Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49. Den 3 September 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG SIDNER.
till porträttet a föregående sida
När amiral Hjulhammar sistlidet år lämnade den
kräfvande befattningen som stationsbefälhafvare och
befälhafvande amiral i Karlskrona, hälsades det med
allmän tillfredsställelse, att k. m:t till hans
efterträdare kallat den för sin samvetsgrannhet och
rättrådighet icke mindre än för sin sjömilitära förmåga
utmärkte konteramiral Ludvig Sidner.
Josef Wolfgang Ludvig Sidner är född den 16
mars 1851 i Härnösand, där släkten har gamla anor.
Efter att 1868 ha intagits som elev i sjökrigsskolans
tredje klass, gjorde Sidner åren 1869—1872
sjöexpedition å korvetten "af Chapman" samt aflade
sistnämda år sjöofficersexamen. Samtidigt utnämdes
han till underlöjtnant vid flottan. Emellertid fortsatte
han sina studier och aflade 1874
navigationslärare-examen. Följande år vann han befordran till löjtnant.
Nu följde för Sidner åtskilliga års lärareverksamhet,
i det han åren 1880—81 och 1883 - 85 tjänstgjorde som
r. f. lärare vid sjökrigsskolan. Det mellanliggande året
1882 var han adjutant hos chefen för flottans
militärpersonal. r 18185 erhöll han befordran till kapten.
Under sex år (1887—93) innehade Sidner nu
befattning vid sjöinstrument- och sjökarteförrådet i
Stockholm samt var 1892—95 biträdande lärare vid
sjökrigsskolan. Sistnämda år utnämdes han till
kommendörkapten af andra graden samt 1897 till
kommendörkapten af första graden. 1896—97 var han
inspektör för navigationsskolorna i riket samt 1897
—99 chef för exercis- och underbefälsskolorna vid
Stockholms station. År 1900 befordrades han till
kommendör och var därefter under en tid af fem
år chef för sjökrigsskolan. År 1904 utnämdes han
slutligen till konteramiral samt var under det kritiska
aret 1905 tjänstgörande på den i synnerhet då
kräfvande och ansvarsiulla posten som chef för flottans stab.
Från denna kallades han att i November samma år
taga säte som statsråd och chef för
sjöförsvarsdepartementet i den af hr Karl Staaff bildade liberala
ministären, men afgick i likhet med flertalet af dennas
medlemmar i maj följande år, då konungen motsatte
sig framställningen om nya val till andra kammaren.
Under sin korta ministertid deltog Sidner verksamt
iämte dåvarande chefen för
landtförsvarsdepartementet, statsrådet Tingsten, i planläggandet af arbetet
på den nya försvarsordning, som måste blifva en
följd af Sveriges på grund af unionsupplösningen
förändrade militärpolitiska läge. När omsider detta
arbete fortskridit därhän, att dess resultat ansågs
moget för en granskning ur parlamentarisk och
finansiell synpunkt, fick Sidner 1907 säte i den
stora försvarskommitén, hvilken som bekant i slutet
af förra året afgaf sitt betänkande. Sedan
representanterna för det liberala partiet i riksdagen på
sommaren 1910 ansett sig böra afsäga sig sina
kommiié-ledamotsuppdrag, var Sidner den ende kvarstående
kommitéledamoten med liberal åskådning och väckte
som sådan uppseende genom den reservation till
kommiténs betänkande, hvari han tämligen skarpt
kritiserade dennas finansiella beräkningar och
därtill dristade det i en militärs mun tämligen
öfverraskande påståendet, "att försvarsutgifterna hafva
uppslukat en oproportionerligt stor del af statens
inkomster." Mera än härigenom väckte han dock
uppmärksamhet genom sitt afstyrkande af den nya
pansarbåtstyp, kring hvilken den sjömilitära
fackkunskapen ’ annars med stor enhäliighet enat sig,
den s. k. F-typen. Sidner ansåg denna för oss
vara för dyrbar och i vissa hänseenden för stor, "i
det den öfverskridit den gräns, som vi städse böra
uppställa för oss, nämligen att den skall kunna
passera dels Kalmarsund, dels samtliga de
militärleder, som kunna användas af våra nuvarande pan-
sarbåtar". "De pansarbåtar", tillade han "vi med våra
begränsade tillgångar kunna förskaffa oss blifva i
alla händelser jämförda med stormakternas att
betrakta som snabbgående, bepansrade, starkt
bestyckade kanonbåtar, hvilka vi dock ej kunna undvara,
utan behöfva som stöd för vårt rörligaste försvar,
nämligen jagare, torped- och undervattensbåtar".
Den uppfattning, Sidner sålunda gjorde gällande,
blef naturligtvis icke oemotsagd, och som bekant
beviljade sistlidna riksdag medel till påbörjande af
en pansarbåt af F-typ,
Vid afgången från sitt statsrådsämbete blef Sidner
chef för marinförvaltningen 1906—07 och innehade
därefter kommenderingar vid flottans station i
Stockholm, tills han 1910 förflyttades till Karlskrona som
stationsbefälhafvare och befälhafvande amiral.
Af Sidners sjökommenderingar må här bringas i
erinran: 1883—85 som navigationsofficer och lärare
i navigation å korvetten "Saga"; som sekond å
chefsfartyget "Drott" 1887; som chef å kanonbåten
"Sigrid" 1888; som förste flaggadjutant å "Valkyrian"
1889; som sekond å fregatten "Vanadis" 1892 och
1893; som chef å kanonbåten "Skäggald" 1894;
som chef å korvetten "Balder" 1895; som chef å
chefsfartyget "Drott" 1896; som chef å pansarbåten
"Odén" 1898; som chef å korvetten "Freja" 1899;
som chef å korvetten "Balder" 1899-1900; som
flaggkapten i kusteskadern och befälhafvare för röd
styrka 1901; som öfverledare för befälsöfningarne
1903; som chef för kusteskaderns andra division
och befälhafvare för blå styrka samma år; som
stridsdomare för röd styrka i kusteskadrarne 1904
och 1907 o. s. v.
Dessutom har amiral Sidner tagits i anspråk för
äfven andra viktiga kommittéarbeten än
försvarskommitténs. Sålunda förordnades han 1900 till
ordförande i kommittén för afgifvande af förslag till
förbättrad pensionering af sjöfolk och följande år till
ledamot af den kommitté för omarbetande af
krigslagstiftningen, hvilken 1905 aflämnade förslag, som
dock ännu icke blifvit föremål för riksdagens pröfning.
Som synes har amiral Sidners lefnad varit
arbets-fyld mer än de flestas. Bakom detta arbete har
s"tått en utpräglad personlighet. Utrustad med ett
skarpt och genomträngande förstånd och mer än
vanligt gedigna kunskaper har han städse lugnt gått
den väg fram, som han själf åt sig utstakat,
obekymrad om andras dom. Det är män af sådan
själfständighet och karaktär, vårt land behöfver.
Fot*, linneh Va bery Eliclie: P.nt>ji Siljoenparre.
FRÅN VARBERG—ÄTRANS JÄRNVÄGS INVIGNING 21 AUG.
Foton är tagen vid Ätrans station dà landshöfding Asker
förklarade banan öppnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
