Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 27 November 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. A. von POST.
TILL PORTRÄTTET ,4 FÖREGÅENDE SIDA.
De högtidligaste och festligaste stunderna i en
vetenskaplig högskolas lif äro de tillfällen, då hon
är i stånd att till lärjungar efter afslutad fostringstid
utfärda mästarebrefven — doktorsdiplomen —
mäs-tarbref icke i den mening, som skulle deras
mottagare nått fulländningen inom sitt fack eller ens
något slags afslutad bildning — någon sådan gifves
icke inom den vetenskapliga forskningens värld —,
men i samma betydelse som inom de gamla
handt-verksskråna: som vitsord om deras mottagares
förmåga att själfständigt verka i riktning af
högskolans höga uppgifter. Till betydelsefulla ögonblick
i sitt eget lif knyta därför de akademiska
läroanstalterna regelbundet doktorspromotioner och söka
därvid gifva dessa ökad glans genom att utfärda
mästardiplomet icke blott åt sådana, som vid
högskolan, utan ock till sådana, som genom insatser
i det praktiska samhällslifvet utanför densamma
aflagt prof på den förmåga och det sinnelag, som
därtill berättiga.
Så har ock vår numera främsta medicinska
läroanstalt, Karolinska institutet i Stockholm, beslutit
begå hundraårsminnet af sin tillvaro som sådan med
en promotionsfest, vid hvilken äfven medicine
hedersdoktorer komma att utnämnas. 1 främsta
rummet har den därvid, som vanligt från medicinska
fakulteters sida, haft i åtanka framstående
representanter för den stab af samvetsgranna, uthålliga
praktiserande läkare, som med outtröttlig
pliktuppfyllelse ägnat hela sin tid och alla sina krafter åt den
lidande mänsklighetens tjänst, på sätt det ofta under
svåra förhållanden kräfves af lasarettsläkare i
landsorten och provinsialläkare ute i bygderna. Till
denna kategori äro att räkna f. förste
provinsialläkaren E. V. Björkman i Västerås, lasarettsläkarne
M. O. Franzén i Helsingborg och P. E. Lindström
i Qäfle. Till dessa tre sluter sig äfven en
stadsläkares namn, en stadsläkare, som emellertid haft
mer än lokal betydelse, Rikard von Post i Qäfle.
Rikard Alexander von Post är född den 25
september 1864 på Rejmyre glasbruk i Skedvi
socken af Östergötland, son till den berömde
naturforskaren särskildt pa geologiens och
agrogeolo-giens område, dåvarande disponenten, sedermera
professorn Hampus Adolf von Post och dennes
maka i första giftet, kusinen Beata Eleonora
Hedvig Charlotta Aurora von Post. Sin första
undervisning såväl som sin läkareutbildning erhöll han i
Uppsala. Vid dess läroverk undergick han 1883
mogenhetsexamen, vid dess universitet aflade han
1884 medicinsk-filosofisk, 1889 medicine
kandidat-och 1894 medicine licentiatexamen. Redan
dessförinnan hade han börjat vara verksam i praxis.
Somrarna 1890 och 1891 hade han varit biträdande
läkare vid kallvatten-kuranstalten i Bie och vintern
1891—92 tjänstgjort som underläkare vid allmänna
garnisonssjukhuset. Sistnämda år hade han blifvit
fältläkarestipendiat och kvarstod som sådan, tills
han 1895 mottog förordnande som extra
provinsialläkare i Nyfors distrikt i Södermanland, då han
erhöll entledigande och kort efteråt utnämdes till
bataljonsläkare i fältläkarekårens reserv. I Nyfors
stannade han, tills han år 1902 vardt förste stadsläkare
i Qäfle. I denna egenskap har han förvärfvat sig
synnerligt anseende icke blott som dugande och
samvetsgrann läkare, utan äfven som synnerligen
skickad att fylla de uppgifter af socialhyg’ienisk och
administrativ’ art som åligga en förste stadsläkare.
