Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 6 Augusti 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTFRID KALLSTENIUS.
till porträttet å föregående s/da
Den frändskap, som säkerligen existerar mellan
målarens och musikerns begåfning och som
konsthistorien ger så många exempel på, binder Gottfrid
Kallstenius psykologiskt samman med en släkt, där
han står som den ende bildande konstnären bland
tonsättare och tonkonstnärer.
Gottfrid Samuel Nikolaus Kallstenius föddes den
13 juli 1861 i Västervik och har således nyligen
firat sin 50-årsdag. Han blef student och kom till
Uppsala, men vid 22 års ålder gaf han vika för den
trängande konstnärsdriften och blef elev af E.
Perseus. Ar 1884 vann han inträde vid akademien,
som han genomgick till 1888, då han för
"Kyrkogård i högsommar" vann kungliga medaljen. Om
man tillägger att han vistades i Frankrike och Italien
1891 till 1894, har man nämnt de märkligaste yttre
upplefvelserna i en existens, som sedan dess har
förflutit i arbetsfylld ro, vintrarna i Stockholm och
på Storängen, soVnrarna i Källvik, norr om
Västervik. Det är särskildt från den sistnämnda trakten,
som han hämtat de motiv, som vi finna
karaktäristiska för hans konst.
Landskapsmåleriet har liksom diktarkonsten sina
poeter och sina prosatörer. Prins Eugen, Karl
Nordström och Axel Fahlcrantz höra till den förra,
Wilhelmson och Kallstenius till den senare gruppen.
Från Kallstenius’ dukar klinga inga djupa
orgeltoner, intet brännande temperament smälter färgerna
på hans palett. Hans begåfning är mera nykter,
men äger samtidigt något ovanligt vederhäftigt i sin
osminkade verklighetskaraktär. Hans öga ser klart
och skarpt utan att bländas af en glödande
middagssol, hans pensel skildrar på sitt breda och
kraftiga språk den mellansvenska naturen i dess olika
facetteringar.
Man kan i de taflor, som Nationalmuseum äger
af hans hand, följa hans utveckling mot större
sanning och personlighet. Den äldsta af dem,
"Förvildad irädgård" från 1895, hållen i en ärggrön ton,
visar i behandlingen af motivet från Borgö mera af
duktig teknik än originalitet. "Månskensnatt" från
1900 är färdigare som konstverk, men denna
gottländska stämningsbild ger ej på långt när det starka
personliga
intryck som
museets senaste
förvärf af
konstnären, "Efter
solnedgången"
en brant,
rödaktig klippvägg
speglande sig i
kvällslugnt
vatten.
Den
genomlupna vägen är
lång. Vi se
honom sökande
sitt speciella
område, den
rätta biten natur
i den rätta
belysningen. Han
har funnit hvad
han har sökt,
och det
svenska landskaps-måleriet har
blifvit en son
rikare. Han har
valt ut dessa
AUGUSTIVÄDER, Oljemålning af Gottfrid Kallstenius.
tallbackar, som äto så betecknande för den
småländska naturen. I stickande solsken har han målat dess
grenverk och barr mot en obevekligt blå himmel
och så skapat ett färgackord, som verkar ytterst
personligt med sin friska sälta och sin rensande
doft af barr och kåda. Konstnären har inga
djupsinnigheter att säga oss, men han visar oss en
gammal allbekant utsikt från en sida som vi ej hade
observerat förut och som vi likväl så väl känna
igen.
Så har också Gottfrid Kallstenius med rätta inför
utlandet kommit att stå som en af de typiska
representanterna för den svenska landskapskonsten. Han
har belönats med medaljer i München 1890 och 1905,
i St. Louis 1904 och ’Buenos Aires 1910. Och i
många utländska gallerier väcka dukar med den
välkända signaturen hemkänslor hos den svenske
resenären. 1 Lybecks museum hänger "Höst" (1888),
i Helsingfors "Gottländsk myr" (1902), i Budapest
"Skog med forngrafvar" (1903), i Indianapolis,
Nordamerika, "Tallbacke" (1904), och i Nya Pinakoteket
i München en duk med samma titel daterad följande
år. Betydligt rikare är han, naturligt nog företrädd
i svenska samlingar. Utom i Nationalmuseum
finna vi verk af hans hand i Göteborgs museum:
"Sommardag" (1896) "De yttersta träden" (1900) "Mot
skymningen" (1908); i Malmö museum "Småland"
och i Helsingborgs museum "Österkust" (1908).
Bland verk på offentliga platser må äfven nämnas
det stora landskapet i Dramatiska teaterns foajé.
Det har till en viss grad samma egenskaper som
de andra väggmålningarna i samma rum att mindre
verka dekorativ målning än stafflitafla. Men som
sådan är den med sin klingande färgprakt af stark
verkan och ett ypperligt exempel på en sida af
Kallstenius’ konst, ën motivkrets som han ofta
återvänder till, röda tallstammar, glödgade af
solnedgången.
Den klarsynta, förstående blick på yttervärlden,
som förlänar Kallstenius produktion dess stora
dokumentariska värde, utmärker äfven konstnären som
partiman. På sin ledande plats inom Svenska
konstnärernas förening har han sökt att gent emot de
separatistiska intressena arbeta
för ett
fruktbringande samarbete mellan [-deskildakonst-närssamman-slutningarna.-]
{+deskildakonst-
närssamman-
slutningarna.+}
Framgången
har inte alltid
krönt dessa
ansträngningar.
Jag föreställer
mig att han har
funnit sin bästa
tröst i det
hängifna studiet af
en natur som
kan vara lika
nyckfull som
ett
ohandter-ligt konstnärssinne.
Så borde han
också kunna
underskrifva
hvad Corots
vän, landskaps-
- 706 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
