Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, den 20 oktober 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR ANKARCRONA †.
Den 9 oktober ingick
underrättelse, att
öfver-hofjägmästaren,förre ståthållaren på Stockholms
slott Victor Ankarcrona
på morgonen aflidit i
huf-vudstaden. Allt sedan
han för någon tid sedan
råkat ut för ett
olycksfall, ’ som en längre tid
hållit honom fjättrad vid
sjuklägret och för alltid
betagit honom förmågan
att röra sig till fots i det
fria, var det tydligt, att
åldern började göra sin
rätt gällande äfven
gentemot den så länge
obrutet ståtlige, öfver hela
vårt land, men i
synnerhet i Stockholm allmänt
kände och allmänt
populäre gamle
riddersman-nen, konung Oscar II:s
trofaste personlige vän
genom en hel lefnad och
på sista tiden liksom en •
gengångare från ett
svunnet tidehvarf. Den
närmaste dödsorsaken var
lunginflammation.
Conrad Victor
Ankarcrona var född den 15
december 1823 och son
till kammarherren
Theo-dor Wilhelm Ankarcrona
och hans maka i första
giftet, friherrinnan
Charlotte Sture. På
mödernet härstammade han sålunda från en af våra äldsta
adelssläkter; på fädernet var anträdet icke så
gammalt och hade rent borgerliga rötter:
farfarsfarfadern hade mottagit sitt adelsdiplom för sin
industriella verksamhet i Karlskrona, där han anlagt
tobaksspinneri, linne- och bomullsväfverier, samt i
Ronneby, som han försett med såpsjuderi,
sockerraffinaderi och stärkelsebruk. Victor Ankarcronas
val af lefnadsbana föll på flottan: den 1 oktober hade
trefjärdedels sekel förflutit sedan han inskrefs som
kadett vid Karlberg. Tjugutreårig utnämndes han
1846 till sekundlöjtnant vid k. m:ts flotta, men tog
redan 1853 afsked med tillstånd att som lönlös
kvarstå i tjänsten. Följande år utnämndes han till
premierlöjtnant och 1855 tog han definitivt afsked
ur flottan.
Anledningen härtill låg närmast däri, att han 1851
Foto. hlorm/tn. Stoc/cnor/m,
F. 1823. † DEN 9 OKTOBER.
ingått äktenskap med sin
kusin, grefvinnan Ebba
Charlotta Bjelke,
hvarigenom han blifvit
delägare i Tureholms och
örboholms gods i
Södermanland. Härute
ägnade han sig med nit
och intresse åt
jordbruket, hedrades af
ortsbefolkningen med val till
nämndeman i Hölebo
härad och af
Landtbruks-akademien med
ledamot-skap. Visserligen
mottog han
kammarherretitel redan 1865, men sitt
hoflif i egentlig mening
skulle han ej börja förr
än 1872, då Oscar II vid
sin tronbestigning
kallade honom till sin
kabinettskammarherre. Mellan den forne kamraten
i örlogstjänsten och
konungen utvecklade sig nu
småningom en vänskap,
som slutligen tog
karaktären af så godt som
öskiljaktighet och i flera
hänseenden erinrade om
förhållandet mellan Carl
XIV Johan , och grefve
Magnus Brahe. Liksom
den sistnämnde höll sig
Victor Ankarcrona alltid
strängt utanför politiken,
han var sin konungs
uppriktige, personlige vän
och ville icke vara någonting annat. Konung
Oscar å sin sida förstod tillfullo uppskatta
Ankarcronas trofasthet och oegennytta. ’ Han beklädde
honom 1883 med öfverhofjägmästarens höga charge
och gjorde honom slutligen till ståthållare på
Stockholms slott för att ha honom i sin omedelbara
närhet. Under konungens lifstid var det mycket
vanligt, att de båda gamle herrarne togo sin nattproL
menad på taket till Stockholms slott och de
till-bragte i regeln hvarje kväll tillsammans.
Ankarcrona sörjes närmast af barn, nämligen
sönerna, major Oscar Ankarcrona och
kommendörkapten Nils Ankarcrona, samt fyra döttrar, af hvilka
en är gift med frih. J. T. Qripenstedt på Bysta,
en med f. landshöfdingen S. Tornerhielm, en med
f. löjtnanten frih. F. af Ugglas och en med
kabinettskammarherren, frih. Q. F. Åkerhielm.
Kliché: Bengt SUfvcrsparr«t
Den 10 okt., årsdagen af slaget vid Brunkeberg
*r 1471, aftäcktes högtidligen i Stockholm det i
Köpmanbrinken resta monumentet "S.*t Göran och
draken".
Monumentet är en bronsafgjutning af det flera hundra år gamla
minnesmärket "S:t Göran och draken" i Storkyrkan i
Stockholm, ansedt som ett af hufvudsiadens förnämsta sevärdheter.
Full klarhet råder icke beträffande tillkomsten af denna
ursprungliga grupp. Enligt hvad nyaste forskningar gifvit vid
handen skola Sten Sture och hans gemål till ett nyinstiftadt
S:t Qörans kapell i Stockholms Storkyrka ha skänkt den vackra
träskulpturen, skuren af lybeckaren Bernt Notke. Gruppen har
äfven ansetts vara en minnesstod öfver segern vid Brunkeberg,
därvid S:t Qöran symboliserar Sverige, som öfvervinner draken
— arffienden Danmark. Prinsessan är Stockholm, och det lamm,
hon leder, är svenska folkets längtan efter fred. Man har vidare
i gruppen velat se ett äreminne öfver den Sveriges frihet
värnande Sturesläkten. Till sist ha i Storkyrkan funna
fragment efter ett till gruppen hörande postament gifvit stöd åt den
uppfattningen, att monumentet en gång stått uppställt öfver
Sten Stures graf i Storkyrkan.
Det Notkeska konstverket har under de gångna århundradena
genom flyttningar och dylikt skadats i rätt väsentlig mån.
Tanken på att genom en afgjutning i varaktigare material bevara
det gamla minnesmärket till eftervärlden framfördes först af
Agi Lindegren. Förslaget mottogs med sympati och en
mecenat, som icke önskade sitt namn nämndt, donerade 50,000 kr.
för ändamålet.
Efter en af professor Theodor Lundberg uppfunnen metod
kopierades öriginalgruppen i lera af bildhuggaren Alfr. Ohlsson,
göts därefter i gips af bildhuggaren Larsson och slutligen fick
Otto Meyers konstgjuteri i uppdrag att utföra afgjutningen i
brons. Sockeln har utarbetats efter ritning- af hofintendent
Gust. Lindgren.
Valet af Köpmanbrinken med sina smala krokiga gator, och
omvexlande höjdförhållanden som plats för monumentet måste
- 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