Det är dock knappast enbart eller ens i främsta
rummet hans förtjänster pà dessa områden, som nu
föranledt Karolinska institutets lärarekollegium att
ihågkomma honom med medicine doktorshattens
utmärkelse. I denna har man helt visst att i främsta
rummet se ett erkännande åt det betydande
popu-lärt-vétenskapliga skriftställarskap på medicinens
område, han utöfvat till gagn för de vidaste kretsar
af vårt folk.
Till detta skriftställarskap hör väl knappast hans
första tryckta arbete, hans 1897 utgifna afhandling
"om betydelsen af iakttagelser å människokroppens
mått och vikt jämte förslag till regelbundna
mätningar och vägningar". Men på detta
antropometriska försök följde 1898 det förstlingsarbete på det
populära skriftställeriets område, som sedan till gagn
och fromma icke minst för vårt folks breda lager
fått så många efterföljare. Det var det lilla häftet
Några ord om bakterier, hvilket utkom som N:o 21
i den under redaktion af numera generalkonsul
David Bergström utgifna serien Svenska folkets
öresskrifter. Två år senare följde den af Svenska
läkaresällskapet prisbelönta och på uppdrag af k.
m:t genom k. medicinalstyrelsen utgifna folkskriften
"Hvad kunna vi göra möt tuberkulosen ?", hvilken
betecknar ett inlägg i kampen mot denna
härjande folksjukdom, hvars betydelse knappast kan
öfverskattas på grund af det förträffliga sätt, hvarpå
det för allmänheten klargjorde hithörande viktiga
spörsmål. Uppmärksamheten var därmed fäst på
Rikard von Posts ovanliga förmåga af allmänfattlig
framställningskonst på det viktiga hygieniska
området och Studentföreningen Verdandi lyckades nu
för de närmast följande åren i honom förvärfva en
synnerligen flitig medarbetare i sitt vidt spridda
småskriftsbibliotek. 1901 inleddes raden af hans
bidrag till detta med en värdefull afhandling på
barnavårdens område: Om vården af späda barn,
hvilken helt visst många sma hà att tacka för lifvet
och som egentligen borde gratis utdelas till hvarje
nygift par. 1903 följde uppsatsen Bad är hälsa (ny
upplaga 1908), hvari uppmärksamheten inriktades på
ett inom vårt folk alltjämt alldeles för mycket
för-bisedt hälsokraf. Skriften Ett modernt
renhållningssystem (1904) fäste för första gången inom
vidare kretsar blicken på de nya uppslag inom
stadsrenhållningen, hvilka lofvade’ en afsevärd
förbättring af denna utan alltför stora ekonomiska
uppoffringar tack vare en genomförd affallssortering.
Slutligen kom 1905 den synnerligen värdefulla
afhandlingen om De smittosamma sjukdomarna, som
icke borde saknas i något svenskt hem.
Det är lifligt att hoppas, att den utmärkelse från
den medicinska vetenskapens främsta målsmän, som
nu kommit d:r von Post till del, för honom skall
utgöra en verksam eggelse till nya, lika
fruktbringande insatser jämväl på andra områden af
folkhygienens viktiga fält. Den nedgång i barnafödslar,
hvilken tyvärr synes vara en med den stigande
kulturen oundviklig företeelse i hela den
civiliserade världen, gör det till ett nationellt
själfbevarelse-spörsmål af första rang att på bästa sätt bevara och
skydda det folkmaterial, som finnes för handen. Ett
af de främsta medlen härtill är att bekämpa det
okunnighetens mörker på hälsö- och sjukvårdens
område, i hvars hägn oförständ och kvacksalveri
sannolikt årligen skörda lika många offer som våra
farsoter tillsammantagna. Mot detta mörker har
d:r von Post visat sig som en af de dugligaste
käm-parne och på den grund deltager allmänheten i den
offentliga hedersbevisning honom nu genom
Karolinska institutet vederfares.
- 130 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
