Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 14 januari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. HOLMBERG †.
Generalkonsul. — Stockholm
F. 40 ti Jan.’
* Data se sid. 254.
(Forts, från sid. 253).
— Med hvad rätt har ni gjort detta, flämtade
Stellan.
— Med den rätt hvarje individ äger att obunden
at de lagar hon ej själf stiftat, följa sin egen lag
och häfda sin egen personlighet. — Det lät som
om han läst upp det utantill. Men det lät också
som om han trott på det, ord för ord.
— Hvad säger han? mumlade Stellan sakta, liksom
tankspridt.
— Jag vet inte. Det står visst sådant där i
böcker. Men det måste bli ett slut på detta.
— Ja, allt måste ha ett slut, suckade Stellan,
gick fram till bösshyllan och nedtog två revolvrar,
som han laddade. — Herr Jenne, sade han, det
det finns ingen annan utväg, jag utmanar eder och
ni har första skottet.
— Blodsutgjutelse! — ingjald Jenne ryckte till,
och ögonen blefvo stora.
— Ja, säkerligen, nickade Stellan.
— Nej, men detta är ju vanvett, nu ryckte jag
fram. För en kvinnas skull!
— Nej, Arvid, för min skull.
— Min herre, ni är en brutal skurk, skrek Jenne.
Repliken kunde inte ha slungats ut med större
aplomb af hjälten under kulissarkaderna i något
blodigt italienskt drama under Veronas röda måne.
Och på mig verkade hela scenen såsom något
otäckt och overkligt teaterspel.
— Jag är alldeles hvad som helst, sade Stellan,
alldeles hvad som helst.
Så blef han utom sig, spänningen var för stark.
Han störtade fram och slog Jenne flera gånger i
ansiktet.
Denne tycktes inte märka att han blef slagen,
men gick fram och tog revolvern. Motståndaren
ställde sig i andra ändan af rummet, så att de fingo
ungefär fem meters afstånd mellan sig.
Jenne höjde revolvern, men veks genast
tillsammans af en våldsam hostattack, som dref blodet upp
till de bleka kinderna. Han lutade sig mot bordet
och strök med näsduken öfver pannan.
— Seså, manade Stellan. Ni har första skottet.
Han höjde åter revolvern med en hand, som
våldsamt skällde, tryckte af, och skottet fastnade
någonstans uppe i taket.
— Det där var intet riktigt skott, sade Stellan.
En gång till!
Ånyo knallade revolvern. Men Stellan stod
upprätt och oskadd.
Då sköt Stellan. Jenne ryckte till, reste sig lik-
som på tå, med öfverkroppen något lutad åt höger.
Och så föll han, handlöst, raklång.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
