Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 2 Oktober 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMPUS ADOLF VON POST.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
I det hälsningstal, statsminister Lindman riktade
til! den andra internationella agrogeologiska
konferensen i Stockholm, framhöll han, hurusom åtminstone
ett svenskt namn på markforskningens område
säkerligen vore alla dess ledamöter bekant: namnet
Hampus Adolf von Post. Inom fackmännens krets
skall denne den svenska naturvetenskapens nestor
alltid åtnjuta tillbörlig berömmelse. Men äfven den
stora allmänheten är skyldig hans lifsgärning en
tacksam erinring.
Hampus Adolf von Post tillhör en gammal adlig
släkt från Westfalen, som under Carl XI:s
förmyndarregering vann inträde på svenska riddarhuset.
Dess flesta medlemmar ha i likhet med dess svenska
stamfader, den tappre öfverste Wilhelm Mauritz von
Post, ägnat sig åt krigarens yrke. Hampus Adolf
von Post bildade härifrån från början intet undantag.
Född på Tisenhult i Östergötland den 15 dec. 1822
och son till dåvarande majoren, sedermera
postmästaren i Köping Ernst Reinhold von Post och
dennes maka Emilie Ulrika Borgstrand, ingick han
efter skolundervisning i Linköping och Norrköping
1838 som furir vid Första lifgrenadierregementet, för
hvilket hans farbroder då var chef, blef två år
därefter student i Upsala och erhöll 1841
officersfullmakt som underlöjtnant vid Västmanlands regemente.
1850 befordrades han till löjtnant, men lämnade två
år därefter krigstjänsten för att mera odeladt ägna
sig åt den vetenskapliga verksamhet, hvartill hans
håg länge oemotståndligt dragit honom.
Redan från sin späda barndom hade von Post haft
mycket intresse för naturvetenskapliga iakttagelser
och studier. Med tillhjälp af tillgängliga läroböcker
hade han mestadels på egen hand redan före sin
studentexamen skaffat sig goda insikter i botanik,
zoologi, kemi och geologi samt därjämte äfven ägnat
sin uppmärksamhet åt jordbrukets skötsel. Sedan
han inträdt på militärbanan vistades han mest hos
sin farbror, kapten
Q. von Post, på
Frängsäter och
sysselsatte sig med
ke-miskt-teknologiska
undersökningar för
glas- och
järntillverkningen därstädes, hvarjämte han
under åren 1842—45
undersökte
bergbildningarna, rullstensåsarna samt
flora och fauna i
Västmanland.
Följande år vistades han
i Upsala för
naturvetenskapliga studier. 1847 företog
han en resa genom
Tyskland, Böhmen
och Danmark för
vinnande af vidgade
insikter i
glastillverkningen samt
fortsatte 1848 på
prof. L. F. Svanbergs
laboratorium i
Stockholm sina
kemiska studier. Från
denna tid härröra
hans vetenskapliga
uppsatser i
Vetenskapsakademiens
"Öfversikt". Sistnämnda år blef han anställd som
lärare i kemi och geognosi vid det kort förut under
Johan Arrhenii nitiska ledning nyinrättade "rikets
högre landtbruksläroverk" på Ultuna.
Ehuru han sökt särskild utbildning härför genom en
ny resa till åtskilliga at Tysklands landtbruksinstitut
såsom i Eldena, Sprengel och Berlin, stannade han
denna gång endast tre år på denna plats. 1851
begärde och erhöll han nämligen afsked för att i stället
öfvertaga disponentplatsen vid Reijmyre glasbruk
under Frängsäter i Östergötland, som då ägdes af hans
kusiner, kapten Q. von Posts söner. Hans
verksamhet här gaf sig tillkänna i ett starkt uppsving af
brukets tillverkningar, men hindrade honom icke att
just under denna tid utföra några af sina mest
betydelsefulla vetenskapliga arbeten. Redan i sin vid
19 års ålder i "Botaniska Notiser" (junihäftet 1842)
offentliggjorda första uppsats "Några ord till
fäderneslandets vngre botanister" hade han både röjt
forskar-klon och pekat på det område, där han sedan skulle
vinna sin storhet. Det förra genom att på det
kraftigaste framhålla den grundliga specialkännedomens
upphöjande till medel att därigenom ernå allmän och
generell kunskap: denna ginge genom monografien.
Det senare genom sitt däri uppställda kraf, att vid
de lokala undersökningar af floran, han förordade,
särskild uppmärksamhet borde ägnas åt den inverkan,
som det underliggande lagret utöfvar på
vegetationen och växternas förekomst: "det är", säger han,
"mycket att beklaga, att man hitintills inom
fäderneslandet därvid i allmänhet fästat så föga afseende".
Att dessa hans programsatser voro mera än tomma
ord, visade han nu. Hans i Vetenskapsakademiens
"Handlingar" och "Öfversikt" införda monografier:
"Om sandåsen vid Köping" (1855), "Om
krosstens-bäddar i Skedvi socken i Östergötland" (1856), "Om
glaciärlagret vid Strökärr" (1862) skola i alla tider
anses som arbeten af framstående betydelse i den
Efter fotografi. o q KUM: Benft Silfmtpmm.
nagra banbrytare PA agrogeologiens område: Sittande, fr. v.: prof. A. v. Sigmond,
Budapest; d:r A. Atterberg, Kalmar; Geh. Bergrat prof. F. Wahnschaffe, Berlin. Stående: D:r P. E. Müller
Köpenhamn; d:r D. J. Hissink, Holland.
2 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
