Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 45, den 8 augusti 1909
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR VON SYDOW-HERMAN LINDQVIST.
TILL PORTRÄTTEN Å FÖREGÅENDE SIDA.
Vid en tidpunkt, då hela vår nations blickar
oemotståndligt såsom i en brännpunkt samla sig kring den
jättelika kraftmätning, som äger rum mellan de båda
mot hvarandra stående parterna på arbetets fält, har
det synts H. 8 D. lämpligt att å första sidan återgifva
bilderna af de båda män, som å hvardera sidan kallats
att intaga de platser, från hvilka den närmaste
ledningen af krigsoperationerna utgår. Ansvaret för hvad
som försiggår hvilar visserligen på de bakom dem
stående organisationerna, Svenska arbets gif
vareföreningen och fackföreningarnes Landsorganisation. Men
Hjalmar von Sydow och Herman Lindqvist äro båda
så betydande personligheter, att de, ehuru formellt i
aflönade tjänstemäns underordnade ställning, helt
visst utöfva ett vägande inflytande på sina
huvudmäns förhandlings- och arbetsinställelsepolitik.
*
Adolf Hjalmar von Sydow är född i Växjö
den 22 augusti 1862, son till sedermera
härads-höfdingen i Ingelstads och Jerrestads häraders
domdomsaga Johan Fredrik von Sydow och hans maka,
född Edgren. Efter aflagd mogenhetsexamen blef
han 1880 student i Lund och aflade vid universitetet
därstädes 1866 juris utriusque kandidatexamen. Härpå
följde sedvanlig tingstjänstgöring och utnämning till vice
häradshöfdingetiteln 1889. Redan samma år inskrefs
han som amanuens i öfverståthållareämbetets kansli,
hvarefter han 1892 vann befordran till notarie i
ämbetets polisafdelning. Sju år senare (1899) utnämdes
han till förste polis ntendent och kom härigenom att
bekläda en viktig praktisk befälspost vid
hufvudstadens polis, på hvilken han upprepade gånger fick
tillfälle ådagalägga, huru en högre polisämbetsman
bör förena beslutsamhet med lugn besinning och en
aldrig svikande humanitet. Härifrån gick 1902 hans
befordran vidare till befattningen som sekreterare i
öfverståthållareämbetet för polisärenden och kallades
han p\ grund af denna ställning till ledamot i den ännu
arbetande kommitté, som tillsatts för utredning af det
svårlösta spörsmålet angående den reglementerade
prostitutionen. Äfvenledes togos hans krafter i anspråk
för utarbetandet af förslag till den allmänna
författning angående polisinrättningen i riket, om hvilken
1906 års riksdag aflåtit skrifvelse.
Efter allt att döma låg sålunda för von Sydow en
framgångsrik bana öppen i den högre förvaltningen,
då allmänheten 1907 öfverraskades af underrättelsen,
att han, till en början på prof och med bibehållande
af sin tjänst 1 os öfverståthållareämbetet, mottagit den
ansvarsfulla posten som verkställande direktör oeh
ordförande i den just då omorganiserade Svenska
arbetsgivareföreningen. För hans arbetslust och
administrativa begåfning öppnades här ett likt
verksamhetsfält, och följande år begärde han afsked från
polissekreteraresy slån. Svenska
arbetsgivareföreningen har säkerligen i främsta rummet just von Sydows
praktiska blick och energi att tacka för, att den
uppnått sin nuvarande, kraftigt konsoliderade ställning.
Vid fjolårets stora uppgörelse intog von Sydow en
ledande ställning bland arbetsgifvarnes representanter
inom den stora förlikningsnämnden och lär därvid
hafva ådagalagt en ärlig fredsvillighet, som tillvann
honom erkännande äfven från rnotparten. Om hans
a adel i Svenska arbetsgif vareföreningens af talspolitik
är nu icke rätta tiden att uttala något omdöme.
