Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, den 19 november 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
GUSTAF II ADOLF-MONUMENTET I ERFURT.
Kltelu: A era. A.-Jl. Jtmnt SUJXenparr*, Mum—’jOg.
J f\tr fvionmji,
general-superintendenten d. jacobi talar vid aftäckandet af minnesvården öfver üustaf // Adolf den 10 november.
Den tyska Q. II A.-föreningen har i Erfurt rest
en vacker minnesvård, aftäckt "Luthersdagen" den
10 nov. i närvaro af tyska myndigheter m. fi. samt
af Sveriges minister i Berlin — envoyén Trolle —
å regeringens vägnar och biskop Schéelle för svenska
kyrkan.
Den 6 november, minnesdagen af vår störste
hjältekonungs död, firades mångenstädes i Sverige
och det protestantiska Tyskland, där han för sin tro
offrade sitt lif. — Sundsvall begick dagen med
stora högtidligheter, i det staden då aftäckte den af
dir. T. R. Thuresson skänkta och af bildhuggaren
H. Sörensen-Ringi utförda statyn öfver stadens
grundläggare (1621).
Vi återgifva en liten bild som ett apropos till den
i Göteborg pågående diskussionen angående ny
belysning kring Fogelbergs vackra Q. Il A.-staty à 6
nov.-dagarne, så anordnad, att statyn genom
illu-minationen blir på ett framträdande sätt synlig.
DET RÖDA TRÄDET, för hvar s tdag af änders Österling.
Oktoberdagen var så mild, att alla människor sutto
ute på däck. Med sin vackra svit af kretsande
måsar gled Öresundsångaren fram i e+t vatten, som
närmast liknade oxideradt silfver. Hvitaktig luft med
aningar om friskt blått, likaledes blåa konturer af
de mycket långsamma seglarna vid horisonten och
så rökens blånande plym, som sänkte en lång och
lätt skugga i vindriktningen ... Med
höstmorgonens blida sol midt i sitt trygga, leende ansikte stod
den unga frun akterut och kastade med ifriga, nästan
demonstrativa handrörelser bröd åt fåglarna. Hennes
ögon glittrade, hvarje gång en stor mås dök ned i
det fräsande kölvattnet. Och till sin man, som satt
strax bredvid och försökte läsa sin tidning, ropade
hon gång på gång:
— Det hör till, förstår du! Det hör till resan.
Han nickade:
— Inte för stora stycken bara, ty då orka de inte
med det!
Varm och litet trött’ satte hon sig slutligen på
bänken bredvid honom:
— Vi närma oss redan södern. Känner du inte
det, min vän?
— Aldrig har jag sett Öresund så grannt, svarade
han, och han tillade med ett muntert ögonkast:
Undra på det!
Frun kröp närmare och smög sin hand ned till
hans i ulsterfickan.
— Så, min tös, log han. Gömmer du
överenskommelsen? Vi skulle inte låta någon människa
märka, att vi är på bröllopsresa. Vänja oss att se
ut som förståndigt folk så vi inte bli alltför
skin-nade, när vi komma söderut.
— Du behöfver åtminstone inte vänja "dig, sade
hon litet trumpet. Men i nästa ögonblick var hon
god igen.
— Nu skall jag se, om du känner Köpenhamn,
sade hon.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
