Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, den 10 december 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO HERNLUND.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE S/DA
Första kammarens upplösning och däraf
åstadkomna omöjlighet för vårt lands högerparti att
återvälja samtliga sina förutvarande representanter i
riksdagens öfverhus har naturligtvis haft till följd,
att ett stort antal äfven bland politiska motståndare
högt skattade förstakammarledamöter måst stanna
utanför folkrepresentationen, öfver Stockholms
stads konservativa senatorsuppsättning for
upplösningen synnerligen hårdt fram. Icke blott
inskränktes antalet representanter, högergruppen kunde
insätta, från 5 till 4. Af partiledningen ställdes också
anspråk på gruppen att i Första kammaren insätta
två på stockholmsbänken nya män, för hvilka
förförutvarande valkorporationer icke varit i stånd
bereda plats. Rörande en af dessa — Första
kammarens förenade högerpartis ordförande, f.
professorn och justitierådet Ernst Trygger — kunde
meningarna icke vara delade. Något större fråga kunde
det ju i verkligheten vara om den i fjol af
Gäfleborgs läns landsting utestängde kammarrättsrådet
Johan Östberg; men han är Stockholms
stadsfullmäktiges vice ordförande. Genom dessa nya
representanter utestängdes emellertid tre högt förtjänte
äldre: generalkonsul Fränckel, hvars höga ålder dock
måste anses fullt motivera ett tillbakaträdande,
hof-rättsrådet grefve Gustaf von Rosen samt rektorn,
d:r Hugo Hernlund. Den rättning höger,
upplösningen nödvändiggjorde, kunde ju förklara, att grefve
von Rosen sattes utanför. Men det var nog ej
blott i Stockholm det väckte uppmärksamhet, att
rektor Hernlund fick dela hans öde. Ty rektor
Hernlund är i besittning af sådana kommunala
förtjänster och en så deciderad högeruppfattning, att
det måste ha varit på särskilda skäl, som han fick
stå tillbaka för en på hufvudstadens senatorsbänk
ny i personlighet. Det medförde därför ej någon
större förvåning, när man några dagar senare erfor,
att d:r Hernlund lämnat sin plats i valkorporationen.
Carl Hugo Hernlund är född å Lilla Edet i Fuxernas
församling af Älfsborgs län d. 13 okt. 1848 samt son till
handl. Johan Erik Hernlund och hans maka Carolina
Charlotta Wedberg. Efter att ha
undergåttmogenhets-examen vid dåvarande Göteborgs realgymnasium
den 5 juni 1867 kom han samma år som student
till Uppsala, där han 1875 aflade gamla kandidat-
examen, hvarefter han ägnade sig åt lärarens kall.
Efter genomgånget profår vid Ladugårdslands och
Stockholms gymnasium blef Hernlund extra lärare
först ett år vid det förra, sedan tre år vid det senare
läroverket. 1880 öfvergick han till läroverket på
Norrmalm, där han följande år vardt vikarierande
lektor. Att han redan nu väckte uppmärksamhet
icke blott genom mindre vanliga lärareegenskaper,
utan ock på grund af framstående administrativa
talanger, torde man vara berättigad sluta däraf, att
han under senare delen af 1882, ehuru endast extra
lärare, inkallades att tjänstgöra som t. f byråchef i
ecklesiastikdepartementet. Samma år på våren hade
han fullbordat sin gradualafhandling: "Bidrag till
svenska skollagstiftningens historia 1718—1809" och
promoverats fill filosofie doktor i Uppsala. Följande
år utnämdes han till lektor i Visby och förordnades
samtidigt till rektor för läroverket därstädes. Det
dröjde emellertid ej länge, innan Hernlund återvände
till hufvudstaden. År 1884 kallades han nämligen
att öfvertaga det reKtorat vid statens profskola, Nya
elementarskolan, som han ännu innehar. Tio år
senare utnämndes han jämväl till lektor i historia
och geografi samt modersmålet vid samma
läroverk.
Att söka teckna Hernlunds pedagogiska förtjänster
ligger utanför dessa raders uppgift. Vare nog sagdt,
att Nya Elementarskolan under hans kraftfulla
ledning kunnat glädja sig åt en lugn och god
utveckling, som åt detta läroverk väl bevarat dess höga
anseende. Särskildt må därjämte nämnas, att det
till god del är att skrifva på räkningen af rektor
Hernlunds outtröttliga bemödanden, att skolan på
1890-talet erhöll nya, tidsenliga lokaler.
Skolarbetet enbart har emellertid icke på långt
när kunnat tillfredsställa en arbetsförmåga och en
arbetslust sådan som Hernlunds. I synnerhet på
två fält har han varit verksam på ett sätt, som
kommer att minnas: på skolhistoriens och inom
Stockholms kommunala lif.
Redan hans gradualafhandling rörde sig, som
ofvan synes, på skolhistoriens fält. Till den har
han sedan lagt ytterligare flera andra undersökningar
af stort intresse. Så lektorsafhandlingen: "Förslag
och åtgärder till svenska skriftspråkets reglerande
DEN STORA NYKTERHETS-
Den 17 nov.
tillsatte H. Maj:t en
nykterhets kommitté’
med uppgift dels
att skyndsamt
utarbeta bestämmelser för
genomförande af lokalt
veto för
försäljning och
utskänk-ning af brännvin,
vin och öl: dels
utreda och föreslå
anordningar för att
begränsa
rus-dryckshandterin-gens skadliga
verkningar, bl. a.
genom reformering
af
Göteborgssystemet samt dels
slutligen att
åvägabringa en
allsidig utredning
rörande allmänt
rusdrycksförbud.
II. a D.t STOCKIIOI.MSFUTOCnAr. ___.
den stora nykterhetskommitténs
.4 ofvanstående bild namnteckna vi fr. höger: kommitténs ordförande, riksd.-man S. M. Kvarnzelius, sekreterare
f. kand. E. J. Thulin. Ledamöterna: med. d:r /. Bratt, riksd.-männen redaktör J. Byström, hand. K G.
Karlsson, redaktör C. Ekman, hem.-äg. O. A. Ericsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
