Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FLODHÄSTJAKT PÅ HVITA NILEN.
för hvar 8 dag af grefve eric von rosen.
J’JUr Moyrafl Klkkf: r."> -t Silfrtrrjnrr,.
simmande flodhästar. Man Kan af bilden se hur liten del af hufvudet flodhästarna hålla öfver vattenytan dä de tro sig vara
utsatta för angrepp.
"Fyrtiotvå Celsius i skuggan och kaf lugnt!"
Detta var min jaktkamrats föga uppmuntrande svar
på min fråga om eftermiddagens väderleksutsikter.
Vår med åtta negersvarta araber bemannade
nil-skuta hade under tvenne dygn för slaka segel
drif-drifvit norrut med Hvita Nilens grågula vatten.
Hettan hade blifvit nästan outhärdlig, vi voro i
den hetaste årstiden i ett af jordens
hetaste klimat, och all vår
längtan och trängtan gällde därför
en sydlig vindpust, som
kunde" föra oss mot
Khartoum, där iskyldalemon- *
squash m. m. redan
hägrade, fastän vi
ännu hade 400 km. Å
till denna
metropol.
Lemo
il-squash var det,
ja! Jagsträckte
ut handen efter
vattenmuggen,
som stod
bredvid mig under
sun-tältet, men
vattnet hade
redan antagit
luftens
temperatur och
brände på
tungan. Fyrtiotvå-gradigt vatten
är ju mindre
tilltalande t. o. m.
i ett varmbad och
att ett dricksvatten
med detta gradtal ej gör
någon människa glad
behöfver knappt påpekas.
Jag-skulle därför just fylla min
bägare från en i tacklingen
svängande afdunstnings-kantin, då några
schilluknegrer i en kanot ropade oss
an. Vår arabtolk, der hedersmannen
flodhäst,
skjuten af grefve Erie vou Rosen.
- 363 -
Ali, blef snart på det klara med hvad de ville
och berättade för oss, att några krokodiler nästan
dagligen togo getter vid en by helt nära och att
negrerna bådo oss om hjälp att blifva af med odjuren.
Min jaktkamrat begifver sig genast af, men jag
stannar kvar, ty under vår siesta hade vi hört flera
frustningar från en flodhästhjord, som vi snart
upptäckte ett godt stycke uppåt
floden. 1 motsats till min kamrat
hade jag ännu ej skjutit någon
flodhäst och hade därför
beslutat ägna eftermiddagen
åt flodhästjakt.
Beväpnad med min
tunga 450
cordite-e.xpress stiger jag
ned i vår lilla
plåtjulle, som
nätt och jämt
rymmer mig
och mina två
roddare. Solen
bränner ännu
med
fruktansvärd styrka från
en molnfri
himmel. Öfvergräs-stepperna och
papyrussnåren,
som kanta
flodens stränder,
dansar luften
som öfver ett
tekök och
svetten rinner i
strömmar utför mina
rod-dares svarta,
oljeglän-sande.kroppar.
Vi närma oss flodhästarna.
De äro åtta och ligga
orörliga med endast en liten del
af de oformliga hufvudena öfver
vattenytan. Spänningen ökas ju
närmare vi komma vidundren, ty vi
veta, att flodhästarna på dessa trakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
