Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 14 januari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET RIKA HJARTAT.
EN HISTORIETT I SEX BREF. FÖR H. 8. D. AF HJALMAR SÖDERBERG.
I.
(Bref från revisionssekreterare Magnus Molin till
arkitekten Birger Ekström.
München den 9 sept. 1910.
Hotel vier Jahreszeiten.
Min k. bror!
Tack för bref och kontrakt. Det senare
återsändes hämed, undertecknadt af mig och bevittnadt
på konsulatet. Det gläder mig att höra, att du
anser kostnadsförslaget solidt. Jag vill naturligtvis
inte att entreprenören skall förlora på affären, men
har å andra sidan svårt att sträcka mig utöfver de
35,000 - i synnerhet som ingen profet i Israel kan
förutsäga, huru länge Hélène kommer att trifvas i
en villa på Lidingön.
Hélène helsar dig hjärtligt. Hon gläder sig som
ett barn åt att få komma till Italien. Och hon
strålar af ungdom och helsa och skönhet — det är som
en saga, att hon fyllde trettiofem i går. Och hon
rodnade så vackert, då jag härom dagen sade henne,
att man öfverallt på hotellen tar oss för att vara
nygifta, eller inte gifta alls..
München är ju en rätt lustig stad. Det lustigaste
är monumenten, i synnerhet öfver deras kungar.
Jag höll på att explodera, då jag läste inskriptionen
på obelisken på Karolinenplatz. Som du kanske
minns, blef Bayern utnämndt och befordradt till
kungarike af Napoleon 1806. Obelisken är rest af
Ludvig 1 till minne af dels hans pappa Max Joseph
("Kungarikets skapare") dels de 30,000 bayrare,
som (det var priset förupphöjelsen) måste följa med
Napoleon till Moskva och som nu för länge sen
sofva i den ryska jorden... Dessa 30.000 fattiga
bondbassar erinrar sig den poetiske Ludvig 1 med
följande djupa men något dunkla ord (på obeliskens
baksida, förstås): Auch Sie starben fur die
Frei-heit des Vaterlandes. — Det var då jag
exploderade. (Tyvärr ensam, Lena var på ett museum).
Men jag tråkar ut dig med München, en stad
du känner bättre än jag. Blott måste jag tillägga
att äfven Ludvig II nu har fått sin staty, i likhet
med alla sina företrädare på Bayerns kungatron.
Den står på den nyaste af broarna öfver Isar och
är, som en inskription på baksidan med prisvärd
öppenhjärtighet anger, rest af ett’ enskildt sällskap.
Hvad förslags sällskap? — Sat sapienti!
Som du ser, kära bror, är jag vid godt humör;
det är första vilkoret för att jag skall kunna hitta
på elakheter. . Och det retar mig att jag inte tog
längre tjänstledighet än två månader.
Om några dar ta vi sydexpressen till Venedig.
Vännen i
Magnus Molin;
II
(Bref från fru Hélène Molin till arkitekten Birger
Ekström.)
(Poststämpel München 9. IX. 10.)
Birger — hvarför förföljer du mig? Jag har älskat
dig. Och jag har inte glömt... Men det som är
förbi är förbi. Och du vet mitt beslut: att för
framtiden vara min man obrottsligt trogen. Det är
oåter-kalleligen mitt beslut.
Är det du som förföljer mig? Eller är det bara
minnet af dig? I går, i skymningen, när jag gick
längs Isar — den var smutsigt grön som din absint
— tyckte jag mig ett ögonblick se dig... Men det
kunde ju inte vara du. Det var din hållning, din
gång, din blick under hattbrättet.
Och samtidigt satt M. hemma på hotellet och
studerade ett kontrakt du sändt honom från
Stockholm. Åh släpp mig, Birger! Släpp mig helt! Det
är så svårt med skuggor ur det förflutna. —
H.
P. S. — Bränn brefvet. — Nej, sänd mig det
tillbaka, Venedig, pöste restante. Jag ser då af
poststämpeln hvar du är och vill inte ha annat svar.
III.
(Bref från fru Hélène Molin till tredje sekreteraren
i utrikesdepartementet Klas Troilius.)
(Poststämpel München 9. IX. 10.)
Klas.
Jag längtar. Jag längtar.
Du vet efter honom... Du vet efter hvad.
Åh om bara denna resa vore slut! M. är odräglig,
han uppför sig öfverallt som om vi vore nygifta
eller något ännu värre... Men allt har ett slut, och
inom mindre än två månader har du mig igen —
har jag dig.
Jag lämnade nyss M. på Karolinenplatz — sade
att jag ville gå upp på Alte Pinakotek, gick i stället
in på ett kafé för att i ro få skrifva dessa rader till dig.
Åh Klas — minns du sist? Jag minns. Kan
aldrig glömma det. — Aldrig. Minns du stjärnan i
trädet utanför ditt fönster?
I hängifven ömhet kysser jag dina älskade drag.
Hélène.
IV.
(Bref från fru Hélène Molin till arkitekten Birger
Ekström.)
(Poststämpel Venezia 15. IX. 10.)
Tack, Birger. — Du var alltid god mot mig.
Det var alltså inte du — nå, egentligen trodde jag
det inte heller. H.
V.
(Bref från fru Hélène Molin till herr Klas Troilius.)
(Poststämpel Venezia 15. IX. 10.)
Klas.
Du vet att jag tål allt af den man jag älskar —
och det är du! — allt utom ett: att han tviflar på mig.
Du har missförstått det som jag i största hast skref
om M. Du vet ju att allt sådant är förbi mellan
honom och mig. Men nu har du skymfat och
smutsat mig med din misstro, och nu tiger jag. H.
VI.
(Bref från fru Hélène Molin till skalden Edelweiss,
adr. Stockholmspostens redaktion).
(Poststämpel Venezia 17.IX.10.
Herr Erik Edelweiss.
En okänd sänder Er denna helsning ur fjärran.
Är Ni lycklig? — Jag är ensam och olycklig.
Jag har haft Er nya diktsamling med på resan.
"Den allvarsamma leken". Redan titeln slog mig.
Men den dikt som grep mig djupast, var"Det rika
hjartat".
Tag denna helsning från en okänd som en lätt
och sval kyss på Er panna. Er panna — den måste
vara hög och strålande af hvithet.
Hur skall jag underteckna detta bref? Anonyma
bref äro mig emot. Men mitt tillnamn är inte mitt.
Underliga lagar och bruk — jag förstår dem inte.
Och så undertecknar jag då med det enda namn
som verkligen är mitt: Hélène.
P. S.
Om Ni vill sända mig en liten rad till svar så
adressera brefvet till M:me H. Molin, Venezia P. R (Italie).
- 248 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
