Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF RETZIUS.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
Nyligen läste man i svenska tidningar, att
förutvarande professorn vid Karolinska Institutet Qustaf
Retzius fått sig tilldelad preussiska orden Pour le
Mérite. I vanliga fall fäster allmänheten ju icke större
uppmärksamhet vid utländska ordensutmärkelser;
den vet, att vid deras utdelning oftast förhållanden
spela in, som i och för sig ha synnerligen litet att
skaffa med vare sig skicklighet eller förtjänst. Ett
undantag gör emellertid just nyssnämda af Fredrik II
instiftade ordens 1842 tillagda afdelning för
vetenskap och konst: dess utdelning är nämligen
begränsad till högst 30 tyskar och 30 utländingar. För
närvarande finnas för alla vetenskaper 18 tyska och
18 utländska representanter och för konsten 8 tyska
och 7 utländska. Denna sparsamhet med ordens
utdelning har gjort den till ett slags vetenskapens
Serafimerorden: den kommer endast furstarne inom
densamma till del. I Sverige har den i lifstiden
innehafts endast af Berzelius, Sven Lovén, Jakob
Qeorg Agardh, den berömde algologen, och Adolf
Nordenskiöld samt innehas bland nu lefvande endast
af Oscar Montelius. När till denna lysande
namnrad nu fogats Qustaf Retzius, har därmed endast
en ny yttre bekräftelse gifvits åt det länge kända
förhållandet, att detta namn tillhör en af våra
yppersta forskare på det naturvetenskapliga området.
Magnus Gustaf Retzius är född i Stockholm den
27 oktober 1842, son till den berömde anatomen
och etnografen Anders Adolf Retzius samt sonson
till den om den svenska naturforskningens
utveckling kanske icke mindre förtjänte Anders Jahan
Retzius. Äfven på mödernet räknar Qustaf Retzius
anor: modern, Emilia Sofia Wahlberg, var syster
till de frejdade naturforskarne Peter Fredrik och
Johan August Wahlberg. Efter att ha genomgått
Klara skola och gymnasium i Stockholm blef han
1860 student i Uppsala, aflade därstädes medicine
kandidatexamen 1866 och vid Karolinska institutet
medicine licentiatexamen 1869 samt disputerade
följande år i Lund för medicinska graden. År 1871
mottog han förordnande som docent vid Karolinska
institutet, vid hvilket några år därefter, (1877), en
e. o. professur i histologi upprättades för hans
räkning. Elfva år senare kallades han af institutets
lärarekollegium till innehafvare af ordinarie
lärosto-stolen i anatomi därstädes, men begärde redan året
därpå (1890) afsked för att ostörd af
undervisnings-och examensgöromål kunna helt ägna sig åt den
forskning, hvilken han afvunnit så många glänsande resultat.
Retzius hade haft lyckan att redan i sin tidiga
ungdom genom omfattande utländska studieresor
komma i beröring med den anatomiskt-histologiska
vetenskapens främste utöfvare i dåtiden. När han
själf framträdde som vetenskaplig författare, var det
också som fullmogen vetenskapsman. Hans första
större arbete "Das Qehörorgan der Knochenfische"
(1872) ådagalade redan, hvad man af horiom var
berättigad att hoppas, och tack vare en oerhörd flit
svek han icke förväntningarna, utan öfverträffade
dem. Tillsammans med Axel Key, den store
målsmannen för den patologiska anatomien, grep han
sig nu an med de omfattande studier i
nervsystemets och bindväfnadens anatomi som representera
den ena half van af hans histologiska storverk: de
två första banden af dessa på tyska utgifna studier
utkommo 1875 —76 och belönades af franska
vetenskapsakademien med Monthyonska priset. De
följdes 1881—84 af den storartade monografien i två
band om ryggradsdjurens hörselorgan (Das
Qehörorgan der Wirbelthiere), samtidigt med hvilken han
började utgifva Biologische Untersuchungen
("Biologiska undersökningar"), hvaraf under årens lopp
- 498-
halftannat tiotal band hunnit utkomma. Till denna
grupp af Retzii författarskap bör ock räknas hans
arbete öfver hjärnan, Das Menschenhirn (1896),
hvilket emellertid i motsats till de föregående är byggd
på makroskopisk, icke mikroskopisk iakttagelse.
