Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26, den 24 mars 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. V. L. CHARLIER.
Få länder torde i förhållande till sin folkmängd
räkna så många framstående naturforskare som
Sverige. För den stora allmänheten äro endast
ett mindretal bekanta. Men därför att en Linné,
en Berzelius, en Arrhenius, en Gullstrand äro på
allas läppar, får man ingalunda föreställa sig, att de
äro de enda, som genom betydelsefulla forskningar
på det naturvetenskapliga området gjort Sverige
heder. Inom hvarje särskild- forskningsgren kan
fastmera nämnas ett ilertal namn, hvilka tillhöra
sin vetenskaps yppersta. Så kunna endast tör de
senare årtiondena uppräknas astronomer sådana som
Axel Möller, Nils Dunér, Hugo Gyldén, K. P. T.
Bohlin, Oscar Backlund, Folke Engström, och Carl
Charlier, en namnlista, hvarmed vi ingalunda afsett
att vara uttömmande. När vi på vår första sida
återgifva bilden af den sistnämde, har detta sin
närmaste anledning i, att hans halfsekeldag är nära
förestående.
Carl Vilhelm Ludvig Charlier är född i
Östersund den 1 April 1862 och son till inspektören
Emmerich Emanuel Charlier och hans moder Aurora
Kristina Hol|stein. Efter att ha genomgått
Östersunds högre allmänna läroverk aflade han därstädes
mogenhetsexamen 1880, hvarefter han följande år
blef student i Uppsala, där han snabbt undangjorde
sina examina: han blef filosofie kandidat 1882,
filosofie licentiat 1886 och disputerade för graden och
promoverades till filosofie doktor 1887.
Redan dessförinnan hade han börjat sin
akademiska bana, i det han i januari 1884 förordnats
till amanuens vid Astronomiska observatoriet i
Uppsala. Som sådan kvarstod han åtskilliga månader
efter det han i mars 1887 förordnats till docent i
sitt ämne, men begaf sig på hösten samma år till
utlandet, där han dels vid Pulkova-observatoriet i
Ryssland, dels i Berlin särskildt studerade
fotografiens användning inom astronomien. Vid
återkomsten hem började han på hösten 1888
tjänstgöra som amanuens vid observatoriet i Stockholm
och stannade där till maj 1890, då han utnämndes
till observator i Uppsala efter att strax förut ha varit
uppsatt på andra förslagsrummet till motsvarande
befattning i Lund. 1896 fick han mottaga
riksstatens större resestipendium och företog som
innehafvare af detta en studieresa till München,
hvarunder han påbörjade de undersökningar, på
grundval af hvilka han uppställde en analytisk teori för
konstruktionen af astronomiska och fotografiska ob-
jektiv, hvilken ådrog sig en betydande
uppmärksamhet i den astronomiska världen. Följande år
utnämndes han till professor i astronomi vid Lunds
universitet efter Axel Möller, och har sedan dess
därstädes framgångsrikt infriat de löften han gifvit
under sin tidigare bana.
Den gren af astronomien, åt hvilken Charlier
särskildt ägnat sig, omfattar den celesta mekaniken,
i hvilken han från början hade förmånen af Hugo
Gyldéns handledning. Sålunda har han
offentliggjort ett större antal afhandlingar rörande
trekrop-parsproblemet i olika astronomiska tidskrifter,
afhandlingar, hvilka måhända icke kunna sägas
innebära egentligen nya uppslag, men dock viktiga
utvecklingar af vitala spörsmål rörande detta viktiga
ämne. Vidare har Charlier lämnat betydelsefulla
bidrag till statistikens teori, hvilka han närmast
afsett för astronomien, men som skattas högt äfven
af den egentliga statistikens målsmän. Hans
gradual-afhandling, "Untersuchungen über die allgemeinen
Jupiterstörungen des Planeten Thetis", belönades
med Fernerska och Bjurzonska prisen.
