Hvar 8 dag / Årg. 12 (1910/1911) / 90 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 6 November 1910 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TORNE-LAPPARNES ÅRLIGA KYRKOFÅRD TILL JUKKASJÄRVI GAMLA KYRKA. Teckning af Johan Turi.

Där blef han bekant med själfve „disponenti",
lapparnes gode vän d:r Hj. Lundbohm. Och det hände
sig, att hur lärd och förnäm han än var, så
skrattade han inte alls när Turi talade om "boken″.
Han tog den tvärtom på allvar, och han lofvade till
och med att laga att boken blef utgifven och känd
i Sverige, bara Turi skref den färdig. Då försvunno
Turis sista tvifvel. När "disponenti" själf trodde
på saken, då var den säkert rätt, och nu skulle
boken skrifvas.

Under samma år hade Turi blifvit bekant med en
högst märklig människa, den högt bildade danska
damen fröken Emilie Demant, som under en
sommarresa i Lappland 1904 gripits af ett så starkt
intresse för det egendomliga nomadfolket, att hon
beslöt att lära känna dem på allvar. Det kan man icke
göra på annat sätt än genom att lefva deras lif, följa
dem på deras vandringar och alla deras strapatser.
Fröken Demant hade mod att våga detta dristiga
företag, och uthållighet att genomföra det. Det
dröjde i tre år, men så kom hon åter dit upp och
följde fjällapparne på deras mödosamma vandringar
ett helt år rundt, ett år, som hon själf betecknar
såsom det rikaste och märkligaste i sitt lif. Det var
Turi, som hjälpte henne till att komma i sällskap
med goda lappar under den tiden, och så knöts
hennes bekantskap med den gamle vargjägaren allt
fastare.

När Turi så skulle till att skrifva "boken", så
hushållade hon åt honom för att han skulle slippa
husliga bekymmer som matlagning och dylikt medan
han arbetade. Det kunde ju inte bli någon skrifro
i en lappkåta och inte heller i en finngård, och
därför slog sig den gamle lappskribenten och hans
sekreterare ned i en öfvergifven malmsökarestuga i
skogen nära Torneträsk.

Där började arbetet, och där kom "boken till".
Hur det skedde, beskrifver fröken Demant på
följande sätt:

"För en fjällapp var det ju ett mycket ovant arbete, som nu
började: han var icke härdad i att sitta timtals böjd öfver
skrifveri; tankarne blefvo trötta och handen blef trött, och ofta
menade han att stoffet var uttömdt. Men nu kände jag, efter detta
års erfarenheter, också litet till lapparnes lif, och menade
därför att det kunde vara mera att berätta om ett eller annat, som
han icke hade tänkt på att ta med — hvilket han som oftast
erkände och därför började skrifva igen. Men när det skymde,
och elden lyste från den lilla rostiga spiseln, där kopparkitteln
stod och kokade med renköttet till kvällsvarden, dagens
hufvudmåltid, då lade Turi ifrån sig pännan eller blyertsen, sträckte
på sig, och strök toppmössan med den röda tofsen bak i nacken.
Sedan var det ingen svårighet att få honom att berätta. Han
gled från ämne till ämne; hans bildrika språk flödade med
skönhet och storhet i linjerna; han släppte in mig i en främmande,
mystisk värld; han lärde mig känna sitt folks tankegång: han
berättade om människoöden, om trolldom och märkliga
händelser; ödemarkens saga ljöd i mina öron, underliga bilder gledo
fram för mina ögon. Han var öppen och tillitsfull, han trodde
mig om godt; därför visade han mig det lands och folks själ,
hvars yttre lif jag en kort tid hade försökt att lefva.

När Turi sålunda hade berättat, bad jag honom att skrifva ned
ett eller annat. Han gjorde det också, och på det sättet växte
boken; men tyvärr ger den blott ett svagt återsken af den
muntliga berättelsens stil och glans. Den är i alla fall dock
"boken", den som han drömt om i så många år. Allt hvad som står
i den, har han själf tänkt, själf skrifvit och får själf bära
ansvaret för".

Så hände det sig, att Johan Turi till sist fick
verklighet af sin Muittalus samid birra, det är uttydt
"Boken om lapparnes lif", vår största litterära
tilldragelse denna höst och den lappska kulturens Codex
argenteus. Turi har tänkt och skrifvit, E. Demant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>