Den andra hälften at sitt forskarintresse har
Retzius i likhet med sin fader och farfader skänkt åt
antropologien och paläontologien. Redan 1864
utgaf han på tyska sin faders samlade skrifter på det
etnografiska området. Som själfständig forskare
uppträdde han 1878 med en banbrytande
undersökning med titel "Finska kranier jämte några
natur-och litteraturstudier inom andra områden af finsk
antropologi". Härtill slöt sig 1899 Crania suecica
antiqua, utgörande en med talrika afbildningar försedd
framställning och beskrifning af de bevarade
svenska kranierna från sten-, brons- och järnåldern. Till
intresserad medarbetare på detta område hade han
förvärfvat anatomie professorn i Lund Carl Magnus
Fiirst, tillsammans med hvilken han 1902 utgaf det för
frågan om den svenska nationens raceförhållanden
grundläggande arbetet Antropologia suecica.
Icke nog med detta omfattande rent
vetenskapliga arbete. Retzius har ej heller ansett det under
sin värdighet att syssla med skönlitterärt
författarskap. Under titeln "Söderifrån" utgaf han 1871
ett häfte sonetter och andra dikter, tillsammans
med en sin syster har han öfversatt dikter af
Robert Burns och på 1890-talet har han utgifvit
högtstående reseskildringar från Egypten, Sicilien och
Nordamerika. Detta författarskap i förening med
hans enastående vetenskapliga forskargärning
föranledde hans inväljande i Svenska akademien 1901
på den efter Adolf Nordenskiöld lediga platsen.
Af denna hade han för öfrigt gjort sig förtjänt
äfven genom populär-vetenskapligt skriftställeri.
Tillsammans med Axel Key igångsatte han
nämligen 1872 utgifvandet af den tyvärr numera
upphörda skriftserien "Ur vår tids forskning", hvilken
var afsedd att till den bildade allmänheten förmedla
resultaten af det vetenskapliga forskningsarbetet,
och i denna författade han själf den förtjänstfulla
afhandlingen "Öm de äldsta spåren af människans
tillvaro på vår jord".
Som lärare vid Karolinska institutet har Retzius
inlagt stora förtjänster icke blott på den egentliga
undervisningens område, utan äfven och icke minst
genom utvecklingen af dess af hans fader skapade
dyrbara anatomiska museum.
I politiskt hänseende har Retzius liksom sin
hädangångne vän och medarbetare Axel Key anslutit sig till
det liberala partiet. Sedan 1876 gift med Lars
Johan Hiertas dotter, Anna Vilhelmina Hierta, intog
han en ledande ställning, när det af denne grundade
"Aftonbladet" 1884 återförvärfvades af hans
arfvingar och återfördes till ett liberalt program: i tre år
stod han t. o. m. som denna stora
huvudstadstidnings hufvudredaktör, men inskränkte sig 1887 till
en plats i tidningsbolagets styrelse.
Jämte sin maka har Retzius varit synnerligen
intresserad för utvecklingen af arbetsstuguväsendet för
barn i Stockholm, hvilken välsignelserika institution
sedan därifrån spridt sig till många andra ställen i
vårt land. — I Stockholms högskolas styrelse har
han under många år nedlagt ett intresseradt arbete.
Ätt uppräkna de vetenskapliga utmärkelser, som
kommit Qustaf Retzius till del, tillåter icke
utrymmet. Här må endast nämnas, att han 1893 blef fil.
hedersdoktor i Uppsala och juris hedersdoktor vid
det berömda amerikanska Harvarduniversitetet,
hvadan han är i besittning af graden i alla de världsliga
fakulteterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
