Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, den 15 november 1908 - Londonska teaterskön-heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERSKÖNHETER
»O
MISS LILY ELSIE.
skönhet med bländande tänder och ett bländande
smil. Utan att vara någon egentlig
konstnärsbe-gåfning har hon genom sitt yttre, sin lilla vackra
röst och sitt bländande leende vunnit terräng
som operettprimadonna. Det är begripligt, då
hon är så skälmsk, behaglig och graciös att
se på scenen, att man urskuldar frånvaron af
"gnistan" — så mycket hellre, som hennes spel
är prägladt af intelligens.
Det sista kan man däremot inte beskylla Mary
Studholme för. Har man nämnt hennes
praktfulla yttre och de besjungna, turkiska ögonen,
som två gånger satt henne i stånd att knyta
äktenskapsband, som gjort societys damer gula
och gröna af afund, är där egentligen ingenting
mer att äga.
Hennes skönhet, som nu är så mogen, att den
nått zenith, frodas i en atmosfär af sensationella
skandaler, omgifven af en raffinerad lyx och
förstärkt genom ryktet om de automobiler hon med
rätta är berömd för.
Representerar således Mary Studholme den
praktfullt yppiga högsommaren utgöra miss Lily Elsie
och miss Gabrielle Ray den helt unga och
knoppande våren. Miss Lily dansar nu på andra året
öfver Dalyteaterns tiljor som den glada änkan.
Och en gladare, elegantare änka har aldrig
valsat på någon scen.
Hy ad miss Gabrielle Ray angår, är hon ännu
så ung och opröfvad, att man rakt inte kan tala
om hennes talang och möjligheter. Hon dansar
en Cake-Walk i den glada änkan, och på grund
af» den har hon blifvit säsongens förklarade skön-
het. Reporterna trängas vid
hennes trappa — interviewerna
om miss Rays
älsklingsförströelse fylla alla tidningar.
Hennes porträtt fylla alla
bokhandelsfönster.
Vi andra — vi, som stå
utanför som opartiska betraktare
-vi kunna inte annat än midt i
miljonstadens
skönhetsförgud-ning längta efter lite mer konst
och mindre prål. Om vi också
beundra den välbyggda
engelskans klassiska skönhet, kunna
vi ej undgå att se hur likheten
af och till verkar något
monoton liksom det bländande
leendet öfver de bländande
tänderna — något stereotyp.
Betty Marie Ahlberg.
MISS GABRIELLE RAY.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
