Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 1 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»J» s 1Å\ er Ü» *
BRAMWELL BOOTH.
Den tredje
sonen, Bramwe/l
Booth, har i
enlighet med William
Booths
testamen-tariska vilja
öfvertagit posten som
Frälsningshärens
högste chef. Född
1856 knöts han
redan tidigt vid
arméns verksamhet
och har i egenskap
af stabschef under
en lång följd af år
stått som
generalens närmaste
man. Han har icke
gjort sig bemärkt
på talarestolen,
utan i stället
nästan uteslutande
ägnat sina krafter
åt det inre
organisationsarbetet, där
han gjort en så
betydande insats, att
närstående gifvit
honom det
mycket sägande
namnet "Frälsningsarméns Kitche-ner". Under den
gamle generalens
ständiga resor och
evangelistiska
härnadståg har
Bram-well Booth stått
som högkvarterets
ansvarige ledare.
Det är han, som
skött finanserna,
han som uttänkt
fälttågsplanerna,
ichi: lien (it Silfversparre.
FRÄLSNINGSARMÉNS NYE GENERAL EFTER W. BOOTH.
han som i sin hand
haft trådarna till
hela det kolossala
och invecklade
maskineriet. 1
förbigående kan
nämnas, att det var
han som under en
rekreationsresa
först
förkunnade frälsningsar-méns läror här i
Sverige. Samma
starka religiositet,
som var det
utmärkande draget
hosWilliam Booth,
återfinnes hos den
nye generalen. I
en serie
frälsningsskrifter, som han
utgifvit, framhåller
han starkt, att allt
frälsningsarméns
arbete måste
genomvärmas och
besjälas af religiös
hänförelse.
För allmänheten
ärBramwell Booth
i stort sedt, en
obekant personlighet, bortskymd af
faderns
jättegestalt, men arméns
officerare tro på
honom som den
benådade andliga
kraft och geniala
organisator,
hvilken skall föra
frälsningshären fram
till nya lysande
segrar.
HEMLIGHETEN OM CLAUDIA SAVINA.
FÖR HVAR 8 DAG AF IVAN BJARNE.
4 Bl
y j[ ooo<HJJ1£>Q r Æ
ET var en sommar, en dag i den
mondäna badorten Hapsal i Estland.
Den stora militärorkestern
into-nerade de första takterna af "Troica".
De vidkulliga ryska mössorna
vinkade fram och tillbaka öfver
blåsinstrumentens gula mässing,
musik-|löjtnanten stod på ett ben och
vaggade hit och dit med sin taktpinne som en
slätprick i dyning. — Ta —. Publiken på
restaurangens verandor tystnade ett ögonblick, gnolade med
— ta-ra-ta-ra. Och så voro sorlet och de glada
skratten åter som förut.
Vi sutto — min vän Krasnowitschi och jag —
vid vårt kaffe. Kyparen hade just burit fram likören,
den stod simmigt grön i smala glas. Han var
tar-tar, och då han bugade sig för att fråga om vi
önskade något mera, måste jag se länge i hans
mörka ögon, på hans elfenbenshvita panna.
Jag tänkte: ett sådant folk, en sådan race.
Ut mot hafvet såg jag. Solen hade gått ned. Men
några eldflammor lågo kvar i vattnet och vid syn-
randen flöto himmel och haf samman i ett gult dis.
Nedanför oss, på strandpromenaden, gled den fram,
hela den lysande strömmen af hvita toaletter och
blixtrande uniformer, i kretsgång, glidande i takt till
musikens ta-ra-ta-ra.
Våra cigaretter sände upp i luften sin hvita rök.
Tysta sutto vi, tänkande på jag vet inte hvad.
ögonblicket var det vi njöto. Och vi voro i fara att
sjunka, utan mål och utan tankar, in i något
obestämdt fjärran.
Det föll några stjärnor fram i skogen och glöden
i luften absorberades omärkligt i vattnet. Det
elektriska ljuset tändes, sorlet steg och föll omkring oss.
Kapellet dundrade en sousamarsch.
Plötsligt sågo vi upp mot hvarandra. Och då
glasen lyftes, logo vi bägge. Åt hvad? Kanske åt att
vi kände att tystnaden varat så länge att de
förtroliga orden mognat. Kanske inte heller åt detta. At
något annat. Man ler så mycket och så ofta utan
att veta hvarför.
— Claudia Savina, Claudia — sade
Krasnowitschi.
- 777 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
