Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26, den 24 mars 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
MÅLADE TAPETER.
FÖR HVAR 8 DAG AF MILA HALLMAN.
Före den tid, då de enkla och billiga
papperstapeterna kommo i bruk, hade de burgnare klasserna
som ville se sina väggar prydda med annat än ett
och annat familjekonterfej, utfördt af någon af
1700-talets många konterfejare, en utväg att ta sitt
skönhetssinne tillfredsställdt genom attanmoda en
tapetmålare att på väf måla herdeidyller, landskap eller
ornament och sedan kläda väggarna i bästa
rummen med dessa bilder. Man hade också enfärgade,
på väf målade tapeter, helst gröna eller gula och
mot aenna bakgrund gjorde sig porträtten af
släktens medlemmar utmärkt; men om man på en gång
ville hafva både tapeter och taflor, valde man
figurmålning eller landskap. Det var från början af
1740-talet och ända mot århundradets slut dessa tapeter
sågo sin blomstringstid, för att småningom ganska
snart in på följande århundrade se sig undanträngda
af de simpla papperstapeterna, hvilka oftast
smetades öfver alstren af tapetmålarnas vackra konst.
1 Stockholm bildade tapetmålarna ett särskildt skrå,
skildt från såväl konterfejarnes som de vanliga
yr-kesmålarnes, fastän detta förhållande icke hindrade
att tapetmålaren kanske kunde måla en möbel och
— alldeles säkert — ett och annat porträtt, beställdt
af någon, som icke hade råd att vända sig till de
riktiga porträttmålarne. Man har varit alldeles för
kvick med att hänföra alla de målade tapeter, hvilka
hittats här och där i gamla hus, till utländska, hit
inkomna artisters konstskicklighet, ty just här i
hufvudstaden funnos en hel mängd af inhemska
tapetmålare. Naturligtvis hade konsten införts utifrån,
men den slog rot här på mycket kort tid och raden
af dess inhemska utöfvare är mycket lång. De
förnämsta utländska läromästarne skulle då varit
Masreliez och Taraval, men långt före dem funnos här
tapettillverkare hvars namn tyda på utländsk börd,
hvilka idkade tapetmåleri, såsom Joachim Hannibal,
Johan Rosenthal och Joh. Christoffer bodamer, och
det kan tänkas, att det var ur någon at dessa mäns
verkstäder en af de första svenska tapetmålarne
utgick, en man som blef en af de förnämsta under
1740-talet, Jonas Uppström.
Om man i våra dagar lyckas hitta gamla målade
tapeter i Stockholm, kan man vara säker att de äro
att finna i de gamla byggnader på Södermalm
hvilka undergått ombyggnad eller rifning; det mesta
som i byggnadsväg finnes af vår gamla stad, är ju
att söka i denna stadsdel, som ännu har kvar en
god del af de gamla borgarhusen. En af dessa
byggnader refs förlidet år och i det huset hade en
gång satts upp målade tapeter på väggarna. Att
tapeterna ej förstördes har man att tacka den
omständigheten, att husets förra ägare tog undan dem
då byggnaden för några år sedan såldes till
Stockholms stad. Huset låg i kvarteret Jupiter mindre,
ungefär midt emellan Ragvalds- och
Repslagarega-torna, med adress Hornsgatan 17.
Man kan leda husets tillvaro åtminstone till
1700-talets första år, då kyrkovärden i Maria förs.,
Didrik Hising, hade sålt det till en messingslagare vid
namn Niclas Brusell, eller Brösell, som namnet
sedan skrifves, och i denna familjs ego kvarstannade
egendomen hela 1700-talet igenom. En gång synas de
herrar, som voro ute för att räkna stadens
skattskyldiga invånare, hafva krånglat ihop det Brösellska
huset med ett som tillhörde dennes granne, en
skär-slipare de Frenon, så att mäster Brösell till sin
stora förargelse hade kunnat få läsa hurusom hans gård
var "graverad för gäld". Rotmästarne, som strax
förut varit inne och räknat eldstäder och husfolk
hos skeppar Letts änka, hade möjligen fått litet för
mycket af det starka öl, som änkan Sara sålde åt
törstande medmänniskor, så att de vände om
husnumren då de skulle göra sina anteckningar. Detta
hände 1711, och några år förut hade de kunnat få
törsten släckt i Brösells hus, fast ej hos honom själf
utan hos vinskänken Slussbom som hyrde af
mes-singslagaren. Antar man åter att den sedan
för-mögne messingslagaren hade dåliga affärer i unga
dagar, stå folkräknarne fria från beskyllningen att ha
druckit för mycket öl inne hos Sara och trasslet
med husnumren bör då läggas till listan på de
mångfaldiga likartade exempel som finnas i Stockholm
före nummerordningen af 1810.
Huset innehöll på Niclas Brösells tid två våningar
med fyra rum i hvardera. Det var täckt dels med
torf och dels med bräder, i likhet med många andra
dåtida byggnader och hvilket i sin mån förklarar de
förfärliga eldsvådor, som ofta kunde lägga hela
kvarter i aska. Detta blef också i sinom tid det
Brösellska husets öde, men icke i mäster Niclas, tid,
utan långt efter det hans son Anders öfvertagit
verkstaden och ärft gården.
Anders Brösell hade också en son, men denne
skulle ej efterträda far och farfar i deras
hedervärda yrke, utan han borde bli en studerad karl, efter-
B. a D;i STOCKJIOlMSPOrOCRAr. KUms Bmgt Ät’./
- 409 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
