Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21, den 18 februari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR HAMMARSKJÖLD.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Alt i vårt land en man på sin 50-årsdag kan
blicka tillbaka på en professors- och en
presidentstol samt två olika stadsrådsportföljer som
öfver-vunna ståndpunkter, hör till det mera ovanliga och
kan utan fara för misstag räknas som bevis på
sällsynt begåfning och ej ofta förekommande duglighet.
Bland dem, som kunna det, är landshöfdingen öfver
Uppsala län, jur. d:r Hjalmar Hammarskjöld.
Knut Hjalmar Leonard Hammarskjöld är född
den 4 februari 1862 på Väderum i Tuna socken af
Kalmar län och son till löjtnanten Knut Wilhelm
Hammarskjöld och hans maka Maria Lovisa Cecilia
Wilhelmina Coster. Ätten, som har rent svenska
anor — den härstammar från krigaren Peder
Mikaelsson, hvilken i senare hälften af 1500-talet
föddes i Hammarsebo by i Målilla socken i Småland
och efter lysande tapperhetsprof bl. a. förordnades
till ståthållare i Kalmar och på Öland — har redan
förut skänkt vårt land åtskilliga inom den civila
förvaltningen framstående män, af hvilka särskildt äio
att nämna de båda ecklesiastikministrarne Carl
Gustaf och Hugo Hammmarskjöld: de voro
landshöfdingen kusiner. Efter att 1878 ha blifvit
student i Uppsala undanstökade Hjalmar
Hammarskjöld raskt sina akademiska studier, blef fil. kand.
1880 och fyra år senare juris utriusque kandidat.
Redan 1886 var han färdig med den värdefulla
af-handing "Om fraktaftalet och dess viktigaste
rätts-följder", som samma år ledde till hans förordnande
att vid Uppsala universitet vara docent i allmän
och speciell privaträtt (näringsrätt). Under de båda
följande åren förvärfvade han sig nödiga
tingstjänstgöringsmeriter för utnämning till vice häradshöfding
och tjänstgjorde samtidigt 1886—1890 som
sekreterare i den k. kommitté, som hade i uppdrag att
afgifva förslag till ny lagstiftning om bolag och
föreningar i vårt land. Härunder författade han en
"Redogörelse för den utländska bolags- och
föreningsrättens utveckling och nuvarande ståndpunkt, den
svenska bolagsrättens utveckling samt de svenska
föreningarna för ekonomiskt ändamål", hvilken finnes
bilagd bolagskommitténs betänkande.
Efter åtskilliga andra specimina utnämdes
Hammarskjöld 1891 till e. o. professor i speciell
privaträtt, men fick icke länge ostördt stanna kvar vid
sin akademiska lärareverksamhet. Redan 1893
kallades han att vara ledamot af den dåvarande Nya
lagberedningen och då denna 1895 ombildades till
en lagbyrå inom justitiedepartementet, blef
Hammarskjöld dess chef och samtidigt revisionssekreterare.
Under denna tid utarbetade han en Promemoria
angående frågan om särskild handelslagstiftning,
hvilken ingår som förarbete till den senare åvägabragta
skandinaviska lagstiftningen om köp och byte af
fast egendom. Men ej ens åt detta arbete fick han
ägna sig helt: han kallades icke blott som naturligt
var till sekreterare i det särskilda bolagsutskottet
vid 1895 års riksdag, utan ock till svensk
sekreterare i den 1895 —98 arbetande tredje
unionskommittén, hvilken som bekant dock ej ledde till annat
resultat än ett fastslående af de svenska och norska
ståndpunkternas oförenlighet.
