Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, den 5 november 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS PERSSON.
riLL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Allt sedan järn- och metallarbetareförbundets
förtroendeman, Ernst Blomberg i början på detta år
kallades hädan, har den svenska
fackföreningsrörelsen saknat egen målsman i Första kammaren.
Blombergs plats var icke lätt att fylla. Men äfven
meningsmotståndare torde erkänna, att ingen i högre
grad kunde anses skickad att intaga den, än
hittillsvarande representanten för Malmö stad i Andra
kammaren, hr Nils Persson, hvilken i höst af den
socialdemokratiska gruppen i Malmöhus läns
landsting valts till senator.
När Nils Persson under 1904 års rösträttsdebatt
lörklarade, att det låg sanning i Sven Nilssons i
österslöf bekanta ord, att man ej skrämde
bönderna med Sveriges arbetare, enär "dessa äro kött
af vårt kött och ben af våra benom", och bad
kammaren "vara förvissad om att de äro sanning
fortfarande", bar han själf syn för sägen. Ty Nils
Persson är utgången ur "svensk bondestarm Han
är nämligen född i Ö. Vemmerlöfs församling af
Kristianstads län den 30 juli 1865 och fadren, som
85 år gammal ännu lefver, var där hemmansägare.
Sin undervisning fick han i hemsocknens folkskola,
som han besökte till sitt fjortonde år, då han
kon-irmerades, hvarefter han begaf sig till Malmö, där
han kom i murarelära. Han försummade emellertid
icke att begagna sig af de ytterligare
bildningstillfällen, som här stodo en yrkesarbetare till buds,
utan besökte flitigt Tekniska afton- och
söndagsskolan. Vid icke fullt 23 års ålder kom han i
beröring med de nyare strömningarne inom
arbetarevärlden och ingick samma år (1888) i Malmö
murarefackförening, i socialdemokratiska partiet, som
nu i Skåne i Axel Danielsson funnit en talangfull
målsman, samt i goodtemplarorden. Det är
emellertid inom fackföreningsrörelsen och på det politiska
området, Nils Persson funnit sitt arbetsfält.
Redan i januari 1893 invaldes han i
murareförbundets styrelse och blef omedelbart dess
sekreterare för att sedan följande år därjämte intaga
ordförandeposten. hvilken han alltjämt innehar, liksom
han fortfarande är sekreterare och förvaltar
förbundets kassa. Sedan 1898 är han förbundets helt
af-lönade förtroendeman. Som sådan har han visat
sig synnerligen mån om arbetsfredens bevarande
och städse sökt på underhandlingens väg
åstadkomma för båda parterna antagliga aftalsförslag.
Med utlandets förhållanden har han haft tillfälle göra
sig förtrogen som murareförbundets representant
vid internationella murarekonferenserna i Berlin,
Stuttgart och Köpenhamn. Naturligtvis har han
dessutom intagit en framstående plats inom de
svenska fackföreningarnes landsorganisation, af hvars
representantskap han varit medlem sedan dess
bildande och i hvars samtliga kongresser han deltagit,
1909 som ordförande. Dessutom har han varit
representant vid samtlign skandinaviska
arbetarekongresser sedan 1892.
Äfven inom det socialdemokratiska partiet kom
Nils Persson inom kort att intaga en framskjuten
plats. Å samtliga partikongresser sedan 1892 har
han varit ombud och å kongresserna 1908 och 1911
utsetts till ordförande. Af partistyrelsen har han
varit ledamot sedan 1900 och som svensk
representant deltagit i de internationella
partikongresserna i Amsterdam 1904, i Stuttgart 1907 och i
Köpenhamn 1910.
Nils Perssons gedigna personlighet, hans klara
och sakliga, från alla öfverdrifter och fraser fria
framställningssätt beredde honom tidigare än de
flesta af hans partikamrater tillfälle till deltagande
äfven i det kommunala och parlamentariska lifvet.
Redan 1901 valdes han till stadsfullmäktig i Malmö,
hvarvid han kunde glädja sig åt äfven det moderata
partiets oförbehållsamma erkännande. Följande år
vann han också inträde i Andra kammaren, jämte
hrr F. W. Thorsson i Ystad och Viktor Larsson i
Västerås de enda menige i hr Brantings parti under
valperioden 1903—05. Under denna period väckte
han 1904 i sammanhang med k. maj:ts proposition
i egnahemsfrågan en märklig motion, hvari han för
första gången föreslog upprättandet af "egna hem"
jämväl på af staten, i för innehafvaren lämpliga
former utarrenderad jord, en motion, hvilken dä
saknade hvarje partipolitisk anstrykning, men som torde
böra anses som utgångspunkten för det kraf på
"tryggad besittningsrätt", kring hvilket sedan
uppvuxit så mycken partistrid. Omvald 1905 och
1908 fungerade han 1906 - 09 som suppleant i
lagutskottet och insattes efter de proportionella
utskottsvalens införande som sitt partis representant
i jordbruksutskottet 1910—11. Af Lindmanska
regeringen kallades han 1907 till ledamot af den 1909
upplösta arbetsaftalskommittén och hade 1910 och
1911 säte i de särskilda utskotten för
arbetsaftals-lagstiftningen. Vid 1908 års riksdag väckte han en
uppmärksammad motion om tryggande af den
särskildt för fastighetskrediten viktiga
sparbanksinlåningen mot för skarpt intrång af privatbankernas
sparkasserörelse. Som riksdagsman är Nils Persson
ledamot af interparlamentariska fredsgruppen och
har bevistat de interparlamentariska
fredskonferen-serna i Köpenhamn och Stockholm. Han är äfven
ledamot af Svenska freds- och
skiljedomsföreningen.
Det utmärkande för Nils Persson som politisk
personlighet är hans starka betonande af den svenska
samhällssoiidariteten. "Visserligen", yttrade han
under rösträttsdebatten 1905, "är jag en
partimänniska, och det säges äfven, att det parti jag tillhör,
har en ganska sträng disciplin hos sina medlemmar,
och i viss mån är detta sannt, men för min
enskilda del sätter jag det, som är fördelaktigt för
svenska folket, för den svenska staten och det
svenska samhället, öfver det, som är fördelaktigt för
det parti, som jag tillhör." Vid upprepade tillfällen
har han framhållit sitt ogillande af den
försvars-fiendtliga propogandan. När han 1906 uttalar sig
emot de s. k. Staafflagarne underlät han icke att
tillägga: "Jag kan icke frångå den uppfattningen,
att vi i Sveriges land ha både behof och möjlighet
att kunna försvara vår nationella själfständighet," ord,
som i hans mun förvisso voro allvarligt menade.
Och äfven hvad han yttrade vid 1908 års riksdag,
då högern motsatte sig en undersökning om
möjligheten att något åtgöra gentemot den industriella
arbetslösheten, är förtjänt af att anföras. -Jag tror",
sade han, "att landtbruks- och industriarbetaren äro
bröder, äro svenskar och medlemmar af samma familj.
Därför bör samhället göra det möjligt för dem att
existera äfven i tider af arbetslöshet. Man bör icke
lägga an den synpunkten att gagna sin egen
valkrets invånare, utan vi böra gagna svenska statens
undersåtar. Kunna vi göra något härför, böra vi
begagna oss af ett sådant tillfälle. Men är det, som
begäres, icke nyttigt ur samhällssynpunkt, då böra
vi afslå det hela. Är Nils Persson en målsman
för klasskampen, är han det åtminstone icke för
klasshatet.
Qenom Första kammarens upplösning är grunden
för Nils Perssons senatorsmandat undanröjd. Men
ingen tviflar på, att det kommer att förnyas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
