Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 1 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
kallade hvarandra, det dånade till då och då i skogen.
Vi sutto tysta en stund, till dess min vän sade
— se där kommer Claudias syster. Men hvar är
Claudia?
Och verkligen en dam i svart kom förbi oss,
gled förbi oss. Ty hon gick icke. Och hon var
den vackraste kvinna jag någonsin sett.
Då jag såg på min vän satt han med
hufvudet bortvändt, liksom hade han velat undgå den
unga kvinnans uppmärksamhet.
Vi sutto tysta ganska länge. De flesta af
restaurangens gäster hade så småningom troppat af. Men
vi sutto försjunkna i våra tankar, stirrande på
cigaretternas gråa rök.
Slutligen lämnade vi våra platser och togo vägen
efter stranden. Där gingo vi länge, fram och
tillbaka, till dess Krasnowitschi tog upp sin klocka och
bad mig följa med för att höra fortsättningen på
berättelsen om Claudia Savina.
Vi gingo hem till honom och möttes i dörren af
samma unga kvinna som gått förbi oss på
restaurangverandan, Claudias syster.
Alla tre gingo vi nu in i min väns arbetsrum.
Och där fortsatte han sin berättelse.
— En liten rättelse måste jag göra. Detta är
Claudia själf. Någon syster har hon aldrig haft,
men väl en bror.
Men för att du skall förstå min historia, måste
jag berätta något från min barndom.
Vid Svarta hafvet på Krim föddes jag. Men min
far och mor dogo då jag ännu var ett barn. Och
mina syskon och jag, vi skingrades ut i det stora,
vida Ryssland. Jag kom till Petersburg, blef
revolutionär — och det öfriga vet du.
Du vet hur Claudia och jag träffades, hur vi båda
älska hvarandra. Claudias äkta man är nu död,
och vi skulle ägt rättighet att älska. Skulle — om
inte en liten omständighet kommit i vägen. Vi
upptäckte plötsligen att vi voro — syskon.
Jag såg på dem, bägge dessa som ändtligen
trott sig ha fått en hållpunkt i lifvet, och så
återigen förlorat allting.
Jag har inte sett min vän Krasnowitschi sedan
dess. Men för någon tid sedan
läste jag i en Petersburgstidning
att han iörvisats till Sibirien
såsom inblandad i ett myteri i
Sevastopol.
Om Claudia Savina har jag
ingenting hört. Men ibland
händer det mig att jag ser hennes
mörka ögon stirra in i mina.
En synvilla — ja visst. Men
hvad göra de då, alla dessa unga
revolutionärer som intet hem
äga, som ingenting tänka annat
än på sitt stora, hvita land? Lefva
de som andra människor, lugnt,
stilla? Jag tror det icke.
Men en dag står det kanske
äfven om Claudia Savina — till
Sibirien.
Bror och syster — det är
Rysslands, revolutionens, lifvets stora
tragik.
Tilih. illustr, å sid. 775.
En i hög grad patriotisk kvinna är Fröken
Kerstin Strandberg, uppasserska på Stadshotellet i
Hernösand, och där i trakten allmänt känd och
populär under namnet "Maja på Stadt". Fröken
Strandberg har visat sitt fosterlandssinne genom att
kraftigt understödja skytteföreningarne i Hernösand och
det där intill liggande Bondsjö. Hon har skänkt
dem penningar, när så behöfts, mausergevår och
ammunition. Hon har därjämte för Ångermanlands
skytteföreningar instiftat ett vandringspris, en
ståtlig silfverpokal, "Majapokalen" benämnd. Skyttarna
ha visat sin tacksamhet genom att medaljera frk.
Strandberg. För någon tid sedan tillställde "Maja på
Stadt" pressen en artikel om behofvet af en
flottstation i Norrland och gaf äfven anvisning på en
lämplig plats. Sakkunniga hafva uttalat sig
berömmande om förslaget. Kommer stationen till stånd,
har förslagsställarinnan utlofvat det första bidraget,
icke mindre än 1,000 kr. Vår moderna Blenda är
född 1870 och dotter till snickaren och gårdsegaren
Johan Strandberg från Själevad i Ångermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
