Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 4 februari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA GARDELL-ERICSON.
FÖRBEREDER EN VÅRUTSTÄLLNING I STOCKHOLM. — FOTO. BACKLUND, GBG.
PRISTAL
ha inkommit till
betydande antal och granskning
och bedömande vidtaga
omedelbart. — Så snart
detta medhunnits till
någotföljande nummer, skall
resultatet meddelas. —
Bland de fåtaliga
konstnärer, som i vårt
land ägna sig åt
akvarellen, intar fru Anna
Gardell-Ericson ett
framstående rum. Hon
tillhörde den falang af
svenska artister, som
kring år 1880 sökte sin
utbildning vid Seinens
strand. Född i Visby
år 1853 hade hon
erhållit sin första
utbildning af professor P.
D. Holm och blef i
Paris elev af Leloir och
Heilbuth.
Under Parisvistelsen
ingick hon äktenskap
med den kände
landskapsmålaren Johan
Ericson och flyttade
med honom år 1884
öfver till hemlandet.
Fru Gardells
begåfning är otvifvelaktigt
alldeles särskildt lagd
för ak varelien, desnabbt
somnande
stämningarnas, den diskreta
lyrikens, de graciösa
infallens konst. Med sina
silfvertoniga, mjuka och
luftiga blad väckte den
unga målarinnan på sin
tid intresse i de
parisiska konstkretsarna.
Motiven voro
merendels hämtade från
nejderna kring Paris eller
från Bretagne, alltid
flärdlöst idylliska med tonen,
atmosfären såsom
hufvudintres-se. 1 samma riktning arbetade
hon och arbetar alltjämt äfven
efter hemkomsten till Sverige,
ehuru färgskalan genom
landskapets egen inspiration blir rikare,
mera praktfull. Hon söker nu
sina ämnen först och främst kring
den pittoreska fädernestaden eller
inne mellan dess grå ruiner och
vänliga kojor ochute vid
västkusten, där särskildt Marstrand
varit henne kärt. För
ensidighet lär hon knappast kunna
beskyllas. Middag igasset pà ett
blommande gårdshörn,
skymningsdiset öfver lugna vikar,
upprörda böljor under röda solar,
hamnbilder o. skogsinteriörer äro
blott några exempel på hennes
intressen. Sällan fördjupar hon
sig mödosamt och ihärdigt i
ett landskap. Hennes bästa
arbeten äro tvärt om de. där hon
hastigt och varm af ifver
kastat ned nuets stämning på det
hvita bladet. Endast den som
känner hennes skisser och
ofullbordade arbeten kan göra hennes
EN MARMORHYLLNING ÅT PARISISKAN
- 293 -
I dagarna har en staty af mera
ovanligt slag blifvit rest i Paris. En liten
graciös parisiska från 1840-talét i
marmor. af Raoul Verlet, pryder nu en af
de smà öppna platserna pà "Butte
Montmartre", där vaggan för denna äkta
parisertyp anses ha stått.
begåfning full rättvisa.
Landskapsakvarellen
blir så lätt
salongsmässig, publikkonst i
dåligaste mening, men
hennes konstnärliga
läggning har aldrig kunnat
passas in till denna art.
När hon satt sig ner
att måla inför ett stycke
natur, som tjusat henne,
har hon varit helt med,
varit naivt förälskad och
målarglad. Att man ej
har denna känsla inför
alla hennes arbeten, är
blott alltför naturligt.
Men detta må ej
undanskymma hennes
begåfning eller hindra oss
frän att ge denna
förtjänst erkännande.
Sådant har äfven kommit
fra Gardell-Ericson till
del i form af inköp till
museer och samlingar
inom- och utomlands.
Hon kan nu blicka
tillbaka på en lång och
sällsynt omfattande
konstnärsgärning, och
den retrospektiva
utställning hon i mars
ämnar anordna i
Stockholm bördäiför bli både
värdefull och intressant,
en generalmönstring af
det bästa hennes pänsel
mäktat. Man kan
endast önska, att den ej
må drunkna i vimlet af
alla de omogna och omotiverade
utställningar, som öltversvämma
Stockholm i dessa tider och
splittra både allmänhetens och
kritikens intresse.
Axel L. Romdahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
