Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 1 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter fotografi.
SIMMANDE RENHJORD. (Öfver Vuojatätno).
Kild*: Kem. A.-D. /.W.-rf Sllfrer-^irr., Sthlm -Cby.
gamling af dem som redan summit öfver, han ska
ha särskild| makt att få hjorden med sig. Den
delar sig då i två hopar, och den ena följer — tumlar
ner, kämpar mot strömmen, drifves ännu längre
utför i en ännu större båge — några klättra upp på
en liten holme, andra ta sig öfver. Den simmande
skaran verkar på afstånd fullkomligt som om en
bit fjällmark skulle ha lossnat och glidit ner i älfven
— de gråa kropparna och de greniga hornkronorna
likna slående en hop block och krokiga låga
fjällbjörkar som rifvits ut i strömmen. — En ensam liten
kalfstackare blir efter, har inte förstånd att ta sig i
land utan vänder om utåt igen, modern springer
ängslig på stranden, och omsider tycks han förstå,
vänder åter mot land och kommer på fast mark.
Slutligen simmer sista skocken öfver. Också nu
bli ett par kalfvar efter — en fångas med lasso och
forslas öfver i båt, en annan simmar på, men
vänder strax invid stranden, råkar ut
i stridaste strömmen, drifves mot
holmen, springer omkring där
vild af ångest, förföljd af hundar
och en lapp som snart har honom
fast. En tredje har summit
tillbaka äfven öfver den andra
strömfåran, bortom holmen, och
förvillar sig ensam i fjällen.
Nu är hela hjorden samlad, går
och betar och språkar oafbrutet
hela tiden. Det är nästan som
tydliga ord, ja — ja — ja och jo
— jo — jo i alla möjliga
tonarter och uttryck, omväxlande med
mer utpräglade grymtningar,
brumningar och bräkanden. De
påminna i klangen slående både
om lommens rop och ripornas
knorrande — och om fjällvärl-
dens mänskliga tungomål. Allt detta har något visst
gemensamt. Särskildt riptuppens kabåu verkar
nästan typisk lappska!
Nu fångas härkar, män och kvinnor skrida hemåt
lägret med en, två eller fler. Peter, min värd, har
sex i rad med sig, bångstyriga i början — en
bryter af sig hornet, en tvärt afskuren tagg sitter kvar,
skinnet hänger som en blodig trasa, Sigga binder
om den med sentråd med mycket besvär, han vill
ej låta henne komma nära. Men de lugna sig och
karkas — lastas med klöfjebördor — det får ske
försiktigt, en efter en kastar af sig bördorna eller
lägger sig ner, då är klöfvet ojämt eller ligger illa,
får läggas om. Sex — sju "rajder" lastas
samtidigt, det går med fart och skicklighet, och så tåga
de i väg allt efter som de bli färdiga, ett par jäntor
leda de första, så Peter med ryggsäck och tre renar,
och Sigga med tre — men hon ska bara följa en
hfter fotografi.
KVLné, Benol Si{r*-*r’pam.
RENHJORDEN ATER SAMLAD. (Vid Anonjalme).
- 781 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
