Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 23 Juli 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR EKLUND.
t:u portråttet a föregående sida
Den 8 juli fyllde ledamoten af Riksdagens
Första kammare, direktör Oskar Eklund femtio år.
Han blef därvid föremål för en varm hyllning
särskildt från de olika nykterhetssällskaps" sida, inom
hvilka han under mer än ett kvartsekel varit
oförtrutet verksam.
Oskar Gustaf Eklund är född i Arboga den 8
juli 1861. Föräldrarna voro sedermera chefen för
(Malinska) goodtemplarorden, byggmästaren Carl
Eklund och hans maka Karolina" Larsson. Eklund
hade genomgått Arboga femklassiga läroverk, då
baptistpredikanten O. Bergström kom till Arboga
för att tala goodtemplarismens sak. Logen n:o 2
bildades här och i densamma ingick Eklund den 17
jan. 1880. Hans exempel följdes några månader
senare af fadern, och tillsammans med denne grep
han sig snart an med det arbete i
nykterhetsrörelsens tjänst, åt hvilket han småningom skulle komma
att ägna alla sina krafter. Redan 1881 utsågs han
till storlogens sekreterare och samma år öfvertog
han utgifningen af ordensorganet "Svenska
Good-templar" hvarmed han fortfor till 1887. Redan
föregående vinter hade han med anlitande af sina egna
besparingar dragit ut på en missionsresa, som ledt
till grundande af ett stort antal loger i Småland,
Västergötland, Västmanland och Sörmland. Det
vittnar väl om det förtroende, han tillvunnit sig, att
han, ehuru ännu knappast myndig, af svenska
storlogens årsmöte utsågs till dess ombud vid
världs-storlogemötet i Halifax 1883. Af detta invaldes han
till marskalk i världsstorlogen och som sådan blef
han äfven medlem af världsstorlogens verkställande
råd, ett förtroende, som antagligen hvarken förr eller
senare kommit en 22-årig yngling till del.
Under denna resa besökte Eklund äfven de
svenska goodtemplarlogerna i Chicago samt Nova Scotias,
Massachusetts och Englands storloger. Öfverallt
blef han härvid på det hjärtligaste mottagen och
uppmärksammad som representant för de svenska
goodtemplarne, hvilkas arbete tillvunnit sig
erkännande och beundran både i England och Amerika.
Äfven sedermera har Eklund, ehuru ej såsom 1883
ensam, representerat Sveriges storloge vid flera
världsstorlogemöten och blef vid 1889 års möte
utsedd till biträdande sekreterare i världsstorlogen.
Ordenssekreterarebefattningen i Sveriges storloge
innehade Eklund till år 1885, då han i stället valdes
till marskalk. Som sådan kvarstod han i ordens
verkställande råd och insattes i den kommitté, som
slutligen 1887 lyckades åstadkomma en
sammansmältning af den engelska och den amerikanska
ordensgrenen. Härvid utsågs Eklund, som redan
1886 utbytt marskalksbefattningen mot
rådgifvare-platsen, till vice ordenstemplar. Till denna
befattning blef han nio gånger omvald (1888—96). Vid
storlogemötet 1888 valdes han äfven till redaktör för
storlogens organ "Reformatorn", hvilken befattning
han sedan oafbrutet innehade ända till 1906. Redan
1884 hade han i Stockholm grundat dettiyckeri, som
fortfarande bär hans namn, fastän det "sedan 1900
äges af det af storlogen 1898 grundade A.-B. Svenska
Nykterhetsförlaget, hvars direktör Eklund från
början varit.
Vid storlogemötet 1897 valdes Eklund ånyo till
ordensrådgifvare, en ställning närmast intill
ordenschefens.
Af hvad Eklund uträttat inom goodtemplarorden
förtjänar särskildt framhållas, att det är han, som
gifvit upphof till distriktsloge-institutionen, samt att
han varit den ledande mannen vid utvecklingen af
"Goodtemplarordens själfhjälpsförening", hvilken
trädde i verksamhet i början af mai 1889 och som
utdelar ett försäkringsbelopp af 2,000 kr. till
sterb-huset efter hvarje afliden föreningsmedlem. År 1905
räknade denna nära 9,000 medlemmar med en
reservfond af öfver en half mill. kr.
