Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 16 Oktober 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL SVENSÉN.
TILL PORTRÅTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
Den 2 oktober fyllde den i de vidaste kretsar af
vårt folk högt uppskattade, förtjänte
populärvetenskaplige och politiske skriftställaren och föreläsaren,
fil. kand. Emil Svensén sextio år.
Reinhold Emil Ludvig Svensén är nämligen född
i Tveta socken af Kalmar län den 2 oktober 1850.
Både på fädernet och mödernet härstammar han
från män, hvilka gjort sig bemärkta som
bonderepresentanter i riksdagen. Särskildt gäller detta om
fadern, Carl Johan Svensén, hvilken som
riksdagsman för Aspelands och Handbörds härad först i
bondeståndet och sedan i Andra kammaren intog
en plats i främsta ledet bland dåtidens
reformvänner och bl. a. 1868 var med om stiftandet af det
nyliberala partiet. Modern, Carolina Sofia
Danielsson, var dotter till riksdagsfullmäktigen i
bondeståndet J. P. Danielsson. Dessa anor ha haft sin icke
ringa betydelse för Emil Svenséns utveckling och
lefnadsbana.
Af lika stor betydelse härför har varit det lyte,
som från födseln besvärat honom: hans svaga syn.
I själfva verket hindrades han af detta att begagna
sig af vanlig skolundervisning. Men med en
ihärdighet, som torde söka sin like, lärde han sig dock
själf att läsa och sedan denna konst väl hunnit
inhämtas, visade det sig, att han i ett fenomenalt godt
minne hade en motvikt mot svårigheten att inhämta.
Hvad han en gång läst, var för alltid en behållning
för hans vetande. Starkast framträdde hans ovanliga
förmåga att utan synsinnets stöd kombinera de olika
elementen i sitt medvetandes innehåll i en nästan till
det otroliga uppdrifven färdighet i hufvudräkning. När
han något äldre fick följa med sin fader till
hufvudstaden för att söka bättring eller åtminstone vård
för sina ögon, var det ett omtyckt nöje bland
riksdagsfarbröderna att sätta den" lille Emil på prof
med multiplikationer och divisioner af mångsiffriga
tal, som utfördes på ett ögonblick. Vid prästval
röstades vid den tiden på landsbygden ännu efter
hemmantal; man får ännu alltemellanåt i
slutsummorna för härader och län se, hvilka mångsiffriga
bråknämnare vid additioner af sådana kunna
uppkomma. Vid sådana tillfällen tillkallades i hemorten
alltid "Svenséns blinde pojk". Han satt i ett hörn
och åhörde röstandet, och så snart valet afslutats,
meddelade han genast summan af de "bråkiga"
röstetalen för samtliga å förslaget uppförda prästmän.
Men den unge Svensén var icke bara
räknekonstnär. Det kan hardt när sägas, att intet mänsligt
var honom främmande. Mytologi, folklore, historia,
geografi, statistik, statskunskap, nationalekonomi och
mycket annat därtill blef tidigt föremål för hans
vetgiriga studium, hvarjämte han af sin fader och
dennes riksdagskamrater tidigt infördes i det politiska
tänkandet, sådant det praktiskt gestaltade sig i vårt
land.
Sedan länge var han också i de flesta ämnen tack
vare sitt själfstudium vida utöfver "den mogenhet,
en fullständig elementarundervisning afser att
bibringa", då han af sin faders vänner tillråddes att
ägna sig åt akademiska studier. Hvad som fattades
honom var egentligen endast språkinsikter och
sedan dessa förvärfvats genom någon tids
privatlektioner, aflade Svensén 1874 mogenhetsexamen som
privatist, hvarefter han under åtta års tid vid Upsala
universitet idkade grundliga studier, särskildt i historia
och statskunskap, hvilka ämnen också voro
hufvud-ämnen i hans 1883 aflagda filosofie kandidatexamen,
ett lärdomsprof, som i detta fall var af helt annan
och grundligare halt än vanligtvis plägar vara fallet.
