Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, den 12 november 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS KEMPE.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
H. 8. D. återgifver i dag på sin första sida bilden
af vår norrländska trävaruindustris kanske främste
man, d:r Kempe.
Frans Christopher Kempe är född i Hernösand
den 5 mars 1847, son till grosshandlaren därstädes
Johan Carl Christopher Kempe och hans maka i
andra giftet Anna Francisca (Fanny) Franzén, en
dotter till psalmsångaren och biskopen. Fadern
hade jämte sin broder inflyttat från Tyskland; han
tillhörde en gammal patriciersläkt i Stralsund, som
ännu fortlefver i Tyskland. Sin företa utbildning
fick Frans Kempe utom i fädernestaden vid
Stockholms gymnasium, där han 1866 aflade
mogenhetsexamen, hvarpå han som student kom till Uppsala.
Här ägnade han sig åt naturvetenskapliga, särskildt
botaniska, samt medicinska studier och aflade också
1873 medicine kandidatexamen. Emellertid hade året
förut fadern dött, och han hade icke hunnit afsluta
sin läkareutbildning, då han 1876 föranleddes att
öfvergå till affärslifvet.
I förening med sin broder, grosshandlaren Seth
M. Kempe i Stockholm grundade Frans Kempe tre
år senare Dals ångsågsbolag, hvars egendom
numera innehafves af det 1889 grundade Sandö
Sågverksaktiebolag, hvars aktiemajoritet för några år
sedan lämnades i andra händer, ^r 1885 öfvertog
han emellertid den chefsbefattning, som skulle
komma att bilda centralpunkten i hans lifs
verksamhet: direktörsbefattningen i familjebolaget Mo och
Domsjö aktiebolag. Kärnan i dettas vidsträckta
skogsegendomar hade Jörvärfvats redan af fadern,
som vid den redan 1758 privilegierade sågen vid
Mo anlagt ett numera sedan länge åter nedlagt
stångjärns- och manufakturverk och vid Domsjö
1864 en ångsåg. Under Frans Kempes ledning ha
dessa egendomar betydligt utvidgats, nr 1889
inköptes Håknäs aktiebolags egendomar i
Västerbottens län, hvarefter år 1893 den stora
sågverksanläggningen Mo på Norrbyskären i Nordmaling
påbörjades. Ar 1895 blef ångsågen färdig, år 1899
hyfleriet och nu tillverkas här årligen omkring
20,( 00 standards trävaror, däraf omkring hälften
hyllade; antalet sysselsatta arbetare uppgår till vid pass
400. Dessutom har den gamla ångsagen vid
Domsjö i närheten al Örnsköldsvik utvidgats, så att
tillverkningen där omiattar omkring 10,000 standards
årligen, hvaraf likaledes hälften hyflad vara,
äfvensom 130,000 hl. träkol; antalet arbetare är här 320.
Under sistförflutna årtiondet har bröderna Kempes
verksamhet ytterligare utvidgats, nr 1902
grundades nämligen Sulfitaktiebolaget Mo och Domsjö som
i stor skala bedrifver tillverkning af torr kemisk
trämassa dels vid Domsjö sulfitfabrik vid Moälfvens
utlopp, där produktionen uppgår till vid pass 9,000 ton
årligen, dels — sedan 1903 äfven Horneå
aktiebolags egendomar förvärfvats — vid Hörnefors
Sulfitfabrik i Umeå landsförsamling, där tillverkningen
stiger ända till 16,500 ton årligen. Dessa fabriker,
hvilkas tillverkningsvärde uppgår till 2 3/i mill. kr.
årligen, räkna en arbetarestock af nära 400 man.
Som affärsledare är Frans Kempe i besittning af
den framgångsrike företagarens bästa egenskaper:
en rik fantasi, som dock städse hålles i tygeln af
ett utprägladt verklighetssinne; en outtröttlig energi,
som finner sin lust i att skapa för skapandets egen
skull; först och sist dessa utpräglade
köpmannaegenskaper, hvilka tyvärr blott alltför ofta saknas
hos våra svenska indüstiidkare och hos honom
kanhända utgöra ett arf från hans nordtyska anor.