För den stora allmänheten är Charlier känd som
astronom hufvudsakligen genom det tillsammans
med E. Jäderin år 1888 utgifna arbetet
"Stjernverl-den". Om det akademiska studiet af astronomien
har han gjort sig förtjänt genom läroboken "Die
mechanik des Himmels".
För stjärnorna har prof. Charlier emellertid icke
glömt jorden. Med varmt intresse har han följt
samhällslifvets olika företeelser redan från sin
tidiga studenttid, då han som medlem i den bekanta
föreningen "Verdandi" lämnade flera värdefulla
bidrag till dess numera så högt skattade
småskriftsserie. Också har han af regeringen tagits i anspråk,
när det i slutet af 1890-talet gällde att utarbeta en
på zonsystemet grundad ny persontariff för statens
järnvägar: i den kommitté, som för detta ändamål
var tillsatt, gaf Charlier sin egen intressanta lösning
af zontariffproblemet. Senare har han framträdt
som en synnerligen intresserad förkämpe för
pro-portionalvalmetoden, därigenom ställande sig i
motsats mot många ungdomsvänner, hvilka såsom
medlemmar af det frisinnade partiet ansågo sig böra
kämpa för kretsvalsystemets bibehållande.
Såsom lärare är prof. Charlier högt uppburen, och
icke minst vid Lunds universitet hoppas man, alt
han ännu länge skall med samma nit och framgång som
hittills bli i tillfälle att utöfva sitt professorsämbete.
KOLSTRAJKERNA. (m illustr, å sid -113).
Den brittiska grufsträjken har ej, såsom man
hoppats, blivit bilagd på öfverenskommelsens väg.
Regeringen har tydligen uppbjudit alla krafter för att
åstadkomma ett resultat och ett ögonblick hade
parterna kommit hvarandra så nära, att det
meddelades, att en förlikning vore omedelbart förestående.
Men d. 15 mars tillkännagafs officiellt, att regeringen
funnit det omöjligt att uppnå enighet, utan beslutit
sig för att i parlamentet genomdrifva en resolution
om, att bestämmelser om lämpliga minimilöner i
förbindelse med garantier för arbetsgivarna med
afseende på en minimiprestation skola upptagas i alla
arbetsaftal med arbetare, som i grufvor sysselsättas
med arbete under jorden.
Den brittiska grufsträjken har till synes dragit
andra med sig. I verkligheten torde emellertid den
stora arbetsnedläggelse, som ägt rum i Tyskland,
vara fullt oafhängig af densamma, i det den utgör
slutresultatet af en sedan flere månader tillbaka
pågående lönerörelse. Sträjken har närmast
föran-ledts icke däraf, att arbetsgifvarne motsatt sig en
löneförhöjning — tvärtom ha de ut|öfvat en sådan
från den 1 april — utan däraf, att grufägarne
motsatt sig underhandling med grufarbetarnes
fackföreningar: arbetarne hänvisades att i stället söka
skaffa sina önskningar gehör med tillhjälp af de genom
lag anordnade arbetareutskotten. Den tyska
arbets-nedläggelsen led från början af den svagheten
att endast omfatta en del af arbetarne: de katolska
fackföreningarna ställde sig från början officiellt
u-tanför densamma. Följden blef sammanstötningar
mellan sträjkande och icke-sträjkande, som
visserligen icke från början haft någon större omfattning,
men som likväl ledde till inkallandet af extra
polis och militär, under hvilkas skydd de
arbets-villigas skaror alltjämt ökats, så att efter allt att
döma sträjken småningom kommer att upphöra af
sig själf.
Om sålunda båda de nämnda sträjkerna synas
vara slutet nära, förspörjes däremot, att dock- och
transportarbetarne i England beslutat före maj
igångsätta en sträjk, om hvilken förutsäges att den skall
ställa alla tidigare kriser i skuggan, enär alla
organisationer i hela Storbritannien ämna deltaga i den.
- 402 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
