Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45, den 4 augusti 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM LUNDSTRÖM
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIVa
Den 25 juli sammankommo i Göteborg för första
gången i utlandet vistande svenskar till allmän
kongress för dryftande af sina gemensamma önskemål
och öfverläggningar om bästa sättet att upprätthålla
och främja förbindelserna mellan sig och de
hemmavarande landsmännen till båtnad för det
gemensamma fäderneslandets intressen. Initiativet till
kongressen hade tagits af Riksföreningen till
svenskhetens bevarande i utlandet. Men den man som
haft förtjänsten af, att ifrågavarande
sammanslutning kommit till stånd, och som är kongressens
verklige upphofsman, är professor V. Lundström.
Karl Johan Vilhelm Lundström är född i Sigtuna,
alltiå i själfva den gammalsvenska urbygden, den
7 maj 1869 och son till handlanden Carl August
Lundström därstädes och dennes hustru Johanna
Charlotta Molin. Efter att ha åtnjutit undervisning
först vid Ladugårdslands lägre allmänna läroverk
i Stockholm samt därefter vid gymnasialafdelningen
af Norra latinläroverket därstädes aflade han 1886
vid det sistnämda mogenhetsexamen samt kom på
hösten samma år som student till Uppsala. Redan
1888 aflade han vid 19 års ålder filosofie
kandidatexamen och i januari 1893 filosofie licentiatexamen
tned de klassiska språken som hufvudämnen. På
hösten samma år promoverades han vid jubelfesten
till filosofie doktor på en afhandling "Quaestiones
Papinianae" och förordnades samtidigt till docent i
Latinska språket och litteraturen.
I denna egenskap innehade han vid upprepade
tillfällen professorsförordnanden samt utvecklade för
öfrigt en synnerligen liflig vetenskaplig
skriftställar-verksamhet, understödd af talrika utländska studie
resor. På grund af denna verksamhets strängt
fackmässiga karaktär är här icke rätta platsen att i
detalj redogöra för densamma. Vare nog sagdt, att
den rört sig på de mest skilda områden af den
klassiska filologiens vidsträckta marker: på det
historiska genom t. ex. studierna till andra puniska
krigets historia; på det textkritiska framför allt
genom den mycket betydande editionen af den
romerska landtbruksskriftställaren Junius Moderatus
Columellas bevarade skrifter; på det allmänt
filologiska i synnerhet genom sina enligt sakkunnigas
omdöme äfvenledes mycket gedigna studier i den
sengrekiska, byzantiska litteraturen.
En särskild förtjänst om den klassiskt-filologiska
forskningen i vårt land har han inlagt genom sitt
initiativ till en egen svensk filologisk tidskrift "Eranos,
acta philologica suecana", hvilken han började
utgifva från Uppsala 1906.
När han den 25 jan. 1907 utnämnts till professor
vid Göteborgs högskola i klassiska språk med
undervisningsskyldighet i latin, hade högskolans
rektor full anledning att i inbjudningsskriften till
installationen uttala, att "hans mångsidiga
forskningsintresse, som öfverspänner hans vetenskaps
ofantliga område ända till de nyaste aktualiteter, hans
skarpsinniga inträngande i antikens anda och väsen,
hans resultatrika författarverksamhet och hans
utmärkta framställningsförmåga borga för, att
högskolan i honom fått en lika god vetenskaplig som
pedagogisk kraft".
På grund af de klassiska språkens sedan 1903
undanträngda ställning vid de allmänna läroverken är
det i hög grad beroende af läraren, i hvad mån ett
universitetsstudium af dem låter sig upprätthålla.
Det vittnar högt om prof. Lundströms lärareförmåga,
att han i Göteborg sett sig omgifvas at en kvan
titativt som kvalitativt växande lärjungeskara. Af
hans insatser som lärare skall särskildt minnas det
initiativ han för några år sedan tog till en svensk
studentfärd till Italien för studium pa ort och ställe
af de romerska antikviteterna, en färd, för hvilken
han själf på ett förträffligt sätt utöfvade ledareskapet.
Det är förvånansvärdt, att prof. Lundström trots
sin intensiva vetenskapliga verksamhet dock
kunnat få tid öfver för ett omfattande journalistiskt
arbete. Redan under sin sin studenttid redigerade
han sålunda i Uppsala under fyra år (från nov. 1893
—dec. 1897) tidningan "Fyris", på den tiden det
speciellt akademiska organet i den uppsvenska
lärdomsstaden, och var sedan i fem år (från dec. 1901
till sept. 1906) hufvudredaktör och ansvarig
utgifvare af västra Sveriges främsta konservativa tidning,
"Göteborgs Aftonblad". Till denna journalistiska
verksamhet har han drifvits af sitt starka politiska
intresse, hvilket uppbäres af ett varmt fosterländskt
patos och ett konservativt sinnelag, hvilket i
främsta rummet inspirerats af Sveriges stora historiska
minnen. I unionspolitiken hyllade han sålunda
Oscar Allins och hans skolas storsvenska
uppfattning, i tullfrågan bestämdes hans hållning af
valspråket "Sverige åt svenskarne", i försvarsfragan har
hans utprägladt militäranslagsvänliga ståndpunkt
bestämts af hans nedärfda| instinkt om den från
Ryssland hotande faran, och hans varma medkänsla
med Finland. 1 de sociala frågorna har hans
uppfattning starkt påverkats af hans studier ölver
senantiken, hvars förfall han anser företecknande för
det modärna samhällets utveckling, därest det ej
drager lärdom af de gamles erfarenheter.
Efter sin utnämning till professor har han inskränkt
sin journalistiska verksamhet till i stort sedt
neutralt hållna bidrag till ett stort antal
landsortstidningar, hvilka bidrag gått ut på att väcka och
vidmakthålla fosterländska, svenska stämningar.
Fr. o. m. innevarande år har han satts i tillfälle
att aktivt deltaga i det politiska lifvet, i det han af
Allmänna valmansförbundet i Göteborg insatts som
representant för denna stad i andra kammaren. Han
har där haft glädjen utverka riksdagens bifall för sin
betydelsefulla motion om revision af den om svensk
medborgarrätt gällande lagstiftningen i syfte, att ingen
svensk utan eget åtgörande skall gå förlustig sin
medborgarrätt.
Motionen var ett utslag af Vilhelm Lundströms
intresse för svenskhetens bevarande i utlandet.
Alltsedan en rörelse i nämnda syfte väcktes till lif i
sammanhang med unionsupplösningen, har
Lundström outtröttligare än någon annan genom resor,
föreläsningar, tidningsuppsatser etc. verkat därför.
På det estetiska området har Lundström
framträdt dels som lyriker och lyrisk öfversättare —
"Sju dikter", "Ungfinska toner i svensk tolkning"
o. s. v. — dels genom iscensättning och
uppförande af Plautuskomedien "Mostellaria", hvilken
som man erinrar sig i sommar gafs en andra gång
i Stockholm i hans mästerliga tolkning.
Af Lundströms insatser i svenskt kulturlif må för
öfrigt nämnas hans förslag till svenska
nationalfester i Heimda|ls folkskrifter 1896, hans inlägg i
prästbildningsfrågan ("Den svenska prästens humanistiska
bildning") 1898 samt hans skrift "Svenska språkets
framtid" 1502.
I trots af, att Vilhelm Lundströms hufvudstudium
varit inriktadt på något för oss så aflägset som
det gamla Hellas, Rom och Byzans, kan det
sålunda väl sägas, att få som han koncentrerat sin
lifsgärning kring det fosterländska, det nationellt svenska.
- 706 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