Som arbetsgifvare är Frans Kempe en målsman
för hvad man i Tyskland kallat det konstitutionella
systemet, dock med dragning åt gammaldags patri-
arkalism. Han har icke velat veia af det moderna
fackföreningsväsendet — en uppseendeväckande strid
härom pågick som man erinrar sig 1899 — men
däremot uppmuntrat uppkomsten af lokala
arbetareföreningar, hvilkas förtroendenämder han erkänt som
arbetarekårernas representanter och som haft full
frihet att ansluta sig till arbetarrörelsen. Dessutom
har han visat sig synnerligen mån att sörja för sina
underlydandes trefnad och välfärd genom bekväma
och prydliga arbetarebostäder, genom att utan
statsunderstöd upprätthålla mönstergilla skolor, hvilka
äfven omfatta undervisning i slöjd och huslig
ekonomi, samt genom betryggande
pensionsanordningar för deras ålderdom. Vid Mo och Domsjö
aktiebolag finnes sålunda en pensionskassa, hvars
grundfond om 275,000 kr. skänkts af bolaget och
som underhålles genom lika stora tillskott af
arbetarne och bolaget, motsvarande 5 proc. af
arbetarnes årsinkomster. Vid 55 års ålder äga arbetarne
återfå sina insättningar med ränta, medan bolaget
med räntan å grundfonden och sina egna tillskott
bestrider årspensioner om 150 kr. hvardera.
Som den store trävaruindustriman han är, hade
Kempe säte i den stora Norrlandskommittén, där
han jämte herr Hj. Claeson och numera amiral
Lindman tillhörde högerminoriteten. Kempe häfdar, att
Norrland i följd af sin natur hufvudsakligen måste
vara skogsbrukande och industriland, medan
landtbruket där kan ha en framtid endast i den mån
industrien utvecklar sig, så att allt flera närbelägna
af-sättningsorter för jordbrukets produkter uppstå.
Icke så litet Manchester-man, är Kempe följaktligen
motståndare mot åtgärder, afsedda att hindra
industriens förvärf af fast egendom och liknande.
Med stöd af den botariska vetenskapens resultat
är Kempe likaledes motståndare till den för vissa
delar af Norrland gällande s. k. dimensionslagen och
öfver hufvud af genom lagstiftning normerade
af-värkningsförbud. I stället vill han sätta en på insikt
grundad rationel! skogskultur, hvilken framför allt
bör lägga an på utdikning, torrläggning och
plantering af myrar och sumpmarker i landets inre, hvilka
annars hota att utbreda sig och dessutom värka
försämrande på klimatet. På Mo och Domsjö
aktiebolags ägor har han omsatt denna sin
utdiknings-teori i praktiken, i det på dess ägor för stora
kostnader ej mindre än 15,000 hektar myr torrlagts med
en dike-längd af 2,500 km., ett experiment i stor
stil, som kommer att blifva sin upphofsman en
minnesvård, "varaktigare än kopparn".
Vid utbildandet at denna på vetenskaplig grund
fotade skogsvårdsteori har Kempe haft ett
ovärdei-ligt stöd af de båda framstående Upsalanaturforskarne,
geologen prof. A. Q. Högbom och växibiologen, den
i förtid bortryckte prof. A. N. Lundström hvilka för
ett tjugotal àr sedan på hans initiativ och med
frikostigt understöd af honom företogo sina
grundläggande undersökningar af Norrlands jord- och
växi-lighetsförhållanden. I det vackra arbetet "Norrland"
(Upsala 1906) har den förre nedlagt sina märkliga
forskningsresultat. För den senares räkning
upprättade Kempe 1897 en professur i växtbiologi vid
Uppsala universitet, hvars fortvaro betryggats genom
ett grundkapital af 150,000 kr. och "ett anslag af
25,000 kr. till en växtfysiologisk anstalt. Som ett
erkännande af hans förtjänster om den
vetenskapliga forskningen’ kallade filosofiska fakulteten i
Uppsala vid promotionen 1900 sin forne lärjunge till
filosofie hedersdoktor.
Under tiden för sin Härnösandsvistelse var d:r
Kempe därstädes tysk konsul (1879—99). Numera är
han bosatt i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
