Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17, den 21 januari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. F. ÖSTBERG.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Få yttre omständigheter kunna på åskådligare
sätt klargöra den föryngring af riksdagen, som ägt
rum till följd af förra årets allmänna nyval till båda
kamrarna än deri, att.första kammaren till
riksdagsåren äldste ledamot näst ålderspresidenten ännu
icke fyllt sextiofem år. Denne ledamot är nämligen
riksgäldsfullmäktigen Q. F.,; Östberg.
Gustaf Fredrick (Dick) Ostberg är född i
Stockholm den" 30 maj 1847 och son till häradshöfdingen
i Uppsala domsaga, disponenten Qustaf Östberg och
hans maka Anna Louise Qrill. Både på fäderne och
möderne har han köpmansanor. Fädernesläkten
kan ledas tillbaka till"Carl Hansson i Östanfors vid
Falun, som lefde omkring 1660 och tydligen efter
boningsorten anlade släktnamnet. Dennes
sonsonsson var grosshandlare i Stockholm och ingift i den
fräjdade köpmanssläkten Tham: det var Qustaf
Fredriks farföräldrar. Moderns farfar var direktören
i Svensk-Ostindiska Kompaniet, brukspatronen på
Qodegård Johan Abraham Qrill. Närmast hade
emellertid Qustaf Fredrik Östberg tänkt gå
studievägen. 1866 blef han student i Uppsala och bedref
därefter fortsatta studier inom den filosofiska
fakulteten med den framgång, att han redan 1870 genom
gamla fil. kand.-examens afläggande nådde fram till
parnassens fot. Icke nöjd härmed fortsatte han i
den juridiska, men beslöt 1873 i sammanhang med
sitt giftermål med sin kusin Ida Vilhelmina Eliana
Tisell att öfvergå till landtbruket, i det han inköpte
det gamla Uggla-godset Brantshammar i Uppland.
Hade Östbeig vid flyttningen till Brantshammar
trott sig skola finna ett Tusculum, skulle han snart
finna, att han bedragit sig. Ty just denna flyttning
blef inledningen till en offentlig bana mera
omfattande än de flestas. Redan samma år invaldes han
i Stockholms läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Fem år senare (1878) invaldes han äfven
i länets landsting, till hvilket han mottog förnyade
val för tiden ända till och med 1895 och hvari han
1891 — 95 af konungen förordnades till ordförande.
Och slutligen utsågs Östberg 1885 af Stockholms
läns västra domsaga i Andra kammaren.
Äfven i riksdagen var framgången för en man
med Östbergs teoretiska insikter och praktiska
begåfning gifven och lätt, om också den i någon mån
fördröjdes af hans själfständighet. Åren 1886—91
samt 1893—94 fick han sålunda nöja sig med plats
i tillfälligt utskott, hvartill han för öfrigt pa grund
af sin arbetsförmåga och goda penna var särskildt
!-kickad. Men 1888 och 1889, då protektionisterna
hade flertal,insattes han därjämte som suppleant i
konstitutionsutskottet och samma år vardt han
utsedd till statsrevisor.
Den betydelsefullaste punkten i Östbergs politiska
bana infaller emellertid 1895. Redan 1892 hade han
inkallats i nya landtmannapartiets förtroenderåd. 1
egenskap af medlem i detta och nära förbunden
med den förre kamraten på Stockholmslänsbänken,
statsministern Erik Qustaf Boström blef han en af
de mest verksamma krafterna vid den för Sveriges
hela inre politik djupt betydelsefulla sammanslagning
af de båda landtmannäpartierna, det gamla
frihan-delsvänliga och det nya protektionistiska, som ägde
rum, sedan Boström genom tullsänkningen 1891 och
den s. k. trettondagsaftonukasen 1895 förstått bringa
de förut klara tullpolitiska, upp.delningsliriierna inom
landtmannarepresentanterhas läger i förvirring,
öst-berg blef nu (1895) ledamot af det förenade
landtmannapartiets förtroenderåd och kallades samtidigt
af regeringen till vice talman. Samma år hade han
säte dels i särskildt utskott, dejs i det hemliga ut- %
skott, som tillkallades med anlëdning af den unions:’ *
politiska situationen och hvarmed Boström den
gången lyckades besvärja en hotaiide konflikt med
Norge. Äfven 1896 fungerade Östberg som Andra
kammarens vice talman och insattes dä i
bevillningsutskottet, inom hvilket han valdes till vice
ordförande. Redan 1894 hade han valts till
banko-fullmäktig, men öfverflyttades följande år från
Riksbanken till Riksgäldskontoret, där han allt sedan
varit fullmäktig, de senare åren som andre deputerad.
