Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. Den 29 Januari 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HELLSTRÖM.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA
Det svenska landtbrukets framtid ligger på två
utvecklingslinjer. Den ena är den, som går ut på
att göra de svenska landtbrukarne allt mera
skickliga för sitt kall genom mera omfattande utbildning,
så att de i allt högre grad bli i stånd att draga nytta
af nutidens högt utvecklade agrikulturella teknik
och organisationsformer. Den andra är den, som
afser ett själfständigt vidareförande af denna teknik
i anslutning till vårt lands till följd af dess nordliga
läge och däraf betingade egendomliga
klimatförhållanden äfvensom befolkningens gleshet i många
hänseenden säregna agrikulturella behof. Å båda
linjerna har särskildt under de två senaste årtiondena
ett rastlöst arbete pågått i synnerhet tack vare ett
antal betydande personligheters kärleksfulla
hängifvenhet åt uppgiften. Den man, hvars bild i dag
återgifves på H. 8. D:s första sida, står i främsta
ledet bland dessa personligheter.
Paulus (Paul) Hellström, är född i Umeå den 8
januari 1866 och har sålunda i dagarna fyllt sitt
45:te år. Sin läroverksutbildning erhöll han i
fädernestaden, från hvars läroverk han
utexaminerades 1884. lians första tanke var att ägna sig åt
den juridiska banan, men snart bestämde han sig
för det naturvetenskapliga studiet, aflade 1887 i
Uppsala fil. kandidatexamen och 1890 därsammastädes
fil. licentiatexamen. Samma år försvarade han för
filosofiska graden en afhandling, betitlad "Studier
öfver naftalinderivat" och promoverades följande vår
till filosofie doktor.
Hellström hade då redan kommit in på sin rätta
bana. Läsåret 1890—91 genomgick han nämligen
en kurs som ordinarie elev vid Ultuna
landtbruksinstitut och kvarstannade där äfven följande år som
t. f. assistent och lärare. År 1892 sattes han i
tillfälle att med understöd af allmänna medel iöretaga
en studieresa till södra och mellersta Sverige för
att taga kännedom om där tillämpade
osttillverkningsmetoder äfvensom till Norge, Danmark,
Tyskland, Holland och England för studium af
användningen af och kontrollen öfver konstgjorda
gödselämnen. Samma år utnämndes han till adjunkt i
kemi och mejerilära vid Ultuna landtbruksinstitut
och företog nu ytterligare en utländsk resa till
Danmark, Frankrike och Schweiz för att studera
meje-riiära och bakteriologi.
Sålunda väl rustad för en framgångsrik
lärareverksamhet på den högre landtbruksundervisningens
område skulle Hellström emellertid snart kallas att i
främsta rummet ägna sina krafter åt en vida
betydelsefullare uppgift. Landstinget och
hushållningssällskapet i Norrbottens län togo nämligen i början
på 1890-talet initiativ till upprättande af en
kemisk-växtbiologisk ansralt för öfre Norrlands behof i
enlighet med en plan, som utarbetats af Hellström och
dåvarande lektorn vid Ultuna landtbruksinstitut,
docenten A. N. Lundström. De växtfysiologiska och
klimatologiska förhållandena i dessa nordliga trakter
äro ju helt olika mot i mellersta och södra Sverige.
De gräs och örter, som växa på mellersta och södra
Sveriges ängar, återfinnas antingen icke alls eller
högst sparsamt inom det öfre Norrland, där åter
floran utgöres af arter, hvilka i södra Sverige ha
mycket ringa anseende, men som inom öfre
Norrland visat sig ha ett ganska högt fodervärde, hvilket
äfven genom analys bekräftas. Qränsen för denna
olikhet är synnerligen skarp och följer
Ångermanälfven. Om orsakerna härtill delvis voro att söka
uti någon olikhet i jormånen var icke undersökt.
