Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45, den 8 augusti 1909 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
A
"":k\.
TAHITIANSKA.
mörk silhuett
mot
stjärnorna. Öfver
vilda, fantastiskt
taggiga
klippspetsar sänker
sig
molnkransens skära
glöd. Från
öster kryper
morgonljuset
allt högre och
högre. Den
mörka
silhuetten bleknar
först och
rodnar sen.
Djupa, skugg-svarta dalar,
som skära in
mellan grön-
skeklädda
klippor,
ljusna. Det
lättar öfver
fot-kullarne. En
sandhvit, [-snäckglittran-de-]
{+snäckglittran-
de+} låg strand
blir skönjbar.
Bränningen
bryter sig
silf-verhvit och
flankgrön
däremot. Stolta
palmer med
slanka
stammar och fjäderlätta kronor stiga fram och buga sig.
En vidsträckt lagun klarnar. Reflexerna börja leka i
dess djup ...
Ett, två, tre börja gula och skära, dimlätta
ljusflammor fladdra upp i öster. Stjärnorna slockna hastigt.
De fina strömolnen ladda sig och bli tunga af rödt
guld. Hafvet skiner, blänker och skimrar. En skarpt
smaragdgrön
eldgnista
flämtar till vid
horisonten.
Och så stiger
ändtligen i
outsäglig
fägring och prakt
den
oemotståndligt tjusige solkungen upp ur
hafvets svala
fafnn och
kastar sin första
strålande
välbehagsblick
på sin
undersköna, trånande drottning
-älskarinna,
Tahiti,
Lycksalighetens ö,
hvars högsta,
blom- och
bladkransade
bergstiara lik-
som böjer sig till ödmjuk och förväntansfull
återhäls-ning ...
O, Tahiti!
Drottning ibland smaragdöar! Så såg jag dig först...
Ett härligt folk .. .
Högväxta män med felfria starka kroppar. Breda,
bärkraftiga skuldror och slanka midjor. Lemmar som
modellerade af mästarhand.
Ett väl buret hufvud på
en kraftig hals. Ett öppet
ansikte. Vänfasta, fria
blickar ur bruna, lifliga ögon.
Manliga dygder. Mod.
Stolthet. Ordfasthet.
Gästvänskap.
Och kvinnorna!
Ja, kvinnorna i sina
ljusbruna unga kroppars
fägring! Då de kransade med
blyg hvit tiara eller
strålande varm pauaua tåga
offer vägen. I korpsvarta,
oljade lockars svall. Med
glödande ögons eld.
Under välljudet af friskt
klingande skratt. . .
Pierre Loti har sjungit
Tahitikvinnornas lof.
Tusen hvita män ha stannat
kvar för alltid i deias
trollkrets. Som
vallmoblommor skänka de ljuf
glömska och lycksalighet. Som
urskogens vilda
Taulibloms-ter hänföra de. Omätligt
djup som oceanens väldiga
bäcken är deras kärlek.
Vild som den fjärranfrån
brusande monsunens
vingeslag. Rusande stark som
Efter fotografi
TAHIT1ANARE.
£ ’ •- , ^ ^ög W^bi
OTEA-DANS.
714 —
KlirJtf Benat SHf«*T*t>a~**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
