Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 22 oktober 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG LOOSTRÖM.
TILL PORTRATTET A FÖREGÅENDE S/DA
H. 8. D. bringar i detta nummer bilden af en
man, hvilken som ledare för vårt förnämsta
konstmuseum och som beklädande sekreterareposten vid
Akademien för de fria konsterna sedan flera år tillbaka
är den officielt mest framträdande personligheten
inom vår konstvärld. Men det är ock en man,
hvars personliga insatser på olika konstområden
varit af den mångsidiga energiska och gedigna art,
att han säkerligen icke skulle ha behöft en sådan
officiell ställning för att göra sin verksamhet
bemärkt och uppskattad.
Karl Ludvig Looström föddes i Stockholm den
2 februari 1848 och är ättling af en gammal aktad
borgerlig stockholmssläkt. Vid tjugu års ålder
student i Uppsala, blef han sju år senare (1875)
filosofie doktor och ingick två är därefter som extra
ordinarie amanuens vid Nationalmuseum, i hvars
ljänst han alltså nu verkat oafbrutet den långa tiden
af 34 år. Däraf i 11 år som ledare och chef, enär
han, som 1880 blef ordinarie amanuens, år 1900
utnämndes till Gustaf Upmarks efterträdare som
intendent vid Nationalmuseum. Redan 1891 hade han
efter A. P. Gellerstedt öfvertagit sekreterarskapet
vid fria konsternas akademi. De förtjänster, han
inlagt på denna ansvarsfulla och inflytelserika post
ha framkallat äfven ett yttre erkännande i form af
hedersledamotskap i samma akademi (1901).
Konstslöjd och svensk konsthistoria synas ha
varit Looströms hufvudintressen. 1 flera år har han
nitiskt verkat till fromma för den svenska
konstslöjden dels i Svenska slöjdföreningens tjänst
(amanuens 1874-80, sekreterare 1885-92) och delsvid
Nationalmuseet. Dess konstslöjdssamlingar blefvo
nämligen från början ordnade af Looström, som
under sin amanuenstid närmast förestod dem, och
de ha äfven under hans intendentskap haft att fröjda
sig åt hans intresserade omvårdnad samt erhållit
en betydande tillökning genom inköp och gåfvor,
särskildt på den keramiska afdelningen.
Som administrativ ämbetsman gjorde Looström
sig tidigt bemärkt för praktisk begåfning,
arbetskraft, klokhet samt säkerhet och klarhet i
ärendenas formella behandling. Dessa egenskaper jämte
kompetensen på konstslöjdens och konstens
områden gjorde det lätt förklarligt, att när frågan om
en ny stor industri- och konstutställning i
Stockholm på allvar kom upp, vederbörande vid
sökandet efter lämplig person till den så maktpåliggande
och pröfvande sekreterarebefattningen i sitt val
stannade vid honom. I den egenskapen fungerade
han både i den förberedande kommittén och senare
i centralkommittén för själfva utställningen. Den
utförliga officiella redogörelse, som föreligger
beträffande 1897 års utställning, utarbetades under
hans redaktion.
Den utveckling, Nationalmuseum genomgått under
Looströms chefstid, har varit kraftig i många
riktningar. Särskildt torde man i detta sammanhang
ha att erinra sig, hurusom genom betydande förvärf,
bl. a. af Zorns- och Liljefors-taflor, samt genom en
genomgripande omhängning den nyare svenska
målarkonsten fått på Nationalmuseum en fullständigare
och värdigare representation. Bland märkligare
administrativa åtgöranden under samma tid torde man
ha att särskildt fästa sig vid den ur synpunkten af
allmänhetens intressen icke oviktiga utsträckningen
af tiden för museets öppethållande. Så ock
tillkomsten af en ny stadga för statens konstinköp.
Härigenom har väl åtminstone delvis rådts bot på med
fog så länge och bittert öfverklagade missförhållan-
den och vunnits en icke oväsentlig lättnad i det
dittillsvarande mycket tunga maskineriet vid
statsinköpen. Att man för de vunna förbättringarna har
till stor del att tacka Looströms drift och energi,
framgår ganska tydligt af hvad Richard Bergh säger
i sin broschyr om de s. k. opponenternas kamp.
Han omtalar nämligen däri bl. a., att det i första
rummet var Looström, som i ofvannämnda afseende
satte rörelse i den tröga materian.
Men den viktiga frågan om afhjälpande af det
nuvarande ur museisynpunkt ohållbara tillståndet med
lokalerna bidar ännu sin lösning.
Synnerligen omfattande är det författarskap, Ludvig
Looström under åren utöfvat. Redan ett
uppräknande af titlarna på hans större eller mindre verk
samt på uppsatserna i Svenska slöjdföreningens
meddelanden och i tidskrifter etc. skulle här kräfva ett
allt för stort utrymme. Vi inskränka oss därför
endast till en antydan om hans märkligaste arbeten.
Som vi redan varit i tillfälle att säga, är svensk
konsthistoria föremål för ett mycket lifligt intresse
från hans sida, och har han med sin penna lämnat
många grundliga och värdefulla bidrag på detta för
svensk kultur så betydelsefulla område, lians
dok-torsafdelning behandlade ett litteraturhistoriskt ämne,
nämligen det gustavianska tidehvarfvets dramatik.
Men hans första arbete därefter utkom 1879 och
hämtade sitt ämne från den inhemska konsthistorien.
Det skildrar nämligen den kände porträttmålaren
från 1800-talets början Olof Johan Södermark, hans
lif och verk.
Som Looströms förnämsta arbete på samma
område har man att betrakta hans stora med Lammska
priset belönade verk om konstakademien under
dess första århundrade. Detta arbete, hvars
grundläggande betydelse är obestridlig, utkom 1887—91
och har karaktäriserats som lika framstående genom
undersökningarnas noggrannhet, ämnets
ändamålsenliga disponering och det lättflytande behagliga
framställningssättet.
Som ett slags fortsättning till detta verk och som
ett beaktansvärdt bidrag till konstakademiens
historia kan man ock betrakta hans i en liten
praktupplaga för ett par år sedan utgifvna minnesskrift
öfver samma akademis mångåriga preses Johan
Nordenfalk.
Af betydelse för konsthistorien äro ock de af
honom såsom akademiens sekreterare affattade, på
högtidsdagen föredragna årsberättelserna med deras
öiversikt öfver årets tilldragelser på konstlifvets
områden i Sverige och utlandet.
Intresse erbjuda ock de af honom utgifna
meddelanden frän Nationalmuseet. På senare år ha
dessa framträdt i en utvidgad och genom sina
illustrationer och kortare populärvetenskapliga
redogörelser för de viktigare förvärfven mycket tilltalande
form.
På konstslöjdens område märkes först och främst
det af text åtföljda planschverket "Från
nationalmusei konstslöjdssamlingar" (1900—01). Vidare
uppsatser öfver keramiska ämnen, silfver- och
gulc-föremål, textilarbeten och stilfrågor etc.
En betydelsefull gren af hans litterära
verksamhet representeras af de många kataloger, han
utarbetat öfver offentliga och enskilda konstsamlingar
och utställningar; däribland för den af
konstakademien anordnade retrospektiva utställningen 1898.
Looström är sedan 1888 gift med Alfrida Louise
Boman, dotter till den på sin tid kände samlaren,
byggmästaren E. A. Boman.
Erik Thyselius.
- 50 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
