Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 18 December 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES ELMBLAD †.
TILL PORTRÄ TTET A FÖREGÅENDE SIDA.
En sjutton- eller adertonårig jätte, med ett blondt
hufvud som "Asa-Thor", stora blå ögon och den
malmrikaste bas, som mäktigt och hänfördt
utslungade Otto Lindblads "Trollhättan" vid en
elevuppvisning i Musikaliska Akademiens gamla lokal i
Kirsteinska huset (nuv. Centraltryckeriet) — se där
det första svaga minne, undertécknad äger af den
sedan så berömde konstnär, hvars bild i dag pryder
H. 8. D:s första sida. Den duktige ynglingen
infriade i rikt mått sina löiten.
Johannes Wilhelm Samuel Elmblad, som i
dagarna, efter långvarigt lidande, fridfullt slutat sin
bana, föddes på Herrestad i Jönköpings län den 29
aug. 1853. Fadern var den bekante lektorn i teologi
och filosofi vid Stockholms gymnasium Per
Magnus Elmblad; af modern, född friherrinna Rappe,
torde den unge Johannes ha ärft sina musikanlag.
Redan under sin skoltid i Stockholm väckte han
uppmärksamhet genom sin praktfulla röst, och Jenny
Lind uppmanade föräldrarna att låta sonen utbilda
sig för operan. Men fadern ville af religiösa
hänsyn ej höra talas därom och många år framåt
afstod Johannes Elmblad för faderns skull att beträda
operans tiljor och nöjde sig med att vara endast
konsertsångare.
Efter studierna vid Musikaliska akademien där hans
undervisning leddes af Julius Günther, iortsatte han
för Fritz Arlberg och sedan åren 74—76 hos Julius
Stockhausen i Berlin.
De första åren efter sin utbildning ägnade
Elmblad åt konsertresor, under hvilka han bl. a. besökte
Australien som han helt och hållet genomfor
tillsammans med sin första hustru. Dessutom anträdde
han stora tournéer i Tyskland, England, Holland och
Sverige, öfverallt berömd af publik och kritik för
sitt utomordentliga, intelligenta och dramatiska
föredrag af sina vidtomfattande program i ballad- och
romansrepertoiren. Härom mera senare.
Fortfarande af hänsyn till fadern afböjde han under denna
tid ett smickrande anbud från Richard Wagner att
komma och sjunga Donners parti i "Rheingold", da
"Ringen" första gången uppfördes i Bayreuth 1874,
dubbelt smickrande dä man betänker sångarens
ungdom, 23 år — Wagner anade naturligtvis redan då
den blifvande tolkaren af så många af hans gestalter.
Först år 1880 beträdde Johannes Elmblad
operascenen, hvilken han alltsedan tillhörde, mången gång
i dubbel egenskap af sångare och regissör, och han
har under sin glansperiod verkligen utfört ett
storartadt arbete, men också mången gång onödigt
uppslitande i dessa båda kräfvande egenskaper af
öfverordnad och medverkande. Sådant tär dock
till slut på krafter och nerver, isynnerhet hos en
konsten så hängifven natur som E:s. Under åren
1880—97 var Elmblad således engagerad vid
operascenerna i Dresden, Hannover, Prag, Newyork,
Berlin och Breslau, i hvilken sistnämnda stad han just
verkade som regissör. Det var under Prag-sejouren
som Angelo Neumann upptäckte Elmblads
regissörsegenskaper och som sådan fästade honom vid sitt
sällskap.
I Breslau har Elmblad troligen tillbragt sin bästa
tid som sangare och regissör. Därifrån, efter en
afstickare till Newyork, kommer han till Stockholm
åren 1897—1902 i samma egenskaper och under
denna tid utförde Elmblad ett utomordentligt arbete
i regissörsväg, uppsatte flera nya operor och höjde
på många sätt ensemble och regie. Bland operor
som under denna tid voro föremål för hans
omsorger må nämnas, af nyinstuderingar: "Figaros
bröllop", "Mästersångarne", "Fidelio", "Flygande
Holländaren-, -Muntra fruarna", samt af rena ny-
heter de svenska verken "Tirfing", "Gillet på
Sol-haug", -Waldemarsskatten" samt "Rheingold", för
hvilken uppsättning liksom för "Holländaren" den
bekante maskinmästaren Lautenschläger från
München hitkallats.
I många af dessa verk utförde Elmblad tillika
baspartiet, och må då särskildt framhållas hans
tolkning af Rocco i "Fidelio" som en särdeles nobel
gestalt, Daland i "Holländaren", Angantyr i "Tirfing-,
liksom man har i friskt minne hans dråpliga
framställning at Fafner i -Rheingold", den personifierade
urkraften med sin otymplighet och komiska tafatthet.
Efter Stockholmsvistelsen styrdes kosan till
Wiesbaden för ett förmånligt regissörsengagemang, samt
Leipzig.
Under hela denna tid har Elmblad upprepade
gånger, tillsammans under 12 år, varit en värderad och
eftersökt "gäst" vid sommarfestspelen i Bayreuth,
där särskildt hans "Fafner" saits högst, därbredvid
hans tolkningar af Hunding och Hagen. Och i tru
Cosimas gästfria och storartade hus ha nog
Johannes Elmblad och hans andra hustru, den spirituella
Sigrid Elmblad. varit gärna sedda gäster.
Det är gifvet att Elmblad, som 3:ne gånger
sammanlagdt rest rundt jorden, och därunder naturligtvis
sammanträffat med samtidens alla storheter i konstens
värld, åt sig skapat ett vida berömdt namn genom
sina många framstående egenskaper som sångare och
dramatisk framställare. Stämmans imponerande
glans, intelligensen i föredraget, hans dramatiska
utformning af resp. partier, den ståtliga gestalten med
det imponerande hufvudet samverkade tillika med
hans mångsidiga musikaliska bildning att göra hans
skapelser sällsynt helgjutna. Ibland kunde den
voluminösa stämman af sin egen kraft slå öfver och
något brista i renhet, och hans starka, impulsiva
natur kunde också någon gång vålla honom
störning, men i det hela har han uträttat mycket som
berättigar honom en rangplats bland de svenska
sceniska konstnärer, hvilka på utländsk botten gjort
den svenska sången erkänd och hedrad.
Elmblads repertoir omfattade icke blott
Wagner-operan och den "stora" operan, äfven humoristiska
partier lågo väl för hans naturell.
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