Landsorganisationens ordförande, ledamoten af
riksdagens andra kammare Herman Lindqvist är född
den 9 juli 1863. Son af fattiga föräldrar kom honom
endast nödtorftig folkskolebildning till del, hvarefter
han sattes i möbelsnickarelära. Begåfvad med mycken
praktisk blick, kom han snart till insikt om det
mäktiga medel liii förbättrande af lönearbetarnes ställning,
som erbjöd sig i fackföreningsväsendet. Endast
tjugofemårig tog han 1888 initiativet till bildande af
Arboga träarbetarefackförening och var sedan
outrött-ligt verksam för organiserandet af sina kamrater i
yrket. Så fästes snart uppmärksamheten på honom
äfven inom vidare kretsar och redan 1894 valdes han
af träarbetareförbundets kongress till expeditionsförare
för förbundet, en plats, som han skötte jämsides med sitt
arbete i yrket tills år 1897, då han blef förbundets
helt aflönade förtroendeman. Då landsorganisationen
1898 bildades, insattes Lindqvist i den styrelse för
denna, som går under benämning af landssekretariatet,
där han blef vice ordförande under Fredrik Sterky
som ordförande. Det dröjde emellertid endast
halftannat år, innan Sterky (januari 1900) plötsligt
bortrycktes af döden, och Lindqvist fick nu efter honom
intaga den ledande platsen i den fackliga
arbetarerörelsens högsta organisation, till en början
provisoriskt och därefter på grund af beslut af
landsorganisationens kongress i augusti 1900, ett förtroende, som
sedermera alltjämt förnyats.
Det kan således godt sägas att landsorganisationens
historia är Herman Lindqvists. Hvad han för
densamma uträttat, kan knappast öfverskattas. De
egenskaper, som härvid fört honom framåt, ha naturligtvis
till stor del varit desamma, genom hvilka von Sydow
blifvit rätte mannen på sin plats. Den praktiska
blicken, energien, den sega uthålligheten,
organisationstalangen — i dessa afseenden har Lindqvist icke
många sina likar. Någon teoriernas man är han icke,
men till gengäld har han en afundsvärd förmåga att
snabbt uppfatta och smidigt inrätta sig efter hvarje
för handen varande situation. Tack vare detta
har han hittills förstått att föra arbetarne från seger
till seger i de ofta svårlösta lönestrider, som
förekommit, hvarvid han naturligtvis dessutom haft god
hjälp af de ända till förlidet år nästan oafbrutet
uppåtgående konjunkturerna. Härigenom har
fackföreningsrörelsen i vårt land vunnit en inre konsolidering,
hvartill få länder kunna uppvisa motstycke. Det erfordras nu
endast, att det förslag till utvidgande af
landsorganisationens befogenhet, som föreligger till behandling
på den snart sammanträdande kongressen, vinner
bifall, för att den svenska fackföreningsbyggnaden kan
anses slutförd.
Secjan 1905 har Lindqvist säte i Andra kammaren
som representant för hufvudstadens femte valkrets.
Som sådan utmärker han sig genom strängt sakliga,
alltid mycket uppmärksammade inlägg i debatten,
men yttrar sig jämförelsevis sällan. BI. a. anses
Lindqvist genom sitt anförande ha varit en
hufvud-orsak till, att den s. k. lex Hildebrand på sin tid icke
vann Andra kammarens bifall.
Alla önska och hoppas helt visst, att nutidens stora
och förödande strider på arbetets fält måtte kunna
förebyggas. För att åvägabringa en lagstiftning till
vinnande i möjligaste mån af detta höga syfte arbetar
sedan 1907 en kommitté under justitierådet Åke
Thomassons ordförandeskap. I denna kommitté hafva
såväl von Sydow som Lindqvist plats. Om denna till
fosterlandets båtnad lyckas fullgöra sitt viktiga värf,
beror detta helt visst icke minst därpå, att dessa båda
män ställt till förfogande sin rika erfarenhet och
förmåga.
- 706 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0707.html
