Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, den 13 oktober 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVALD LIDEN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SILA
jn 3 oktober fyllde professorn i jämförande
.åkforskning med sanskrit vid Göteborgs
högskola, d:r Evald Liden, femtio år.
Bror Per Evald Liden är född i Sandared af
Sandhults församling i Elfsborgs län den 3 oktober
1862. ’ Föräldrarne voro landtbrukaren därstädes
Gustaf Liden och hans maka Sissa Nilsson. Efter
att ha genomgått lägre läroveiket i Borås och det
högre i Jönköping aflade han å sistnämnda plats
mogenhetsexamen 1883, hvarpå han samma år blef
student i Upsala.
Som sådan specialiserade han sig tidigt på
språkvetenskap, enkannerligen etymologi. Redan 1886
kunde han i Arkiv för nordisk filologi publicera
sina första "Etymologiska bidrag". Någon
examens-begåfning var Liden emellertid icke, och det dröjde
ända till 1890, innan han blef färdig med den då för
tiden tvångsämnesbelamrade fil. kand.-examen. Som
innehafvare af Sederholms inr¾es resestipendium
studerade han därefter sommaren 1891 folkspråket
i Bollebygds, Marks m. fl. härader i Västergötland
samt blef som innehafvare af
Fjärde-Novemberstipendiet satt i tillfälle att idka språkliga studier
vid Kristiania universitet och under resor i Norge.
Nu följde i februari 1895 filosofie licentiatexamen
och vid slutet af samma termin kallelse att vara
docent i indoeuropeisk språkvetenskap vid Uppsala
universitet.
Denna docentkallelse var så till vida
anmärkningsvärd, som den skedde utan föregående
disputations-prof för doktorsgraden. Kallelsen motiverades med
hvad som var mera värdt än så: med hänvisning
till förtjänstfullt vetenskapligt arbete. Talrika och
betydelsefulla voro ock de skrifter, Liden vid denna
tid strödde omkring sig som frukter af sin
vetenskapliga möda. Att här uppräkna deras titlar skulle
icke tjäna något till, då den stora allmänheten dock
är ur stånd att bilda sig en föreställning vare sig
om deras innehåll eller deras vikt. Vare nog sagdt,
att de ledde till, att större akademiska konsistoriet
i Upsala 1898 tillerkände honom belöning ur Oscar
II:s jubelfestdonation och att Lunds universitet
uppförde honom på andra förslagsrummet till
professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning därstädes.
Redan följande år förlades emellertid Lidéns
verksamhet till Göteborgs högskola och därmed till den
plats, vid hvilken han sedan framgent varit fäst.
År 1898 hade de båda bekanta mecenaterna Oscar
Ekman och James Carnegie ställt medel till
förfogande med uttalande af en önskan, att
"Högskolan till framtida hugkomst af H. Maj:t konung
Oscar II:s senaste besök i Göteborg och hans ej
blott då utan äfven dessförinnan Högskolan visade
förtroende och välvilja blefve i tillfälle att upprätta
en med hans namn förbunden lärostol i något af
Högskolans vetenskapliga uppgifter påfordradt
läroämne". I enlighet härmed upprättades vid
Högskolan’ "Oscar II:s professur i jämförande
språkforskning med sanskrit." Till förste innehafvare af denna
professur kallade högskolans styrelse den 17 nov.