Men år 1896 lämnade Östberg kammaren. Redan
1889 hade han inflyttat till Stockholm och där
blifvit direktör för Stockholms
mjölkförsäljningsaktie-bolag. Till följd af valkretsbandet hade han nu
upphört att vara valbar i sin gamla domsaga, men
insattes då i stället af Stockholms läns landsting i
Första kammaren, dit han sedan erhållit förnyadt
mandat 1905 och 1910 så väl som sistlidet år. 1
Första kammaren anslöt han sig naturligtvis till det
konservativa och protektionistiska majoritetspartiet,
som från början hedrade honom med det största
förtroende. Efter ett års ledamotskap i tillfälligt
utskott utsågs han 1898—1901 till ledamot i
bankoutskottet, 1902-05 till ledamot i bevillningsutskottet
samt 1906 — 10 till ledamot i konstitutionsutskottet.
Därjämte var han 1905 med både i den lagtima
riksdagens hemliga utskott och i de båda urtima
riksdagarnes särskilda utskott, i den förras som
suppleant, i den senares som ordinarie ledamot. Likaså
insattes han i 1907 års särskilda rösträttsutskott, i
hvilket han väl som ifrig protektionist förordade
regeringsförslaget, men vid slutuppgörelsen bestämdt
motsatte sig de s. k. Tällbergska villkoren. Vid
1910 och 1911 års riksdagar har Östberg erhållit
plats i det särskilda utskott, som haft att behandla
arbetsaftalslagstiftningen.
Ehuru på det hela taget konservativ har Östberg
dock särskildt i kultur- och skattefrågor ingalunda
visat sig sakna blick för hvad tidsförhållandena
kräfva. Det skall alltid minnas, att han redan för
ett kvartsekel förordade den inspektion af
folkskolan genom enkom för detta ändamål aflönade
personer, inför hvars förverkligande vi nu stå. Om
hans intresse för åtgärder till nykterhetens
främjande vittnar, att han 1898 insattes i
maltdryckskommittén och 1909 i den kommitté för
verkställande af utredning rörande möjligheten att frigöra
det allmänna från beroende af inkomster af
rus-dryckshandteringen, hvilken i dagarne afgifvit sitt
utlåtande. Af öfriga allmänna uppdrag, för hvilka
Östberg af k. rmt tagits i anspråk, märkes
ledamotskap i 1907 års stora försvarskommitté.
Som talare utmärker sig Östberg för stort lugn,
saklighet och klarhet, hvarför hans anföranden
åtnjuta den största uppmärksamhet af
meningsmotståndare icke mindre än af meningsfränder.
Sedan 1900 har Östberg haft plats bland Första
kammarens majoritetspartis, resp. det förenade
högerpartiets förtroendemän. Om högerns
valorganisation har han i egenskap af ordförande i Allm.
Valrriansförbundet inlagt synnerliga förtjänster.
Efter sin inflyttning till Stockholm har Östberg
tagits i anspråk’ äfven för hufvudstadens
kommunala lif, i det han sedan 1899 är -medlem af
kommunalrepresentationen och från 1904 fungerat som
stadsfullmäktiges vice ordförande.
F. ö. må nämnas, att han är ledamot i styrelsen
för Mälareprovinsernasf bank samt i styrelsen för
Oscar-Josefina-föreningen. Af landtbruksakademien
•är han ledamot sedan 1897 och af Stockholms läns
hushållningssällskap har han fått mottaga dess
guldmedalj. Ipom. Svenska arbetsgivareföreningen har
han’en längre tia fungerat som ordförande.
258 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
