälhafvare på
ångfartyget »Sophia» deltagit i
Nordenskiölds Spetsbergsexpedition.

Ar 1872 blef han adjutant hos
konungen, och samma år han
inträdde i konungens råd kallades
han till ledamot af
krigsvetenskaps-akademien.

Men fackintressena ha icke
ensamma fått råda öfver hans
arbetskraft. Under de sista
ständer-mötena representerade han sin ätt
på riddarhuset och efter en
10-arig politisk rekreationstid mottog
han 1891 Blekinge läns landstings
val till dess ombud i Första
kammaren, där han stannade, tills han
förlidet år flyttades öfver i den
Andra.

Det är närmast med ledning
af hans insats i det
parlamentariska lifvet under detta decennium,
som hans horoskop måste ställas såsom
statsminister. En tidning anmärkte vid hans utnämning, att,
om densamma »icke på något håll väckt hänförelse,
så torde den icke häller på något håll framkalla
någon djupare misstämning». Det är nog sannt —
af samma skäl som hans företrädares politik icke
häller gjort det annat än vid ett och annat tillfälle.

»Den gyllene medelvägens» män slippa i regel
både jubel- och pereatrop. Och frih. von Otter är
liksom excellensen Boström en utpräglad vän af
den sortens vägar. Han är protektionist, utan att
vänta några underverk af »systemet»; han är varm
försvarsvän, men tar villigt hänsyn till, hvad
landet kan bära och riksdagen bjudas; han är
konservativ i sociala och kulturfrågor, men sätter sig
därför icke på tvären mot alla reformer, som peka
framåt.

På det hela taget kan det sägas, att han för
att vara militär lagt i dagen en ganska
anmärkningsvärd politisk smidighet. Under sin Första
kammartid tillhörde han i flera år statsutskottet,
i hvars ena afdelning han fungerade som
ordförande, och hade rätt ofta på sin lott att inför och
mot kammaren föra utskottets talan. Det må vara
sannt, att utskottsarbete är ägnadt att drifva folk
att kompromissa bort ett och annat af sin
öfver-tygelse. Men det kan också sägas, att det lär folk
att taga skäl och låta tala med sig. Att friherre
von Otter äger afsevärda förutsättningar att kunna
uträtta ett och annat på sin nuvarande plats, kan
bestämdt lika mycket tillskrifvas hans
parlamentariska uppfostran i statsutskottet som hans praktiska
läggning.

Beträffande den i förgrunden liggande
värn-pliktsfrågan befinner han sig i den lyckliga
belägenheten att kunna stödja det bebådade
förslaget om allmän värneplikt med hänvisning till sin
tidigare insats för ett liknande förslag.

När han för tjugo år sedan vid den de Geerska
ministärens fall lämnade
rådsbordet, skedde det därför, att han
ställt sig solidarisk med
regeringschefen i fråga om det förslag till
allmän värnplikt, som
underkändes af riksdagen. Om det funnits
någon grund för den uppgiften,
att exellensen Boström nu träder
tillbaka, därför att han finner det
mindre tilltalande att söka
genom-drifva ett värnpliktsförslag, som
innebär ett underkännande af och
skulle komma att kasta öfverända
den värnpliktsorganisation, för
hvars solidaritet han själf för åtta
år sedan varit med om att teckna
borgen, så är det också naturligt,
att han funnit frih. von Otter med
sina försvarspolitiska föregåenden
vara skickad att träda i hans ställe,
en mening som statschefen utan
tvifvel varit den förste att omfatta.

Det har anmärkts, att frih. von
Otter vid sina 67 år knappast kan
vara’ mannen att annat än i
nödfall och provisoriskt intaga
platsen som lots på det svenska
statsskeppet. Det är ju visserligen sant,
att han — den tillträdande — är
nio år äldre än den afgående.
Men i jämförelse med Europas
öfriga regeringschefer hör han
ändå knappast till de äldre, och skulle för ålderns skull,
kraftfull och spänstig som han är, mycket väl kunna
sköta rormansarbetet åtskilliga år och sköta det med
säker och kraftig hand. Likväl är det kanske med
hänsyn till de vindar som blåsa knappast troligt, att
han kommer att stanna synnerligen länge på sin
vanskliga post. Men detsamma skulle kunna sägas
om hvem som än kommit i hans ställe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0832.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free