Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10:de År g. H VAR 8 DAG. N:o 50.
GOLGATA och GTATVETi
ai2
(3’\a-pC v. ^Oefinsßur^ß.
Af den nyutnämnde supet intendenten vid “Garden Tomb", Trädgårdens graf, i Jerusalem, pastorn vid Metodist-Episkopalkyrhan
i Sverige hr Karl A. v. Lehnsburg, har H. 8. D. haft nöjet mottaga följande intressanta uppsats, hvar i, för första gången på svenska
språket, de nyare teorierna, med ledning af Skriften, om den verkliga platsen för Kristi graf framställas.
Golgata och Grafven — det gifves knappast namn,
som djupare röra det kristna sinnet än dessa.
De första kristna synas emellertid hafva haft föga
eller intet intresse för själfva lokaliteterna.
Vi finna ingenting hvarken i Apostlagärningarna,
de apostoliska brefven eller hos de äldsta kyrkofäderna
som röjer ett sådant intresse. Och dä vi dessutom
veta, att Jerusalem efter förstöringen år 70 låg
i ruiner öfver en mansålder, så bör det icke förvåna
oss, att dessa platser, som ju endast ägde intresse för
den ännu lilla och kringspridda skaran af kristianer,
råkade i glömska.
Eusebius, kyrkohistoriens fader, död som biskop i
Cesarea år 350, är den förste som nämner något om
Kristi graf. Han säger i boken om Konstantin, att
“detta härlig%y odödlighetens minnesmärke (grafven)
förlorats i glömska och mörker“. Senare omnämner
han, att “den mot all förmodan blifvit funnen“, men
hans beskrifning af densamma som en grotta passar
till ingen del in på grafkapellet i Den heliga grafvens
kyrka.
I. TRADITIONERNA OCH DESS PLATSER.
Enligt legenden, som ännu anses vara det starkaste
beviset för Grafkyrkans äkthet, kom Konstantin den
stores moder, kejsarinnan Helena, år 326 till Jerusalem
för att söka efter Kristi graf. Ledd af en dröm
lät hon företaga gräfningar i en håla, nu kallad “korsfinnandets
kapell“ och belägen inom Grafkyrkan, och
där fann hon Kristi och de två röfvarnes kors, som
lärjungarna hade gömt därstädes. Äfven om det för
någon kunde synas sannolikt, att lärjungarna gömt
Kristi kors, kan det väl näppeligen uppletas en rimlig
anledning för dem att äfven gömma korsen efter
de två röfvarne.
Sedan kejsarinnan, för att återgå till legenden, pröfvat
de tre korsens olika verkan på en sjuk och således
kommit till insikt om hvilket som var Kristi
kors, var det en lätt sak för henne att medelst den
underbara kraften af detsamma till punkt och pricka
bestämma alla de olika heliga platser, som nu rymmas
inom Grafkyrkans murar.
1 mer eller mindre nära anslutning till denna legend
möter oss en sådan mängd af hvarandra motsägande
traditioner och föregifna historiska uppgifter att det
hela blir ett fullständigt virrvarr.
Emellertid lär man ganska snart hafva byggt kyrkor
på platsen. Och efter upprepade förstöringar och
växlande öden säges nu Grafkyrkan innesluta alla
de heliga platser, hvars fastställande traditionen tillskrifver
kejsarinnan Helena.
Sedan under hela den långa tid, då katolska kyrkan
GOLGATA SEDT FRÅN STADSMUREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
