Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 10 mars 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAM ARSENIUS †.
EN HOGT VARDERAD MEDARBETARE 1 H. 8. D. BORTGÅNGEN.
När Du läser detta, hvilar Sam
Arsenius redan på den vackraste af
alla kyrkogårdar, i den jord, som
redan mottagit så många stilla
sökare och djupa tänkare, så många
filosofer och lärde. Han sofver bland
de stora vårdarna på Uppsala
kyrkogård. Och ingen plats kunde vara
bättre väld för honom, ty genom
sin hela lefnad var han en besjälad
och andaktsfull forskare och tydare,
en man, för hvilken studier och
tankar lågo närmare än
kavallerichocker och exercisreglementen.
Att heta Arsenius var detsamma
som att måla hästar. Med sin
flitiga, pretiösa pänsel porträtterade
fadern hundratals hästar. Och hans
son Georg stod vid slutet af sin
bana såsom samtidens främste
framställare af fullblodet. Sam följde
traditionerna. Han inte bara målade
hästar, utan han skref om dem. Han kände alla de
berömda Derby- och Longchampslöpafnes stamträd,
och han förvånade ofta veterinärer af yrket med sina
gedigna insikter i facket.
Dock skulle hans högsta berömmelse inte blifva
hippologisk, utan litterär. Med det arbete han 1902
utgaf under den allför snäfva titeln "Mannens
klädedräkt", synes han mig stå såsom en af de mest
lysande och mest betagande stilister vårt språk ägt.
Hvar finner man ett sådant öga, en sådan
skarpblick, enad med en nästan fenomenal förmåga att
skildra det sedda, och måla det i färger som göra
honom till en ordkolorist, som för tanken till
Theo-pile Gautier, hvilken han aldrig läst.
Det är sällan man finner en så själfständig, säker,
från alla teorier och humbug frigjord uppfattning,
och det är kanske ännu färre gifvet att meddela sig på
ett så personligt, fängslande, rakt på sak gående sätt.
På hvarje sida känner man ett stort och ödmjukt
konstnärshjärta slå, hvarje omdöme är en frukt af ensliga
tankars lugna ro. Dessa
naturmålningar, han aldrig tröttnar att med
lifs-varm skapareglädje framställa för
oss, torde i färgens rikedom och
must, i greppen på de förherrskande
stora dragen i landskapet, där dock
hvarje penselretande detalj är bredt
understruken, få anses såsom
verkliga pärlor af fördjupad
iaktagelse-förmåga, af färdighet att öfverflytta
näthinnans bilder på papperet. 1
den senare utkomna
"Vestkuststä-der" framstår han kanske ännu mera
fängslande och originell, ännu mera
gifvande, på grund af de
skönhetsvärden han mäktade utlösa ur vår
kargaste natur. Hans förmåga att
iakttaga och skildra är här stegrad
till det högsta och yttersta. För
naturvännen, fosterlandsvännen,
hembygdsvännen är detta rent af en
upptäckaregerning i kärlekens tjänst.
Ty Arsenius älskade Bohusläns kala klippor, liksom
han älskade djuren och träden och blommorna och
färgerna. Han ägde ett universalt intresse för allt, för
Breughels taflor, likasom för hafsstrandens musslor.
Ännu några volymer bära hans namn, men
utrymmet förbjuder oss att ingå på dessa. Blott ett
vill jag tillägga: Han har under dessa senare år
lämnat en del bidrag till dagspressen, hvilka måste
räddas undan förskingringen och förgängelsen. Och
vi må hoppas att en samling häraf under årets lopp
kan hopbringas.
De skola bära ett sista vittne om en stor och
egenartad skriftställare, om en ridderlig och
älskvärd människa, om en själ af ljus och klarhet, som
bröts af ansträngning, och som slutade i mörker.
Det var godt för Sam Arsenius att han fick gå till
ro, sedan själskrafterna vikit. Den skymning, som
låg öfver hans sista tid, har skingrats. Nu och allt
framgent står han för oss alla ljus oth trofast och
oförglömlig! Mari Mihi.
DEN ENGELSKA JÄTTESTREJKEN
Text till illustrationerne å sid. 376 o. 377.
Hela världens blickar äro i dessa dagar riktade
på den oerhörda arbetsinställelse, som sedan den 1
mars pågår i England, i det öfver en million i
kol-grufveindustrien sysselsatta arbetare nedlagt arbetet.
Anledningen till arbetsnedläggelsen
sammanhänger på det närmaste med kolhuggarnes kraf på
minimilön; öfriga grufarbetare äro redan i
besittning däraf. Hittills har kolhuggarnes lön utgått efter
visst pris för den kvantitet kol, som brutits. Ej
sällan händer det emellertid, att huggaren sättes att
bryta å "orter" i grufvan, där koltillgången är liten
eller ingen men som dock med hänsyn till
brytningen i det hela icke kunna lämnas obearbetade.
Med nuvarande lönesystem blir förtjänsten under
dylika förhållanden ytterligt knapp, äfven om
kolhuggaren gör sitt allra bästa. Därlör är allmänt
erkändt, att detta grufarbetarnes kraf på en viss
mi-nimidaglön är i princip berättigadt. Att grufägarne
gjort motstånd beror åter på två omständigheter.
Dels göra de gällande, att krafvet med åtföljande
sträjk-hot framställts midt under löpande aftalstid — arbetarna
åter påstå, att aftalet icke hållits af grufägarne och att
det därför af sig själft bortfallit. Dels påpeka
grufägarne svårigheten att kontrollera, huru vida kolhuggaren
gör skäl för sin lön, när lönesystemet upphör att egga
honom till största möjliga "prestation. Emellertid
visade sig grufägarne icke omedgörliga, sedan re-
geringen genom själfve premierministern Asquith
inskridit för att om möjligt afvärja
arbetsnedläggelsen. Men då skärpte arbetarne sina kraf därhän
att de äfven fordrade godkännande utan vidare af
de belopp, hvarmed de begärde, att minimidaglönen
i de olika distrikten skulle utgå. Därmed blef
läget kritiskt, ty att i detalj pröfva dessa löneanspråk
medgaf icke den korta tid, som återstod till den för
sträjkutbrottet fastställda terminen. Så blef den
största arbetsnedläggelse, världen hittills skådat,
verklighet.
Ett par dagar före den 1 mars skref "Times", att
England nu hotades af den största fara, som
förekommit sedan den stora spanska armadans dagar.
I själfva verket kan en engelsk kolgrufvesträjk lätt
få de allra mest omfattande följder för hela det
brittiska näringslifvet. Den ena industrien efter den
andra nödgas nämligen att på grund af kolbrist
inställa eller minska driften. Följden blir, att åtagna
leveranser icke kunna fullgöras och att
konkurrenterna, de alltid påpassliga tyskarne, få tillfälle att
innästla sig på marknaden. Det antages, att sträjken
kommer att fortgå c:a 14 dagar. Emellertid synes den
allmänna opinionen, som hittils stått på arbetarnes sida,
nu vända sig emot dem, sedan deras ovillighet att göra
minimidaglönerna till föremål för
specialunderhandling, omintetgjort möjligheten till fredlig uppgörelse.
- 375 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
