Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 1 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF NERMAN.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SWA
Den 6 juli ingick förre majoren i K. Väg- och
Vattenbyggnadskären Qustaf Nerman i Uppsala i
sitt åttiosjätte år. Det är ett tyvärr ofta
miss-brukadt talesätt att tillägga åldringar gosselynne och
ynglingaspänstighet. Men på Qustaf Nerman har
det i rikaste mätt tillämpning.
Gustaf Magnus Nerman är född i Stockholm den
6 juli 1827, son till den högt ansedde läkaren, ett
par år senare lifmedicus Vilhelm Samuel Nerman
och hans maka Emma Elisa Melin, tillhörande den
bekanta göteborgssläkten med detta namn. Sin
skolundervisning erhöll han hufvudsakligen i Klara skola
i Stockholm, hvarefter han kom till Uppsala, där hen
1846 aflade studentexamen. Följande år vann han
inträde vid högre artilleriläroverket å Marieberg,
den läroanstalt, vid hvilken just vid denna tid
undervisning begynte meddelas äfven för utbildande af
väg- och vattenbyggnadselever, och började efter
lyckligt bestånden afgångsexamen 1851 praktisera,
först under öfverste Nils Ericsson vid
dockbyggnaden på Beckholmen. Från denna tid kan han
med stolthet förete ett intyg af Nils Ericsson, att
"han under de sista veckorna haft hvad man kallar
eget skift, d. v. s. själf ansvarat för både bak- och
frammurens uppförande", hvarpå det heter:
"Särskildt anser jag mig böra tillägga, att Nerman, med
anledning af den drift och ordning, han visat i sitt
arbete, för större delen af arbetstiden åtnjutit
aflöning, samt att han, utom murningen, visat håg och
lämnat uppmärksamhet till alla vid byggnaden i
öfrigt förefallande arbeten". Härmed började den
närmare bekantskap med öfverste Ericsson, hvilken
fortgick så länge han lefde och bl. a. ledde till, att
denne anlitade Nerman för hvarjehanda
skriftställarskap, hvarför han själf saknade fallenhet.
År 1852 blef Nerman löjtnant vid väg- och
vattenbyggnadskåren, vid hvilken han sedermera vann
befordran 1858 till adjutant och 1859 till kapten.
Åren 1870 —75 tjänstgjorde han som byråchef, hvarpå
han sistnämda år utnämdes till major och chef för
mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, från
hvilka befattningar han 1893 tog afsked.
Oerhördt många äro de arbeten, med hvilka
Nerman i sin egenskap af väg- och vattenbyggare
tagit befattning.
Hans första arbete var ombyggnaden af
Tranebergs flottbro, hvarpå följde upprensningen af
farleden genom Dragsund 1853. Följande år blef han
byggnadschef för en af vårt lands första järnvägar,
den mellan Norrköping och Fiskeby, det därpå
följande fick han om hand färdigbyggandet af Norbergs
järnväg samt företog 1857 en längre utländsk resa
rörsedd med Nils Ericssons uppdrag "att såväl i
Frankrike som Tyskland göra sig underrättad om
åtskilliga till järnvägsbyggnaders utförande i Sverige
hörande ämnen, bl. a. hur sleepers på
ändamålsenligt sätt bevaras mot förruttnelse samt huru vanlig
bränntorf må kunna användas till lokomotivernas
drifvande, ensamt eller i blandning med stenkol".
Fullständiga berättelser afgåfvos vid hemkomsten
om ej blott torfs användande till bränsle i
lokomotiv, på sätt skedde i Bayern, utan äfven om syllars
behandling medelst kopparvitriol genom
hydrostatisk tryck, fast dessa berättelser sedan föllo i
glömska. Sedermera arbetade Nerman vid Västra
stambanan, där han 1860—62 byggde sträckan mellan
Qatugårda och Bodarna.
Under tiden hade Nerman med för honom ut-
märkande lätthet att föra pännan och intresse för
allmänna angelägenheter äfven påbörjat sitt under
tidernas lopp ganska omfattande skriftställarskap.
Sålunda öfversatte han redan 1852
Mahan-Schu-berts "Lehrbuch der Wissenschaft Kunst des
Civil-Ingenieurs, besonders des Strassen- und
Brücken-baus." Föl jande år utgaf han en" Handbok i rördikning."
1857 gjorde han sitt första inlägg i den offentliga
diskussionen med en liten skrift "Om järnvägar i
allmänhet och särskildt om det järnvägssystem, som
i tekniskt hänseende torde vara fördelaktigast för
Sverige." I denna förordade han bredspåriga
järnvägar med jämförelsevis lätta skenor, hvilkas vikt
sedan kunde ökas, i den mån ökad hastighet och
växande rörelser toge tyngre lokomotiv och
således äfven en starkare öfverbyggnad i anspråk, en
tydligen alltigenom sund tankegång. Samma år
utgaf han äfven ett arbete "Om järnvägars anläggning
och underhåll" samt 1860 den af Södermanlands
läns hushållningssällskap med 50 dukater
prisbelönta "Handledning i afvägningskonsten",
hvarigenom den förut rådande oefterrättligheten vid
afväg-ningsprotokollens förande undanröjdes: man lärde
sig af den att hänföra afvägningen till ett i jorden
antaget fixt jämförelseplan. Slutligen må i detta
sammanhang nämnas, att Nerman tillsamman med
major A. V. Edelsvärd år 1859 började utgifva
"Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap",
hvilken tidskrift fortsatie att utkomma ända t. o. m.
1870, under hela denna tid vårt lands ledande
tekniska organ. Bl. a. införde han i denna en af
honom verkställd öfversättning af de grunder, som af
tyska järnvägsförvaltningar och igeniörer blifvit på
ett möte i Triest 1858 fastställda för de tyska
järnvägarne, en öfversättning, som vid dåtida brist på
teknisk bildning och tekniska handböcker blef af
betydelse för järnvägsbyggandet i vårt land.
Från 1870 till 1877 var Nerman disponent för
Sandarne Mekaniska verkstad. I öfrigt verkställde
han en mängd undersökningar och kostnadsförslag
angående anläggning af järnvägar, landsvägar, broar,
kajer, hamnar, kanaler, slussar och dockor,
upprensning af farleder, sjösänkningar och
torrläggningar af sänk mark och själfva verkställigheten lades
gärna tillika i hans nitiska och praktiska händer.
Samtidigt har han under årens lopp strött
omkring sig ett otal uppsatser och artiklar i tidningar
och tidskrifter rörande handel, sjöfart, industri och
hydrografi o. s. v.
Under en lång följd af år gjorde sig Nerman
dessutom känd som en af hufvudstadens mest
intresserade kommunalmän. Från 1865 till 1883 var
han ledamot af stadsfullmäktige och drätselnämdens
viktiga första afdelning.
På gamla dagar har major Nerman slagit sig ner
i Uppsala, där han åtnjuter ett välförtjänt otium
efter en synnerligen arbetsfylld och gagnerik lefnad.
Men detta otium har för honom icke blifvit
liktydigt med sysslolöshet eller ofruktbart mediterande.
Allt emellanåt finner man än i dag artiklar i
dagspressen af hans hand och äfven efter
afskedstagan-det har han jämväl medhunnit större arbeten.
Sålunda utgaf han 1895 — 97 Göta kanals historia och
1907 utkom första delen af "Mina minnen"
sträckande sig öfver de 35 åren 1827—1862, memoarer
fyllda med mycket godt lynne och många
muntrande anekdoter. Måtte det förunnas åldringen att
också fullborda den i utsikt ställda andra delen!
- 770 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
