Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 4 December 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TJURFÄKTNING.
FÖR H. 8. D. AF RYTTMÄSTAREN GREFVE CLAES LEWENHAUPT.
Forts. jr. n:o 9.
Sedan en iem, sex af de arma djuren fått bita i
gräset efter det att samtliga picadorer haft sin dust
samt den allmänna blodtörsten för en stund blifvit
tillfredställd, ger alcalden en signal och ryttarne draga
sig tillbaka. 1 deras ställe uppträda banderilleros
med sina pappersprydda pilar, hvilka de sticka in i
tjurens manke, ett par åt gången. Härtill fordras stor
skicklighet, vighet och djärfhet, så att detta visserligen
något grymma skämt dock blir graciöst och vackert.
Tjuren är nu litet trött efter sina ansträngningar
samt behöfver piggas upp en smula, där han
andfådd med blodsprängda ögon står midt på arenan.
Den banderillero som är i tur går fram mot honom,
lyfter armarna uppåt såsom i trots, och när besten
omsider gör en ansats framåt sticker han plötsligt
in sina banderillos under det han samtidigt med en
miuk rörelse kastar sig åt sidan för att undvika
hornen. Om båda hullingarna gå väl in, så att de
omsirade, fladdrande stafvarna peka ut en åt
hvardera sidan af bogarna, utbryter en salfva af applåder.
Om saken däremot misslyckas eller mannen visar
sig nervös hyssjas han ned utan misskund.
Dessa banderillos reta tjuren till galenskap, ju mer
han söker ruska dem af sig ju skarpare kännas
styg-nen från hullingarna, pappersremsornas prassel kring
hans öron gör honom förryckt, han springer hit och
dit, rasande, men utan mål. Folket jublar och jublet
eggar banderilleros att täfla med hvarandra i mod,
påhitt och vighet. En väntar sittande på fotsteget
med sina pilar ’i händerna så länge att han synes
dödsdömd, då han i sista ögonblicket springer upp
för att felfritt anbringa dem just när djuret stöter
hornen i planket mot hvilket han till synes lugnt
hvilat ryggen, en annan hoppar rakt öfver den
guppande tjuren, en tredje fattar honom i svansen.
svingar sig upp på hans rvgg samt balanserar därpå
ett ögonblick på hans hjässa innan han åter hoppar
ned.
Det kan under denna del af fäktningen hända att
tjuren i förtviflan öfver att ej kunna försvara sig
mot sina plågoandar, sedan han förgäfves förbrukat
sin kraft mot deras lösa skynken, blir modfälld och
vill fly. Med en vighet, som man ej skulle tilltro
honom, lyckas han då att trassla sig öfver den inre
barriären ut i gången, och det uppstår en vild flykt
af dem som befinna sig däri — utan tvifvel det enda
lustiga vid dessa skådespel, ehuru det vanligen är
vid sådana tillfällen som människor skadas.
Han föres dock snart åter ut genom någon af de
fyra uppslagna portarna och pinas å nyo, nu därtill
skymfad af fjorton tusen människor, och ehuru det
är strängt förbjudet för att ej toreros skola halka,
hagla apelsin- och bananskal öfver den modfällde.
Det inträffar äfven ibland att tjuren är fredlig till
humöret och ej känner sig uppbyggd af
tillställningen. Man bör ihågkomma att de alla födas upp i
hjordar på härligt bete längs Guadalqvivirs stränder
samt från sin första stund i människorna lärt sig se
sina vårdare och vänner, och om också våren hos
dem ökar stridslystnaden under parningstiden, så är
det ej tvåbenta fiender de väntat sig. Deras
hederliga uppsyn visar genast att de mycket hellre skulle
gå och lägga sig i skuggan än gifva ens en släng
med hornen åt picadorens häst, äfven sedan de
erhållit lansstygnet. Ett dylikt djur utväljer genast
invid barriären sin "querencia", och där står eller
lägger det sig, dit återvänder det när det blifvit
tvunget till en "cogida’, ett själfförsvar eller anfall.
Dess feghet gör åskådarne förargade. De ropa
snart: Banderillas de fuego! Banderillas de fuego!
Kllrht.- Km A. B. fl—"’ Silfvertpam Sthlm—Gbg
TJURFÄKTNINGENS STÖRSTA MOMENT: Espadan anfaller tjuren med sin toledoklinga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
