Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 10 mars 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS PFANNENSTILL.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Kyrkoherdebefattningarne i våra universitetsstäder
förete den egendomligheten, att församlingarna sakna
allt inflytande på tillsättningen af deras innehafvare.
De tillhöra de sista resterna af det prebendesystem,
som i äldre tider hade den vidsträcktaste
utbredning inom vårt högre undervisningsväsen, ett
system, enligt hvilket professorer och lektorer — både
teologiska och icke teologiska — till mycket
väsentlig del erhöllo sina löneförmåner i egenskap af
kyrkoherdar i pastorat, hvilka de läto sköta genom
lågt aflönade, yngre prästmän, medan de själfva
uppburo boställsafkastning, tionde och jura stolæ.
Det är gifvet, att detta system ej alltid medgifver, att
tillräckligt hänsyn tages till församlingarnas
intressen; den andra sysslan är ju hufvudsaken utom i
lönehänseende. Lunds domkyrkoförsamling har
emellertid de senare årtiondena icke haft något att
beklaga sig öfver. Den nyss hädangångne
domprost Pehr Eklund var lika uppskattad af sina
församlingsbor som af sitt auditorium af teologie
studerande på universitetet. Och då k. m:t den 23
sistlidne februari till hans efterträdare utsåg prof.
Magnus Pfannenstill, träffade k. rmt säkerligen också
ett val efter församlingens sinne.
Göran Magnus (Måns) Pfannenstill är född i
Foutskäl af Älfsborgs län den 10 jan. 1858, näst
äldste son till kaptenen vid Älfsborgs regemente
Johan Henrik Pfannenstill och hans maka Thekla
Theresia Thomæus. Fädernesläkten är af
förnämligt österrikiskt ursprung; sitt namn tros den ha
antagit efter en af Alpernas toppar under den tid
den var bosatt i Schweiz; till Sverige anses den
ha kommit från Rostock, men fanns här redan i
början af 1700-talet. På mödernet åter har
domprost Pfannenstill en lång rad hufvudsakligen
prästerliga anor; bl. a. förtjänar anmärkas, att hans
moder var kusin med den store Lundabiskopen J. H.
Thomander. Efter att 1877 ha aflagt
mogenhetsexamen vid Göteborgs högre elementarläroverk
kom han följande år som student till Lund, där han
redan 1881 hann afstuta sina studier för teologiska
ämbetsexamina. Hans ovanliga begåfning gjorde
emellertid, att han uppmanades fortsätta för att vinna
anställning vid universitetet. Som inledning härtill
aflade han 1885 en filosofie kandidatexamen, som
icke var af det vanliga slagei åtminstone för en
blifvande teolog: bredvid djupgående insikter i
filosofi uppvisade densamma grundliga kunskaper i de
flesta naturvetenskapliga ämnen och kemiens
dåvarande målsman i Lund C. W. Blomstrand önskade
t. o. m. fästa den unge teologen som docent vid
sin institution. Pfannenstill var emellertid besluten
att fortsätta sin ursprungliga bana och aflade år 1890
den gamla teologie kandidatexamen, hvilken på
denna tid ansågs vara en af det sydsvenska
universitetets svårtillgängligaste lärdomsgrader. Efter
att 1892 ha offentligen försvarat en afhandling
"Arf-syndens problem" förordnades han nu till docent
i systematisk teologi och innehade under de
följande åren förordnanden att föreläsa och examinera
i skilda teologiska discipliner, tills han år 1900
utnämndes till e. o. professor i praktisk teologi och
moralteologi. Detta professorsämbete förvandlades
från den 1 jan. 1908 till ordinarie. Slutligen
utnämndes han som nyss sades den 23 sistl. febr. att
med bibehållande af sina hittillsvarande läroämnen
vara förste teologie professor och domprost,
hvarmed följer uppdraget att vara vice præses i
domkapitlet.
