Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 6 juni 1909 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT STORA FÖRFATTNINGSMINNE.
AXEL GABRIEL SILFVERSTOLPE.
GUDMUND GÖRAN ADLERBETH.
LARS AUGUSTIN MANNERHEIM.
I år åtminstone skall den firas, den dag — den 6 juni —
som borde vara det svenska folkets nationaldag.
Hundraårsminnet af Europas äldsta skrifna författning
kräfver uppmärksamhet. Funnes icke den
nordamerikanska förbundsförfattningen, vore den den äldsta
ännu gällande författningsurkund i världen. De män,
som under rikets yttersta nöd, med fienden framför
portarne i ordets bokstafliga mening, på föga mer än
två veckor åstadkommo Sveriges nuvarande
regeringsform, hafva berättigade anspråk på att i dessa dagar
tacksamt erinras. Crusenstolpe har angifvit hvars och
ens andel i det stora verket med en "ståtlig fras: "Vår
grundlag är en frukt af Mannerheims ljusa hufvud,
Platens jättekraft,Silfverstolpes forskande lugn,
Adlerbeths klassiska bildning, Stockenströms mogna
redbarhet, Skjöldebrands kärlek icke blott till det sanna, men
framför allt till det sköna, C. von Rosensteins nit för
det yngre släktets vä*, C. G. Nordins mångsidighet,
Wijkman Casperssons varsamma måtta, Bloms
sällsynt klara uppfattning, Ebersteins rika patriotism, Gahns
höga ståndpunkt i vetenskaperna, Mats Perssons
bergfasta redlighet, Hyckerts grundliga odling, Jon
Jonssons ovilja mot öfverdrift och Järtas snille."
Sådan var det första konstitutionsutskottets
sammansättning: sex representanter för ridderskapet och adeln,
tre från hvart och ett af de ofrälse stånden, slutligen
Hans Järta, sekreteraren, som vid 1800 års riksdag
afsagt sig adelskapet och därmed afskurit sig
möjligheten att såsom ledamot deltaga i den
grundlagsstiftande riksdagens förhandlingar.
Därom äro alla emellertid ense, att främst bland
1809 års riksfäder bör nämnas just Hans Järta. Det
är öfverdrift att kalla honom regeringsformens författare,
men att vi hufvudsakligen hafva honom att tacka för
densamma, därpå ha vi konstitutionsutskottsledamoten
Baltzar von Platens och andra samtidas vittnesbörd
att lita till. Han har först författat en promemoria
öfver de ärenden, som skulle i författningen upptagas,
och denna promemoria har tjänat som
föredragningslista inom utskottet. Han har vidare redigerat hela
förslaget och det på ett sätt, som måste anses
mönstergillt. Slutligen är det ock han, som på ett litet
undantag när författat det memorial af den 2 juni
1809, som åtföljde författningsförslaget till ständerna
och som i alla tider har värdet af ett oskattbart koiv
stitutionellt dokument.
Järta var född den 11 febr. 1774 i Husby i Dalarne,
son till generallöjtnanten Carl Hierta och Maria Char-
lotta von Plomgren, en dotter till den som en af
hattpartiets främsta och ifrigaste krafter bekante
handelsborgmästaren i Stockholm. Icke desto mindre lefde
föräldrarne i små villkor och den unge Hans måste
lita till en släktings understöd för att få medel till
sina studier. Utmärkt genom en ovanlig begåfning,
blef han. redan 1787 student ©en aflade fyra år senare,
sjuttonårig, kansliexamen. Han sökte därefter
anställning vid det ämbetsverk, som motsvarade vårt
utrikesdepartement, men lyckades icke här vinna
framgång på grund af sitt oppositionella sinnelag. BI. a.
stod han i nära förbindelse med medlemmarne i
"Juntan" i Uppsala, ett slags motstycke till nutidens
"Verdandi". 1796 öfvergick han till
justitierevisionsexpe-ditionen och slog sig på studium af lagfarenheten.
Tre år senare öfverraskade han allmänheten med en
broschyr: "Några tankar om sättet att upprätta och
befästa den urgamla franska monarkien". I densamma
föreslog Järta ironiskt just sådana tvångsåtgärder,
blott ännu längre drifna, öfver hvilka den svenska
allmänheten mest knotade. Endast de maktägande
voro nog blinda att icke inse skriftens verkliga syfte.
En upplaga på 1,700 exemplar hade redan slutsålts,
när man- omsider ingrep för att hindra dess
spridning. Ännu mer skulle emellertid Järta komma att
låta tala om sig såsom en af oppositionsledarne å
riddarhuset vid 1800 års riksdag. Af harm öfver
dåvarande landtmarskalkens partiska och servila
tillvägagångssätt afsade han sig här jämte flera likasinnade
adelsskapet. Han afskedades nu från den
protokollssekreterarebefattning han innehade, och lifnärde sig
sedan som advokat, bi. a. för Falu bergslag, hvarjämte
han sedan 1805 var sekreterare i Stockholms
brandförsäkringskontor. Vintern 1808—09 var Järta Qtidigt
invigd i revolutionsplanerna och hörde till de få, som
insågo vikten af,, att revolutionen icke komme att
inskränka sig till ett tronskifte, något, hvarför äfven
män som Georg Adlersparre och Cail Henrik
Anckarsvärd vid denna tidpunkt voro benägna. Efter
författningsverkets afslutande inkallades Järta i statsrådet
som statssekreterare för finansärendena, men afgick
redan i mars 1811 med anledning af det
grundlagsvidriga sätt, hvarpå kronprinsen Carl Johan vid Carl
XIII:s sjukdom förordnats till regent. Följande år
utnämndes han till landshöfding i Kopparbergs län öch
kvarstod med ett kort afbrott på denna post till 1822,
då han på egen begäran erhöll afsked. 1823
tilldelade riksens ständer honom en pension. Under en
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