1899 Liden, hvilken kallelse samma år af k. m:t
stadfästes. Redan under höstterminen detta år
hade han upprätthållit samma lärostoPpå
förordnande. I sin inbjudningsskrifttill Lidéns inställande
i ämbetet kunde högskolans rektor följaktligen yttra,
att Liden icke var någon främling för henne. "Hon
har reda i haft förmånen att öfvertyga s g om den
solida vetenskapliga utrustning, med hvilken han
går till sitt nya värf, och den lyckliga förmåga han
äger att göra densamma fruktbringande." "Äfven
denna direkta personliga bekantskap förutan,"
fortsatte rektor, "hade prof. Lidéns vetenskapliga id
vunnit högskolans lifliga uppskattning, såväl genom
dess betydenhet i och för sig som genom det
hed-rande sätt, hvarpå den representerade Sverige i det
internationella samarbetet inom forskningsgrenar,
som kunna sägas framför andra vara internationella/
Dessa omdömen ha under de tolf år, som
förflutit, sedan de först fälldes, endast kunnat ytterligare
vinna i stadga. Det lider icke något tvifvel om,
att prof. Liden numera är att betrakta som ett af den
nordiska språkforskningens allra starkaste namn.
Som nämndt är prof. Liden framför allt etymolog.
Hans studier rörde sig ursprungligen på det
nordiska språkområdet, senare studerade han hos Bugge
i Kristiania irska, öfvergick därifrån till sanskrit och
grep sig slutligen an med det armeniska språket.
För dettas närmare utforskande har han besökt det
bekanta armeniska Mechitaristklostret i Wien och
sålunda gjort personlig bekantskap med det lef
vande, talade språket.
Det sista område, hvarpå den mångsidige,
outtröttligt flitige forskaren — det är sällan
arbetslampan hos honom släckes tidigare än kl. 3 på morgonen
— slagit in är ett språk, som säkerligen vanliga
dödliga knappast hört omtalas. Det är det tochariska
språket, ett tills helt nyligen okändt indoeuropeiskt
språk, hvars texter framgräfts ur gamla tibetanska
ruinstäder. Texterna, söm utgifvas af ett par tyska
vetenskapsmän, Sieg och Sieglin, bearbetas af prof.
Liden, som äfven hållit föredrag om dem på
orientalistkongressen i Athen innevarande år.
Sedan 1905 refererar prof. Liden armenisk filologi
iStreitbergs "Indogermanischer Anzeiger", ett godt
bevis på det anseende, han åtnjuter inom den
internationella forskningen.
Vid Linnéjubileet 1907 kallade Uppsala
universitet sin forne lärjunge till hedersdoktor inom
filosofiska fakulteten.
Af Lidéns författarskap må utom mängden af
bidrag till språk vetenskapliga tidskrifter samt till fest
skrifterna för Bugge, Noreen och K. F. Johansson
nämnas Studien zur altindischen und vergleichenden
Sprachgeschichte (1897), Ein baltisch- slavisches
Anlautsgesetz (1899), Blandade språkhistomka
bidrag (1903) och Armenische Studien (1908).
Dessutom har han i egenskap af lärare och
kollega utöfvat en ytterst befruktande verksamhet,
hvarpå han å femtioårsdagen fick mottaga ett
vackert vittnesbörd i den ståtliga festskrift, som då
öf-verlämnades till honom räknandes bidrag från ett
stort antal af vår språkvetenskaps yppersta. Det
var en hyllning icke blott åt den framstående
vetenskapsmannen med den solida och grundliga lär
domen, den vida och fria blicken och den fruktbara
kombinationsförmågan. Det var tillika en hyllning
åt prof. Lidéns personliga egenskaper. De, som på
ena eller andra sättet lärt känna Liden, akta i
honom en kärnsvensk natur, flärdlös i sitt väsen och
vederhäftig i allt sitt görande och låtande, en
personlighet af hög och oomstridd rang. Särskildt
sättes han högt af de lärjungar, hvilka det blifvit
beskärt att införas i språkvetenskapens allra
heligaste vid hans säkra och alltid lifligt intresserade
hand. Hvad man kan beklaga är att han ej satts
att verka på en plats, där lärjungeskaran är större.
Lyckligtvis befinner han sig ännu i sin fulla
mannakraft, hvarför man är berättigad vänta ytterligare
mycket af honom till främjande af vårt lands
forskning och vetenskapliga ära.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