Här skall icke lämnas någon mera ingående
redogörelse för domprost Pfannenstill teologiska
författarskap. Bland hans tidigare skrifter märkas af-
handlingarne: "Den kyrkliga uppfostran" och "Om
gudsbelätet". För den stora allmänheten är domprost
Pfannenstill framför allt bekant som en synnerligen
omtyckt populärvetenskaplig föreläsare och som
medarbetare i den af honom tillsammans med
kyrko-herdarne Flygare och Lewan samt prof. S. Herner
år 1906 uppsatta tidskriften "Kristendomen och vår
tid", hvilken i vårt land blifvit ett organ för den
reformsträfvande riktningen inom kyrkan och den
teologiska vetenskapen, i det den vill gifva ett fullödigt
uttryck åt kristendomen, men "å andra sidan bemöda
sig om att lära känna vår tid, med öppen blick för
alla krafter, som i densamma arbeta kristendomen
till mötes". Domprost Pfannenstill hör nämligen
till dem, som våga tro på tiden. "Tiderna komma
från Gud", skrifver han. "Vi, som våga tro detta
om den närvarande tiden, tro äfven, att vi böra
mottaga dess uppgifter, de må vara än så svåra, såsom
uppgifter från Gud. Och de andra, som i sin
klen-tro icke förmå tänka denna tanke efter, borde
åt-minstone låta öfvertyga sig därom, att tiden icke
står att hejda i dess lopp". I denna tidskrift kan
man säga, att domprost Pfannenstill framlagt sitt
teologiska program. Med styrka har han där tagit
till orda för en lindring i prästernas bekännelsetvång,
så att man skulle "nöja sig med att fordra
anslutning till de stora reformatoriska trostankar, om hvilka
bekännelseskrifterna bära vittnesbörd och sedan
förtroendefullt öfverlämna hvad som kan höra till dessa
tankars genomförande åt de enskildas samveten".
Vackert yttrar han i fortsättningen: "Det har gått
så långt, att man t. o. m. på det materiella lifvets
område lärt sig inse, huru mycket mer man förmår
uträtta med arbetare, som känna personligt ansvar,
än med slafvar. Det är liksom om arbetarens
känsla af sitt människovärde gåfve en viss prägel åt
arbetsprodukten och gjorde den bättre. Huru skulle
vi då kunna tänka oss en möjlighet att lösa tidens
stora uppgifter på det andliga lifvets område med
präster, hvilka vi fråntagit all personlig själfständighet
och aldrig våga lämna på egen hand! Endast
hänförelsen förmår flytta de berg af svårigheter, som
ligga i vägen för Guds sak här på jorden. Men
hänförelse vinnes icke, med mindre en stor tanke får
lof att på inre väg öfvervinna oss, så att vi från den
förnimma det manande: Gud vill det. Det inre får
icke hållas i träldom. Nej, förutsättningen för, att
kyrkan skall kunna fylla sin mission i nutiden är,
att vi gifva våra präster tillbaka deras samvete och
låta dem erfara icke blott tyngden, utan äfven glädjen
af att stå med personligt ansvar i sin kallelse".
För öfrigt har domprost Pfannenstill vid skilda
tillfällen framträdt med tungt vägande apologetiska
inlägg. Så nu senast gent emot prof. Bengt
Lidforss’ bekanta arbete om "Kristendomen förr och
nu", som han i en längre artikelserie underkastat
en ingående kritik. I detta sammanhang bör
jämväl nämnas den lilla skriften om "Teosofiens
religiösa värde", hvari denna moderna riktning skarpt
karaktäriseras och analyseras.
Lunds teologiska fakultet bör med domprost
Pfannenstill i spetsen alltjämt kunna häfda den
rangplats den under de sista årtiondena kämpat sig
fram till såsom signalgifvaren i det kyrkliga
framstegsarbetet. Uppgiften är stor och betydelsefull.
Det gäller att dugliggöra vår kyrka och häfda
verklig kristlig religion säväl mot högkyrklig formalism
och frikyrklig ljusskygghet som mot en all
kristlighet i tanke och lif nedbrytande vetenskap. Det är
män med domprost Pfannenstill omfattande
kunskaper, klara förstånd och djupa religiösa
personlighet, som behöfvas för att lösa densamma.
- 370 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
