Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46, den 11 augusti 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
i
"Tvä ting dock lärt mig
akta läkarns yrke:
Min oräckta panna och
min vän Bjerkén.’
Den 4 aug. aftäcktes
å Dala kyrkogård i
Västergötland ett
monument öfver en af
Sveriges store män, den af
Runeberg i "Döbeln
vid Juutas" besjungne
kirurgen, archiator Per
af Bjerkén. Det är
uppsatt af Sv.
Läkaresällskapet på förslag af hr
Nils Valfrid Hagström,
som funnit grafven,
hvilken snart ett
århundrade legat ovårdad och
bortglömd.
Monumentet består af ett större
granitblock, å hvilket
är anbragdt Bjerkéns bronsmedaljong i ovanligt hög relief utförd
1818 af prof. Göthe och här afbildad. Aftäckningen
verkställdes af ordtöranden och sekreteraren i Sv. Läkaresällskapet,
professorerna vid Karolinska Institutet Johansson och Jolin, af hvilka
den förre höll minnestalet.
rjtcr futograjt. tUMt Bnfft
J. LUNDSTRÖM, grnudläggare af Munksjö
pappersbruk 1862, och en af svenka industriens
stormän.
Munksjö pappersbruk firade i dagarne sitt
50-àrs jubileum med stora fästligheter därvid
omkring 150 Patriotiska Sällskapets medaljer
utdelades bland det stora etablissementets
personal.
alltså trots fiärde budet — lycklig! — Gamle
Boseman hade iinder tiden rätt svårt att göra klart för
sig, huruvida detta egentligen gladde honom eller
tvärtom. Men allt som oftast hade han mumlat:
Det kommer, det kommer, — förr eller senare.
Stackars min Jean!
Och nu hade det kommit! Hon var död, Jeans
Hillevi. Och hennes svärfar, som aldrig velat se
henne, som för hennes skull förskjutit sin son, satt
sörjande och ångerfull utanför
deras dörr. Och medan han
strök de hvita, svettvåta
hårtestarna från sin röda panna,
tänkte gamle direktörn:
— Nu är Jean olycklig. Men
det var ju jag, som tvang honom
att bryta mot det fjärde budet,
det enda, som löfte med sig
hafver! Det är alltså min skull,
alltsamman. Och blir han ändå
mer olycklig, — och det blir
han nog, — så är det också min
skull.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>