Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 10 September 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BADEN-POWELL OCH HANS SVENSKA FIENDER.
FÖR HVAR 8 DAG AF birger mörner.
Hfurfoto,ra/u SIR ROBERT BADEN-POWELL.
För en del år sedan befann jag mig en dag som
gäst vid en festmiddag ombord å den bekanta
ryska isbrytaren "Jerrimac", som då i och för
reparation låg i en torrdocka å floden Tyne. Som
närmaste granne hade jag en medelålders herre med
ett resolut och intelligent ansikte af tämligen hög
färg. Någon presentation hade enligt engelskt bruk
icke förekommit, och under hela middagen,
hvarvid vi oafbrutet konverserade på tu man hand,
behöll jag uppfattningen att mannen var en ingeniör.
Någon vändning i samtalet kom mig att förstå
att min granne deltagit i boerkriget.
— Mötte ni några svenskar i fält? frågade jag,
— Inte på nära håll, svarade han. Men på
boersidan funnos tyvärr en hel del, och dem glömmer
jag icke i första hugget.
Och mannen berättade, huruledes han vid
Mafe-king på allvar fått göra bekantskap med den så
kallade skandinaviska kåren. De hade visat sig vara
de mest besvärliga motståndare, outtröttliga,
närgångna, aldrig unnande vare sig fienden eller sig
själfva någon ro.
Då middagen var slut frågade mig med ifver en
engelsk dam, som suttit i andra ändan af salen:
— Säg mig, hvad talade ni om med generalen?
Ni pratade ju så ifrigt hela middagen.
— Generalen? Hvilken general?
— Baden-Powell, förstås, visste ni inte det?
Nej, det hade jag inte vetat, och ännu
märkvärdigare var, att jag inte ens ett ögonblick fått
anledning antaga att min intressanta granne öfver
hufvud taget var officer. Vid kaffet på däcket
upptäckte jag å min sida, att generalen hela tiden haft
den uppfattningen att jag själf var ryss. Detta
sistnämnda gladde mig, ty då förstod jag, att intet af
det vackra han sagt om den skandinaviska kåren
varit yttradt i afsikt att smickra mina landsmän.
Jag" bad sedermera generalen att i min stambok
nedskrifva sitt fällda omdöme. Hans uttalande,
ned-kastadt i hans vackra manliga stil bifogas härmed.
BADEN-PO WELLS MENING OM SINA SVENSKA
MOTSTÅNDARE I BOERKRIGET. Ett blad ur grefve Birger Mörners
samlingar. (Texten återfinnes i öfversättning pà sid. 796.)
— Om ni råkar någon af de svenska gossarne
från Mafeking, så hälsa dem från mig, sade
generalen då vi skildes.
Ett år senare skulle jag en dag resa från London
till Antwerpen. Vid passerandet förbi en
tredjeklassvagn på Londonstationen blef jag vittne till
ett gräl mellan konduktören och tvänne något litet
berusade svenska sjömän. Jag stannade och
lyckades ordna saken, men som tåget redan började
sätta sig i gång, hade jag ej tid uppsöka min kupé
utan steg in till matroserna.
De berättade mig att de skulle resa till Antwerpen
för att söka hyra, enär i London för tillfället vore
ondt om jobb. Med fackmannens intresse eller kanske
snarare af gammal vana frågade jag efter deras papper.
Den äldre af dem, en skäggig mager man berättade,
att han för flere år sedan förlorat sin svenska
sjömansbok och sedan dess aldrig varit hemma eller
seglat på svensk köl.
Att hafva förlorat sin sjömansbok är i de flesta
fall liktydigt med att hafva rymt. Jag framkastade
en svag insinuation i denna riktning, men då blef
det lif i Blomberg.
— Jag har aldrig rymt, sade han, men jag
förlorade mina papper i kriget. Jag var en af Cronjes
gossar, sir konsuln.
Och medan tåget rullade fram berättade nu
Blomberg sina öden i Sydafrikat, då och då markerande
effekterna med uttrycksfulla spottkladdar.
Han hade varit en af svenskarne i den
skandinaviska kåren. Blomberg påstod att den bestått af ett
åttiotal svenskar, ungefär tio norrmän och resten
tyskar och annat folk, tillsammans föga öfver hundra
man. Med Cronje hade han stått och med honom
hade han också jämte de få andra öfverlefvande af
kåren blifvit tillfångatagen och sänd till Kapstaden
för att deporteras.
Men det hade Blomberg och hans kamrater inte
- 794 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