Däremot var det bekant, att de växtfysiologiska
förhållandena voro mycket olika på grund af den
kortare mognadstiden och det under en stor del af
växtperioden nästan dygnet om ständiga ljuset i
öfre Norrland. Tydligt var, att här ett stort område
fanns för agrikulturell forskning och utrönande af
det sätt, hvarpå landtbrukstekniken kunde afpassas
efter dessa naturförhållanden. En
kemisk-växtfysio-logisk anstalt här skulle sålunda få till uppgift att
utforska, huru vid odling af moss- och myrmarker
lämpligast borde förfaras, hvilka sädes- och foderslag
och arter af dessa, hvilken växtföljd, hvilka
gödselämnen med största fördel kunde användas, till
hvilket djup grundvattnet borde sänkas i myrarna för
odling o. s. v. Anstalten skulle också sysselsätta
sig med spörsmålet, huru skogsgränsen åter skulle
kunna flyttas uppför fjällen, från hvilka fara fanns,
att den blefve trängd tillbaka.
Anstaltens verksamhetsuppgift gällde en tredjedel
af Sveriges landområde och 1894 års riksdag
tvekade icke att anslå nödiga medel till dess
förverkligande. Den förlades till Luleå och Paul Hellström
kallades till dess förste föreståndare.
Valet kunde icke ha fallit på någon lämpligare.
Väl återbördad till sin norrländska hembygd ägnade
han sig helt åt modernäringens uppryckande
häruppe och gjorde det med lysande framgång. Här
är icke rätta platsen att redogöra för de många
värdefulla rön och undersökningar, han där gjort och
utfört. Det må vara nog att här fastslå fackmäns
\itsord därom, att han visat en sällspord rikedom
på nya uppslag och med okuflig energi fullföljt
dem.
Men Hellström har icke inskränkt sig härtill. Han
har jämväl tagit sig an Norrbottens läns
frökontroll-anstalt och blifvit hushållningssällskapets
sekreterare. Så har han till sitt agrikulturella
forskningsarbete kunnat lägga äfven ett storartadt
upplysningsarbete i det öfre-norrländska landtbrukets tjänst,
ett upplysningsarbete, som han dels själf direkt
utfört, dels organiserat. En hel stab af konsulenter
har anställts, hvilken under hans ledning upptagit
kampen mot slöhet och slentrian och utsått nya,
befruktande tankar bland jordbruksbefolkningen här
uppe. Knappast något annat län kan uppvisa en
mera energisk verksamhet för det mindre
jordbrukets höjande än Norrbottens. Konsulenter och
vand-ringsrättare genomkorsa detsamma i alla riktningar
på premierings-, föreläsnings- och
småbrukareun-dervisningsresor. Ofta nog deltager för öfrigt icke
blott Hellström, utan jämväl den lika intresserade
"öfveragronomen-, landshöfding Bergström, i
småbrukarekurserna, hvarigenom det ytterligare lyckats
sätta lif och fart i det hela.
Det stora förtroende, d:r Hellström härigenom
tillvunnit sig, tog sig 1902 uttryck däri, att han af
stadsvalkretsen Luleå-Piteå—Haparanda valdes till
ledamot af Andra kammaren. Att mandatet icke
förnyades, berodde uteslutande därpå, att han i
motsats mot sina kommittenters flertal anslöt sig till
den proportionalistiska lösningen af rösträttsfrågan.
Men af regeringen har han satts i tillfälle alt på
annat sätt verka i det allmännas tjänst: han har
varit ledamot i den viktiga kommittén för den lägre
landtbruksundervisningens ordnande och sedermera
insatts i den kanske ännu betydelsefullare kommitté,
som för närvarande är sysselsatt med utarbetande
af planer åsyftande folksl<oleundervisningens
reformerande i syfte att af densamma erhålla mera
behållning för det praktiska lifvets kraf.
Som förlikningsman i öfre norra distriktet har
Hellström haft tillfälle att jämväl medverka vid
biläggandet af de senaste årens stora
arbets-strider.
- 274 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
