Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50, den 8 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK PETTERSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SWA
Den 27 augusti aflämnade de den 18 juni 1909
tillsatta kommitterade sitt med stort intresse
motsedda utlåtande, huruvida kronofogdetjänsterna böra
indragas och kronofogdarnes tjänsteåligganden
öf-verflyttas på länsmännen. Kommitterade ha gått
tillväga med stor grundlighet och uppgjort icke
mindre än fyra alternativa förslag, två utgående från
kronofogdetjänsternas bibehållande, två från deras
afskaffande och deras funktioners öfverflyttande dels
på länsmännen dels på andra tjänstemän. Efter
grundligt öfvervägande af de omständigheter, som
tala i ena eller andra riktningen, stannade
kommitterade vid att förorda den nuvarande ordningens
bibehållande i princip och vidtagande endast af
sådana modifikationer, som äro ägnade att nedbringa
kostnaderna. Den, som tagit del af det 712
kvartsidor dryga betänkandet, får ett lifligt intryck af, att
detta under nuvarande förhållande också är det enda
möjliga. Hvarje rubbning i landtregeringens
organisation sträcker nämlfgen sina verkningar in på
sådana områden, där inom kort betydande
omreg-leringar äro att förutse, hvilkas art ännu knappast
är skönjbar, och det kan under dessa
omständigheter icke vara tillrådligt att föregripa dessa. I
sammanhang med den under arbete varande
rättegångsreformen kan sålunda förutses en omläggning af
utsökningsförfarandet, hvarjämte den med
nödvändighet kommer att medföra behof af en kvalitativ
förstärkning af åklagarväsendet. Detta måste
väsentligt inverka på särskildt länsmännens ställning. Å
andra sidan torde inom kort taxeringsförfarande
och uppbördsväsende kräfva förändring, det förra
i riktning af det fiskaliska intressets stärkande
inom taxeringsmyndigheterna, det senare i syfte att
göra uppbörden bekvämligare för befolkningen. Till
slut må sägas, att kommitterades förslag synes vara
ur finansiell synpunkt tillfredsställande.
Ordförande i fögderiförvaltningskommittén har
varit landshöfding Fredrik Pettersson.
Fredrik Emil Pettersson är född i Oöteborg den
6 nov. 1855, son till possessionaten Johan Fredrik
Pettersson därstädes och hans maka Emelie
Leon-tine Borgman. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen
vid Göteborgs realgymnasium inträdde Pettersson
på den militära banan och blef 1876 underlöjtnant
vid Bohusläns regemente. Vid detsamma
befordrades han 1885 till löjtnant och 1895 till kapten. Tre
år senare tog han afsked ur krigstjänsten.
Redan tidigt började han taga del i sin hemorts
allmänna angelägenheter. Som betydande
egendomsägare — han var länge bosatt på Emaus i
närheten af Uddevalla — insattes han i Göteborgs och
Bohus’ läns landsting, inom hvilket han snart
förvärfvade sig en mycket framskjuten plats, så att
han i många år kallades att bekläda ställningen som
v. ordf. Samma post tillerkändes honom inom
länets hushållningssällskap, hvarjämte han blef
ledamot i styrelsen för dess hypoteksinrättning och
flera andra inrättningar. Bland hvad Fredrik
Pettersson härunder uträttade förtjänar särskildt erinras
om hans verksamhet för beredande af förbättrade
kommunikationer åt det på grund af sina
naturförhållanden i detta hänseende vanlottade
bohuslänska kustlandskapet. Det torde icke vara
öfverdrif-vet att säga, att den bohusländska längdbanans
tillkomst mera är hans verk än någon annan enskild
persons. Men äfven i allt annat, som under 1890-
talet och förra hälften af det därpå följande
årtiondet uträttades från det allmännas sida till höjande
af landtbruk, fiske och sjöfart i Bohuslän, tog
Fredrik Pettersson den lifliga del, hvartill hans stora
begåfning, omfattande erfarenhet och betydande
sakkunskap på skilda områden satte honom i stånd.
Redan 1891 beredde honom hans landsting
tillfälle att taga del i det politiska lifvet genom att
invälja honom i riksdagens första kammare. Han
slöt sig där till det protektionistiska partiet och
vann till följd af sina framstående egenskaper här
mycket snart en mycket inflytelserik ställning.
Efter endast ett par riksdagar vann han säte i
riksdagens viktigaste utskott, statsutskottet, inom
hvilket han tack vare sin arbetsförmåga snart nog kom
att intaga ett af de mest bemärkta rummen. Han
invaldes ock snart nog i statsrevisionen och togs af
regeringen i anspråk för ett stort antal
betydelsefulla kommittéarbeten. Sålunda insattes han i
1897—98 års stora befästningskommitté, som
uppgjorde förslag till den ännu tillämpade planen för
rikets fasta försvar. Sedermera blef han ledamot i
kommittén för uppgörande af nya stater för
post-och telegrafverken samt 1902 i den stora
löneregleringskommitté, inom hvilken han snart gjorde sig
bemärkt som en af de ledande krafterna. Det var
en hel rad nya viktiga reformprinciper, som af denna
kommitté infördes i den svenska statsförvaltningen.
Först och främst den viktiga grundsatsen, att med
ordinarie befattning i ämbetsvärk ej må förenas
amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefattning
i statens, riksdagens eller kommuns verk, ej häller
uppdrag såsom ordförande eller styrelseledamot eller
befattning som tjänsteman i bolag utan särskildt
tillstånd af efter omständigheterna k. rmt eller
vederbörande ämbetsvärk. Vidare den icke mindre
viktiga principen, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte skola, där ej för särskilda fall
undantag, efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen
tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.
Slutligen, att förut gällande föreskrifter om skyldighet
för vissa tjänstemän att ställa uppbördssäkerhet
skulle upphäfvas. Dessa grundsatser, af hvilka här
nämts endast de mera uppmärksammade, ha
sedermera samtliga vunnit k. m:ts och riksdagens
godkännande och tillämpats vid alla de många
löneregleringar, som under det sista årtiondet kommit
till stånd, i trots af den starka opposition, som från
ämbetsmannahåll först mötte desamma.
Det var sålunda efter väl dokumenteradt intresse
och nit för det allmänna, som dåvarande kapten
Pettersson den 5 okt. 1906 till stor saknad för
hembygdslänet kallades att efter friherre Palmstierna
öfvertaga landshöfdingeposten i Jönköpings län.
Det dröjde icke länge, förrän landshöfding
Pettersson här förvärfvade sig samma allmänna sympatier
och samma uppskattning som i Bohuslän, och han
har efter hand kommit i besittning af samtliga de
förtroendeposter, som pläga tillfalla en omtyckt
länschef. Här skall i detta hänseende blott erinras om
den framskjutna ställning han kommit att intaga
inom mosskulturföreningen.
Med sin utnämning till landshöfding lämnade
Pettersson det politiska lifvet. Hans nu afslutade
arbete som ordförande i
fögderiförvaltningskommittén gifver ett nytt vittnesbörd om, hvad riksdagen
och statsutskottet härigenom förlorat.
- 786 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