Redan innan Svensén aflagt studentexamen, hade
han börjat utöfva publicistisk verksamhet. När han
på hösten 1883 lämnade Upsala, blef denna af mera
regelbunden art, i det han då inträdde i redaktionen
af den i Stockholm af K. P. Arnoldson utgifna
radikala folktidningen "Tiden", som emellertid fick att
kämpa med svårigheter af mångahanda slag och till
slut kom under socialistisk ledning. På denna kurs
förmådde Svensén icke följa med, och han kom
därför snart att ägna sina krafter åt annat håll. Sedan
1890 är han fast medarbetare i "Aftonbladet", i
hvilken han förutom annat under signaturen
"Commen-tator" skrifver historiko-politiska uppsatser, som ofta
äro af hög rang. Dessutom har han varit verksam
som korrespondent till och tillfällig medarbetare i
bl. a. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, i
hvilken sistnämda han författat uppmärksammade
artikelserier bl. a. i bondefrågan och till förmån för ett
proportionellt valsätt på tremanskretsindelningens
grund. Öfver hufvud har Svensén varit en
synnerligen ifrig förkämpe för det proportionella valsättet
och insattes äfven af den Boströmska regeringen i
den proportionalvalkommitté, som 1903 afgaf sitt
betänkande och bl. a. har äran af att i väsentliga stycken
ha författat nu gällande lag om val till riksdagen i
de delar, som icke röra valsättet. 1 sin publicistiska
verksamhet för öfrigt har Svensén gjort sig känd
som en bestämd motståndare mot de
socialdemokratiska utvecklingslinjerna och i likhet med sin
fader som en varm förkämpe för humanitära och
kulturella framstegsmål äfvensom för åtgärder till
bondeståndets bevarande och förkofran. Redan under sin
Upsalatid var han i dessa hänseenden outtröttligt
verksam och många af landtmannapartiets motioner
i dylika ämnen under denna tid lära i verkligheten
ha flutit ur hans penna.
Under allt detta ha Svenséns historiska och
geografiska intressen icke förkväfts. Med tillhjälp af
uppläsning har han trots sin svaga syn förmått väl
följa forskningens framsteg och för den, som kände
honom, var det från början klart, att då han
gemensamt med Johan Bergman grep sig an med
att författa den populära framställning af
världshistorien, i hvilken nyare och nyaste tiden föll på hans
lott, kunde man af honom vänta sig ett
standardverk på detta område. Härtill har han fogat mindre
monografier såsom "Sverige och dess grannar",
"Geografiska eröfringar", "Striden för freden" o. s. v.,
hörande till det allra bästa i vår
populärvetenskapliga litteratur. Det ser ut, som om den relativa
af-slutenhet i en inre värld, hvartill synens svaghet
tvungit, till gengäld medfört den fördjupning i
uppfattningen och den koncentration af stoffet, hvilka
äro utmärkande drag hos Svenséns
författarpersonlighet och skänka dess alster en ursprunglighetens
fläkt af alldeles särskildt behag.
I ännu högre grad framträda dessa egenskaper
hos den populärvetenskaplige föreläsaren eller skola
vi hellre säga berättaren. Ty berättare är just hvad
Emil Svensén är i högre grad kanhända än någon
annan nu lefvande svensk historiker. I den svenska
föreläsningsverksamhetens historia är hans namn
inristadt med outplånlig skrift och i många delar af
vårt land är den årliga Svensénska
föreläsningsturnén, som omfattar 4—6 veckor, efterlängtad som en
högtid. Vid tiden för sin 60-årsdag var han just ute
på en sådan föreläsningsresa, denna gång i Skåne.
Emil Svensén är sextio år, men till sinnet och
själen alltjämt en yngling. Icke minst det unga
Sverige är det också, som ännu hoppas mycket af
honom, hoppas, att den blide berättaren i ännu
många verk skall lägga till rätta för det samma
fädernas urmynder och krönikeböckernas häfder i
fosterländsk och universell belysning.
- 34 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
