Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 2, den 11 oktober 1908
- David Bergendal †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAVID BERGENDAL. †
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 23 september på aftonen ingick från Lund ett
dödsbudskap, mera än de flesta ägnadt att i vida
kretsar väcka sorg och förstämning. En man i sin
fulla krafts dagar, af hvilken svensk vetenskaplig
forskning och svensk ungdom ännu väntat mycket, professorn
vid universitetet därstädes, fil. d:r David Bergendal,
hade efter en kort sjukdom kallats hädan. Under de
senaste månaderna hade han visserligen känt sig
sjuklig — han hade plågats af en svår hufvudvärk, hvars
egentliga art läkarne icke förmådde med visshet
konstatera, men som nu antages ha berott på en inoperabel
svulst i hjärnan. Efter vistelse under sommarens lopp
i Ronneby och Varberg hade han dock trott sig i
besittning af tillräckliga krafter att återinträda i sin
ämbets-utöfning och anställde ännu under sista
examensperioden, om ock med största ansträngning, en tentamen.
Han nödgades emellertid därefter söka befrielse från
tjänstgöring, höll sig ännu ett par dagar uppe, men
måste måndagen den 21 intaga sängen och afled blott
två dagar senare.
David Bergendal var till börden bohusläning. Han
var den 4 maj 1855 född i Kville, där fadern,
sedermera kyrkoherden i Renneslöf Sven Johan Bergendahl,
då var komminister. Modern var Anna Helena von
Proschwitz. Sina första skolår tillbragte han i Lund,
där han hade ett par äldre bröder som studenter vid
universitetet, men mogenhetsexamen af lades 1874 vid
latinläroverket i Göteborg. Nu kom han som student
tillbaka till Lund och bedref där sina
universitetsstudier med den energi och kraft, som voro honom
egna. Filosofie kandidat blef han 1877,
licentiatexamen af lades 1882 och 1884 promoverades han till
filosofie doktor. Året förut hade han efter aflagdt
dis-putationspröf förordnats till docent i botanik.
Sina första lärospån i detta ämne gjorde Bergendal
för Jakob Agardh, men man begår nog intet misstag,
om man i första rummet skrifver detta studieval på
räkningen af den starka dragningskraft, professor F.
W. C. Areschoug vid denna tid utöfvade på den
mera begåfvade ungdomen. Bergendals
doktorsafhandling, "Bidrag till örtartade dikotyledoner
jämförande anatomi", som företrädesvis behandlade
Gerania-céerna, är enligt fackmans utsago troligen den bästa
botaniska afhandling, som på de sista trettio åren
ventilerats i Lund. Då det emellertid fanns alltför
godt om framstående unga vetenskapsmän på
botanikens område för att ett fortsatt studium däraf kunde
synas i stånd att skänka drägliga framtidsutsikter,
öfvergick Bergendal snart till systervetenskapen,
zoologien, som sedan blef det område, där hans
forskningar nådde europeisk ryktbarhet. Redan 1886
förordnad till docent i detta nya ämne, offentliggjorde
han tid efter annan arbeten inom hithörande områden,
särskildt öfver de lägre hafsmaskarnes anatomi,
systematik oclr släktsamhörighet, hvilka från utländska
fackmäns sida erhållit det mast obetingade erkännande.
Äfven beträffande kraft- och hjuldjuren har han lämnat
viktiga nya bidrag till de beståndande
forskningsresultaten. De, hafva emellertid i för hög grad
karaktären af specialundersökningar för att kunna intressera
eller ens i lättfattlig form karaktäriseras för en större
allmänhet.
