Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 6 Augusti 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSKA PORTRÄTT FÖR DAGEN.
I England är i dessa dagar det
politiska intresset starkt
upptaget, dels af författningsstriden,
som nu ändtligen tycks närma
sig sitt slut, och dels af det
brittiska rikets ställning till
Marockofrågan. Att författnings
-striden står inför sitt afgörande
och att regeringen inom kort
skall ha genomfört vetobillen,
kan man anse säkert på den
grund, att konungen beslutat före-
motståndare
H. ASQUITH,
Englands premiärminister.
taga en massutnämning af nya
liberala lorder, därest icke öfverhuset
bifaller den frisinnade ministärens
vetobill. Genom en sådan
massutnämning skulle Öfverhuset högst
betydligt "radikaliseras", och dess
nya sammansättning blefve
naturligtvis till gagn för de frisinnades
sträfvanden äfven i andra frågor.
För att förebygga en sådan
situation kommer säkerligen regeringens
att gifva vika. En af de främsta bland dessa,
Bal-four, har uppmanat sina meningsfränder att med
hänsyn till sakläget uppgifva motståndet. Hur
bittert detta dock är för de
konservativa framgick bl. a.
af de skandalösa scenerna i
Underhuset den 24 juli, då de
mest stridslystne af
oppositionen demonstrerade mot
premiärministern Asqaith på
ett sätt, som hittills varit så
godt som okändt inom
Englands lagstiftande församling.
Det nu så länge omstridda
lagförslaget innehåller i
hufvudsak, att "money bilis", som
antagits af Underhuset men
förkastats af öfverhuset, skola
föreläggas monarken
tillsanktio-nering och sålunda kunna bli
lag utan lordernas samtycke,
och att beträffande andra lagar
ett förslag, som under tre
sessioner å rad antagits af
Underhuset men som förkastats af
lorderna, likaledes skall
föreläggas monarken till
sanktio-nering, hvarjämte
parlamentsperioderna bestämmas till 5
i stället för 7 år.
— Det är väl icke otroligt
att den utrikespolitiska situa-
D. LLOYD GEORGE,
Englands finansminister.
A. BALFOUR,
Oppositionens ledare i Underhuset.
tionen också i sin mån bidrager
till en snar uppgörelse mellan
partierna i parlamentet:
Finansministern Lloyd Georges bekanta tal
med dess häfdande af Englands
intressen i Marockofrågan synes
ha vunnit allmän anklang hos båda
de politiska hufvudpartierna, och
då Asquith den 27 juli gjorde
Lloyd Georges uttalande till sitt
eget, vann han omedelbart understöd af
oppositionsledaren, Balfour, som förklarade, att
meningsskiliak-tigheterna inom parlamentet aldrig skulle få något
inflytande, när hela landets intressen stå på spel;
"om någon räknat på att
England skulle för sina inre
striders skull försumma rikets
intressen så hade denne
grundligt misstagit sig på folkets
känsla och oppositionens
patriotism". — Att England nu
vidtagit åtskilliga förändringar
i sina flottdispositioner för
sommaren och sålunda bl. a.
inställt eskaderbesöken i
Kristiania, Göteborg och
Köpenhamn sättes naturligt nog i
samband med Marockokrisen
— trots alla dementier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
