Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31, den 28 april 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER JOHAN WISING.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA
Sjuttio år fyllde den 17 dennes en af vårt lands
mest framstående läkare, till lika en utmärkt
akademisk lärare och skicklig vetenskapsman, f.
professorn vid Karolinska institutet d:r Per Johan Wising.
Per Johan Wising är född i Stockholm den 17
april 1842, son till sjökapten Carl Michael Wising
och hans hustru Cornelia Söderberg. Efter att ha
blifvit student i Upsala 1859 aflade han därstädes
redan följande år förberedande filosofisk och 1864
medicine kandidatexamen. Omedelbart därefter
började hans deltagande i praxis: sommaren 1864 var
han underläkare vid Porla hälsobrunn och
tjänstgjorde vidare i egenskap af marinläkarestipendiat
såsom biträdande läkare dels under korvetten "af
Chapmans" Medelhafsfärd 1867, dels under fregatten
Vanadis’ långturer till Brasilien och Västindien 1867
-68. Sina studier för medicine licentiatexamen
fortsatte han under tiden vid Karolinska institutet
och å Serafimerlasarettet, där han efter aflagd
examen 1869 förordnades till amanuens vid medicinska
kliniken. Två år senare disputerade han för den
medicinska doktorsgraden på en afhandling om den
af prof. P. H. Malmsten upptäckta tarmparasiten
Ba-lantidium coli hos människan och vardt därefter
docent i medicin vid Karolinska institutet.
Under de följande åren uppehöll Wising med ett
par korta afbrott på förordnande efter hvartannat
adjunkturen och e. o. professuren i medicin vid
Karolinska institutet samt professorsämbetet i samma
ämne därstädes äfvensom motsvarande
läkarebefattningar vid Serafimerlasarettet. Under flera år (1875
—78) var han samtidigt läkare vid Stockholm stads
allmänna försörjningsinrättning. Den 31 dec. 1879
utnämndes han emellertid till ordinarie innehafvare
af e. o. professuren i medicin vid Karolinska
institutet och biträdande läkare vid Serafimerlasarettet,
hvilken lärarebefattning han 1887 utbytte mot P.
H. Malmstens professur i närvsjukdomar vid samma
lärosäte. Hälsoskäl nödgade honom emellertid att
redan tre år senare draga sig tillbaka från detta
ämbete och Wising har sedan uteslutande, i den mån
hälsa och krafter det tillåtit, ägnat sig åt en
omfattande enskild praktik och hvarjehanda, allmänna
värf.
Under sin lärarebana var prof. Wising synnerligen
intresserad af att pröfva och kritiskt bedömda nya
äkemetoder och nya terapeutiska medel. I den
omfattande förteckningen på hans utgifna skrifter
finner man sålunda redogörelser för maghäfverten
och magduschen, nya bidrag till magsjukdomarnes
lokala behandling — redan 1870 — och om
behandling af magutvidgning medelst magpump samma år,
vidare meddelanden sådana som om atropin mot
onaturligt ökad svettning, om apomorfinets
verkningar, om quebracho, ett nytt medel mot andnöd,
om kinolin, kairin och antipyrin o. s. v. Särskild
uppmärksamhet har han ägnat ett flertal
förgiftningsfall och ett af hans förnämsta själfständiga arbeten
rör sig just om en kvicksilfverförgiftning. En annan
större afhandling har till föremål gallstensileus.
Därjämte har han behandlat ett flertal till
nervpatologien hörande spörsmål. Sin medicinska erfarenhet
riktade han genom talrika utländska resor.
I svenska läkaresällskapets verksamhet har prof.
Wising lifligt deltagit. Redan 1869 inträdde han däri
som ledamot, fungerade som dess sekreterare
1874-75 samt var 1900-1904 redaktör för dess
tidskrift Hygiea. Som ett erkännande af hans
förtjänster om sällskapet har detta kallat honom till sin
hedersledamot.
Af offentliga uppdrag, som Wising innehaft, må
särskildt nämnas, att han i många år varit
läkareledamot i styrelsen för Stockholms sjukhem och
att planerna på dettas flyttning till Skuru och
tidsenliga omgestaltning utarbetats under intresseradt
deltagande från hans sida.
Som lärare och läkare har Wising utmärkt sig
för sällsynt plikttrohet och samvetsgrannhet i
förening med den enastående förmåga att uppfatta det
individuellt egendomliga i sjukdomsfallen, som gjort
honom till den store diagnostiker han är. Härtill
har, som hos de flesta framstående läkare, sällat
sig en långt sträckt saklig kritik, om hvilken det
träffande sagts, att den varit "parad med stor
försynthet och vänlighet i behandlingen af den
kritiserade, då denne var en annan än han själf". I
främsta rummet riktade sig städse kritiken mot hans
egen person.
Många voro de lyckönskningar som på
bemärkelsedagen inströmmade till prof. Wising från f. d.
lärjungar och kolleger, från patienter och
personliga vänner. Hans arbete i den lidande
mänsklighetens tjänst gör honom ock berättigad till ett
uppriktigt tack på hans lefnads afton.
TITANIC.
(TILL BILDEN A S/D. 487.)
Aldrig har väl hela den civiliserade världen varit
så upprörd öfver en olyckshändelse som öfver den,
hvilken drabbade Hvita-stjärnliniens ångare "Titanic"
natten mellan den 13—14 april. Ombord befunno sig
2400 personer, af dem kunde endast omkring 700
räddas. Det är den största olycka sjöfartens annaler
hittills känna, och den första känslan inför
densamma är samlidande med de många enskilda, som
drabbats däraf. Därtill sällar sig beundran öfver
befälhafvaren, kapten Smith, som kvarstannade på
kommandobryggan, tills jättefartyget började sugas
nedåt i den sista hvirtvelen, som siste man störtade
sig i vågorna i själfva undergångens ögonblick
räddande ett barn, och äfven milliardörerna John Jacob
Astor och Strauss, som föraktade att med guld eller
sina namns inflytande fegt taga försteget framför
kvinnor och barn, hvilka enligt ridderlighetens lag
ägde företrädesanspråk på räddningsbåtarne.
Tyvärr blanda sig med dessa känslor, färgade a*
stolthet öfver mänsklig storhet, älven känslor af annan
art. Huru var det möjligt att gå framåt med sådan
fart, när farorna voro kända? Huru var det
möjligt, att man kunde taga 2400 människor
ombord, då räddningsbåtar funnos endast för 700?
Det är lätt att efteråt fråga, huru det var möjligt.
Den, som är utan skuld i afseende på
säkerhetsåtgärder för eget och andras lif kasta första stenen;
Det skedda må vara en maning till nutidens höga
teknik att ej ens den visa titaniskt trots, utan vara
ödmjuk. Naturens krafter förbli dock alltid större
än människans. Men — "i djupet bor som i
himlen Gud!"
- 482 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
