Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 14 januari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS JUHLIN.
TILL PORTRÅTTET A FÖREGÅENDE SIDA
Den lysande utveckling, postväsendet sedan mid
ten af 1800-talet kunnat uppvisa tack vare framför
allt de snabbare kommunikationerna, de likformiga
portosatserna samt världspostföreningen, har i vårt
land i hög grad främjats genom de kraftiga
personligheter, som under denna tid varit satta att
närmast handhafva vården om postverkets
angelägenheter. På frih. Otto Vilhelm Stael von Holstein,
den förste generalpostdirektören — före 1850
kallades det Svenska postverkets centralförvaltning
öfverpostdirektörsämbetet — under hvars ämbetstid
bl. a. införandet i Sverige af frimärken ägde rum,
följde 1867-1889 Adolf Vilhelm Roos’ outtröttliga
verksamhet, utmärkt genom en hel rad
grundläggande postala reformer, och efter honom 1889—
1907 Julius Edvard von Krusenstjerna, som i energi
och framgångsrik ämbetsförvaltning i intet hänseende
stod sin företrädare efter. Vid hans bortgång
utnämndes till generaldirektör och chef för k.
generalpoststyrelsen dåvarande st?tsrådet, lektorn vid
högre allmänna läroverket i Skara, fil. doktor A. J.
Juhlin.
Anders Julius Juhlin är till börden bondson, född
i Vårdsbergs församling af Östergötlands län den
26 juli 1861 och son till landtbrukaren därstädes
Magnus Petersson och hans maka Carolina Nilsson.
Efter mogenhetsexamen i Linköping 1881 blef han
följande år student i Uppsala, där han ägnade sig
åt naturvetenskapliga studier och 1884 aflade fil.
kandidatexamen. Sitt hufvudintresse skänkte Juhlin
nu åt väderleksvetenskapen, han blef 1886 amanuens
vid Meteorologiska observatoriet i Uppsala och
utförde de närmaste åren de värdefulla
undersökningar öfver luftens temperatur nattetid vid olika höjd,
hvilka han 1889 under titeln "Sur la température
nocturne de l’air à differentes hauteurs" offentliggjorde
i Uppsala vetenskapssocietets handlingar. Följande
år aflade han fil. licentiatexamen och sedan han
1891 förvärfvat sig den akademiska graden på en
afhandling innehållande "Bestämningar öfver
vattenångans maximispänstighet öfver is mellan 0° och
- 50» c. samt öfver vatten mellan +20° och — 50°
C.", erhöll han förordnande som docent i
meteorologi. Efter att läsåret 1890—91 hafva genomgått
profår i Uppsala, tjänstgjorde han under
höstterminen 1891 som vikarierande adjunkt därstädes samt
uppehöll under hela detta år en lärarebefattning i
fysik och meteorologi vid Ultuna landtbruksinstitut.
Men redan iöljande år lämnade han Uppsala och
utnämndes efter en termins vikariat i Norrköping
till lektor i fysik och kemi vid Skara högre allm.
läroverk. Följande år förenades därmed
förordnande att vara rektor vid denna gamla förnämliga
läroanstalt, ett förordnande som sedermera
upprepades, så länge Juhlin kvarstod i de allmänna
läroverkens tjänst.
1 Skara vidtager ett nytt kapitel i Julius Juhlins
ganska enastående karriär: det, som handlar om
hans kommunala framgångar. I den lilla
stiftsstaden var läroverksrektorn naturligtvis själfskrifven
till en plats i stadsfullmäktige och här upptäcktes
snart hans ovanliga initiativrikedom och praktiska
intressen. Han avancerade från den ena
förtroendeposten till den andra, insattes i Skaraborgs läns
landsting 1900 och valdes till Skara
stadsfullmäktiges v. ordförande. Särskildt blef han satt i tillfälle att
göra sig förtjänt om förvaltningen af de enskilda
jernvägar, hvilka beröra Skara.
Det är dock icke sannolikt, att dessa förtjänster
enbart för sig skulle bragt honom i åtanke, när hr
- 242 -
Arvid Lindman vid bildandet af sin ministär 1906
såg sig om efter en civilminister. Men
dessförinnan hade han tagits i anspråk för ett
kommittéarbete, som fäst uppmärksamheten på honom i de
politiskt inflytelserika kretsarne. 1902 hade han
nämligen inkallats till ledamot i den kommitté med
dåvarande landshöfdingen grefve Hugo Hamilton till
ordförande, som fått i uppdrag att afgifva förslag
till åtgärder för begränsning af studietiden inom de
juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna vid
högskolorna. Det anses allmänt, att det var den
kännedom, man i Stockholm under detta
kommittéarbete inhämtat om rektor Juhlins praktiska
förmåga och konservativa åskådning, som föranledde
hans utnämning till statsråd och chef för
civildepartementet den 29 maj 1906.
Som civilminister kvarstod Juhlin i något mer
än hal fannat år. Det är gifvetvis icke lätt för en
person, som utifrån kallas att öfvertaga den
ofantliga arbetsbörda, som för närvarande åligger en
svensk civilminister, att från början fullt bemästra
denna, men meningarne äro icke delade därom, att
Juhlin gjorde aktningsvärda ansatser och lade i
dagen ett intresse och en outtröttlig arbetsförmåga
höjda öfver allt beröm. De viktigaste af de
regeringsärenden, hvilka under Juhlins civilministerstid
handlades på hans föredragning, voro emellertid af
den art, att det i fråga om dem är svårt att skilja
mellan hans egna och hans kollegers förtjänster.
Detta gäller naturligtvis i allra främsta rummet om
den ingripande omläggning af den kommunala
röstskalan från 5,000 och 100-gradig resp. å
landsbygden och i städerna till 40-gradig, hvilken ännu icke
hunnit till fullo visa sina verkningar. Det gäller
ock den viktiga öfverenskommelse mellan staten
och Grängesbergsbolaget rörande
järnmalmsexporten, a" hvars åvägabringande statsministern väl
hade största förtjänsten. Nämnas må vidare, att
under Juhlins civilministertid den ännu gällande
organisationen af statsbaneförvaltningen kom till
stånd och de första utkasten till en
arbetsaftalslag-stiftning utfördes. Redan den 4 dec. 1907 lämnade
Juhlin emellertid statsrådet på grund af inre
spänningar inom detta och utnämndes vid sin afgång
till det generaldirektörsämbete i
generalpoststyrelsen han ännu innehar.
Därmed lämnade emellertid Juhlin icke det
politiska l.fvet. 1907 invaldes han af Östergötlands
läns landsting i första kammaren och deltog
därstädes de följande åren med lifligt intresse i
förhandlingarne. Särskildt var detta fallet i frågor, som
rörde postväsendet och de allmänna läroverken, och
det var icke så sällsynt, att generalpostdirektören
därvid företrädde andra ståndpunkter än sin
efterträdare i stadsrådsämbetet, grefve Hugo Hamilton.
På undervisningsväsendets område framträdde han
som en besiämd motståndare till bottenskoletanken
och opponerade mot kommunala mellanskolor
inrättande i städer med egna allmänna läroverk. I
politiskt hänseende visade sig Juhlin äfven i andra
fall konservativ, liksom han är utpräglad
protektionist och tillhörde Första kammarens majoritetsparti.
Då vid Första kammarupplösningen sistlidne höst
högern i Östergötlands län förlorade två af sina
platser, kunde den icke förnya hans mandat. —
1909 hade Juhlin säte i tillfälligt utskott.
År 1892 ingick Juhlin äktenskap med Anna
Krouthén, dotter till handl. I. C. Krouthén och hans maka,
född Åberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