Ytterligare tre år och Hammarskjöld kallades den
25 sept. 1901 att inträda i den von Otterska
ministären, inom hvilken han ett par månader senare
efter Annerstedt fick öfvertaga justitieportföljen och
stäldes inför uppgiften att åvägabringa den lösning
af rösträttsfrågan, som utlofvats i sammanhang med
antagandet 1901 af en på allmän värnplikt grundad
härordning. Denna uppgift öfversteg Hammarskjölds
krafter. Det förslag, han framlade till 1902 års
riksdag, sattes af alla p?’ tier ur räkningen och i stället
kom till stånd den bekanta riksdagsskrifvelsen om
allmän rösträtt med proportionella val, hvilken
föranledde den von Otterska ministärens afgång och
efterträdande af den andra Boströmska. Det vore
dock orätt att skrifva Hammarskjölds misslyckande
uteslutande på räkningen af politisk och
parlamentarisk oerfarenhet. Rösträttsfrågans följande
utveckling visade bäst, att det behöfdes både ytterligare
tid och nya händelser för att bringa de i den samma
starkt divergerande kammarståndpunkterna till
öf-verenstämmeUe. Hammarskjölds fel var på sin höjd,
att han trodde sig kunna åstadkomma en sådan på
kompromissens väg, så länge ståndpunkterna i
grunden voro oförenliga.
Hammarskjöld vardt nu p-esident i Göta hofrätt,
men kvarstannade här endast till 1905, då hans
dugande kraft togs i anspråk för den Lundebergska
samlingsministären under unionskrisen. Närmast
fick han ecklesiastikportföljen om hand, men
biträdde dessutom vid förhandlingarne i Karlstad, där
hans insikter i internationell offentlig och privat
rätt fingo god användning. Vid den Lundebergska
ministärens afgång utnämdes han till svensk envoyé
i Köpenhamn, där han med mycken takt och
framgång utförde sitt värf att öfvervinna den under
unionskrisen mellan de båda broderfolken uppkomna
misstämningen. I nov. 1907 lämnade han denna
post för att öfvertaga landshöfdingestolen i Uppsala
som han ännu innehar.
Ämbetena i Köpenhamn och Uppsala ha
emellertid icke hindrat Hammarskjöld att fortfarande göra
goda insatser i lagstiftningsarbetet. Under sin
Köpenhamnstid hade han sålunda i uppdrag att på
grund af en riksdagsskrivelse af 1903 utarbeta
förslag till införande af en regeringsrätt och
aflämnade i maj 1907 det betänkande "om inrättandet
af en administrativ högsta domstol eller
regeringsrätt", som bildade utgångspunkten för den 1907
slutgiltigt antagna grundlagsändringen rörande denna
sak. Och efter hemkomsten har han förordnats
till svensk ordförande i den skandinaviska
lagstiftningskommitté, som är sysselsatt med bearbetning
af vissa delar af obligationsrätten.
En särskildt framstående ställning intager
landshöfding Hammarskjöld på den internationella rättens
område. Redan 1896 var han svensk delegerad vid
den internationella Pariskonferensen för artistisk och
litterär äganderätt och deltog i samma egenskap i
Haagkonferenserna för internationell privaträtt 1900
och 19U4. Sistnämnda år förordnades han till
svensk ledamot i internationella skiljedomstolen i
Haag och var 1907 förste delegerad för Sverige
vid andra fredskongressen därstädes, vid hvilken
han anses ha utöfvat ett icke ringa inflytande.
1 oktober 1908 utsågs Hammarskjöld till svensk
ledamot i skiljedomstolen i den bekanta tvisten mellan
Sverige och Norge angående Grisebådarne. Samma
år valdes han till ordförande i den skiljedomstol
mellan Frankrike och Tyskland, som hade att lösa
konflikten mellan fransk militär och tyska
konsulattjänstemän i Casablanca i Marocko. För närvarande
har Hammarskjöld säte i den svensk-norska
skiljedomstol, som är sysselsatt med
renbetesspörsmålets lösning.
I egenskap af landshöfding är Hammarskjöld af
K. M:jt förordnad till ledamot i styrelsen för Sala—
Gysinge—Gäfle järnväg. Han är ock förordnad till
ledamot samt suppleant för ordföranden i
Nobelstiftelsens styrelse.
Bland utmärkelser, som kommit honom till del,
märkes, att han redan 1893 kallades till
hedersdoktor af juridiska fakulteten i Uppsala.
- 322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