Eklunds förtjänster om nykterhetsrörelsen
inskränka sig emellertid icke till
goodtemplarorganisa-tionen. Ehuru Sveriges första blåbandister torde
ha varit fröken Beatrice Dickson i Qöteborg och
hennes broder, godsägare Axel Dickson, är det i
själfva verket Eklund, som i vårt land infört denna
nu så mäktiga och särskildt inom de frireligiösa
lägren med så lifligt intresse omfattade rörelse,
liksom han till en början var dess ledare och
författat dess stadgar. Under åren 1883—87
redigerade han och utgaf såsom organ för föreningen
tidskriften "Blå Bandet", hvilken sistnämnda år
öfver-togs af föreningen själf. Eklund hade funnit, att
goodtemplarorden hade svårt att vinna mark bland
de frireligiösa i landet, hvilka inte hade smak för
ordensarbetet, men stodo fullt eniga om målet. Och
då för Eklund nykterhetssaken stod öiver
organisationsformen, skänkte han dem i blåbandsrörelsen
en egen, för dem afpassad.
Sammanslutning och samarbete mellan skilda
nykterhetsföreningar ha städse varit ett mål för
Eklunds sträfvan. Bl. a. är det på hans
initiativ de svenska förbudskongresserna kommit till
stånd.
Eklund som redan i December 1881 flyttat från
Arboga till Stockholm, har tagit en mycket
framträdande del i hufvudstadens politiska och
kommunala lif. Redan. 1884 blef han Liberala
valmansföreningens sekreterare och var sedan från midten af
1890-talet under en längre följd af år dess ordförande.
Redan 1893 insatte nykterhetsvännerna honom ock
som speciell målsman för sina intressen i Andra
Kammaren som en af representanterna för dåvarande
andra kretsen (Klara, Jakobs och Johannes
församlingar). Här anslöt han sig till folkpartiet, men
öfvergick vid Liberala samlingspartiets bildande 1900,
om ock motvilligt, till detta, hvaraf han fruktade
ett förflackande af reformsträfvandena. I flera år
hade Eklund tillfälle att som suppleant först i
Tillfälliga utskottet N:o 2 ("nykterhetsutskottet"), sedan
i bevillningsutskottet verka för
nykterhetssträfvan-denas framgång inom riksdagen. År 1905 måste
han emellertid på grund af ökade enskilda göromål
undanbedja sig återval, men återvände vid 1910 års
riksdag, nu som en af hufvudstadens representanter
i första kammaren. Af den liberala gruppen
därstädes insattes han vid årets riksdag som ordinarie
ledamot i bankoutskottet. Naturligtvis har han äfven
i denna kammare med kraft häfdat
nykterhetsvännernas speciella önskemål, särskildt krafvet på
utredning för åstadkommande af allmänt
rusdrycksförbud samt på s. k. lokalt veto.
Af Stockholms stadsfullmäktige har Eklund varit
ledamot sedan 1906.
Af de många hyllningar som kommo Eklund till
del på femtioårsdagen märktes särskildt
goodtemp-larordens och Sveriges blåbandsförenings. Från
Sveriges goodtemplarloger öfverlämnades som
minnesgåfva en praktfull jordglob af drifvet silfver med
goodtemplarordens devis: "Världen är vårt fält"
kring ekvatorn samt inskriptionen: "Oskar Eklund,
goodtemplarordens stödjepelare och trogne förkämpe
alltsedan ordens första dagar i Sverige, ägnas denna
minnesgåfva på hans 50-årsdag, 8 Juli 1911, af
ordenssyskon från Sveriges alla landsändar". (Se föreg. n:r)
En deputation från Tempelriddareorden uppvaktade
med ett komplett exemplar af Gustaf Vasas bibel,
tryckt 1541, samt en lyckönskningsadress.
- 674 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