Efter att i elfva år ha gått som oaflönad docent
blef Bergendal ändtligen 1894 utnämnd till
innehafvare af det då nyupprättade extra ordinarie
profes-sorsäm^etet i jämförande anatomi och först tio år
senare — som femtioårig man — blef han ordinarie
målsman för det ämne, åt hvilket han vigt sin lefnads
krafter. Af ekonomiska skäl tvangs han så att söka
förvärf äfven utom universitetets råmärken: i flera år
var han lärare vid Lunds privata elementarskola och
under fem år (1892—97) dess föreståndare. Boren
pedagog utvecklade han härunder ytterligare sin
förmåga som ungdomshandledare och stod enligt
samstämmiga vittnesbörd vid sitt frånfälle i detta
afseende vid Lunds universitet oofverträffad. Bärande
voro naturligtvis härvid hans intressen för studiet och
hans kärlek till ungdomen. Härtill kom, att han, hvad
i dessa specialiseringens tider för läraren har sin
särskilda betydelse, behärskade sitt ämne i alla detaljer,
så att fackmän t. o. m. betyga, att ingen svensk
zoolog hade sådan beläsenhet som han och att följaktligen
häller ingen som han var i stånd ätt vägleda den
kunskapssökande, hvilken specialitet denne än utvalt.
Slutligen var han i besittning af en
framställningskonst, hvilken ej sällan gjorde föreläsningarne till
vältalighetsprof tillika: tankens reda och logiska skärpa
samverkade här med stämmans malmklang och
framförandets liflighet och kraft till att frambringa föredrag,
sådana man sällan får höra från en akademisk kateder.
Som vältalare hade Bergendal ock i sin tidiga
ungdom gjort sig bemärkt icke blott vid de akademiska
högtiderna, utan äfven och framför allt vid de
offentliga meningsutbyten beträffande allmänt intresserande
individen eller samhället rörande spörsmål, som i början
>af 1880-talet begynte komma i bruk i Lund. Vid
dessa "Diskussionsföreningens" möten drog
Bergendal med energi och entusiasm i kamp för de idéer,
som nu äro hvar mans egendom, men som på denna
tid ännu ansågos vara af så omtvistlig, ja, "farlig"
beskaffenhet, att det kräfdes verkligt mod att
offentligen träda i breschen för desamma, vi mena
utvecklingslärans tankar, sådana de framställts af Darwin
och Spencer. Det var väl vid denna tid, som hos
Bergendal utvecklade sig denna aldrig svikande känsla
för ungdomens ^behof af och ungdomens rätt till full
och oinskränkt tanke-, menings- och
meningsyttringsfrihet, som kom att utmärka honom såsom ledamot af
universitetets lärarekollegium och icke minst bidrog till,
att inom studentvärlden göra honom till den afhållna
personlighet, han därinom städse förblef. Som docent hedrad
med uppdrag såsom kurator i Göteborgs nation — i
trots af den inspektorskris, som i händelse af hans
val ställt i utsikt och äfven blef verklighet — och
såsom studentkårens ordförande, mottog han som
ordinarie professor det högsta bevis, den akademiska
ungdomen i Lund kan gifva en lärare på sitt förtroende,
i det han redan samma år han utnämndes kallades
till Akademiska föreningens ordförande, ett förtroende,
som sedan hvarje år upprepades, tills han ett par
dagar före sin död undanbad sig återval. Hemligheten
af hans inflytande på ungdomen låg dock framför allt
i hans personlighets väsen: i den värme, som
strömmade till mötes från hjärtat under den sträfva, en
smula kärfva ytan, denna värme, som kom hans
lärjungar att i honom söka och finna icke endast läraren,
utan ock den faderlige vännen.
Med Bergendals bortgång har Lunds universitet och
Lunds studerande ungdom lidit en svårersättlig
förlust. Hvad vetenskapen förlorat, låter sig icke sägas;
mänskligt att döma var äfven detta mycket. Men
minnet har vunnit: än en gång har det kunnat rista
ett namn på vapensköldarna i sin tempelhall, om
hvilket det utan tvekan kan sägas: utan fruktan eller
tadel. Ty sådan man var David Bergendal.
Närmast sörjes han af maka, född Eriksson, och sex
barn, af hvilka äldste sonen i våras aflade
mogenhetsexamen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0018.html
