Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, den 1 december 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÄNNPUNKT.
HVAR 8 DAG
HT G TILL SKYDD FÖR DERAS LANDSMÄN OCH INTRESSEN. «**« J¾». a.-b. Bmgt safo.ersra.rr*. sthi^-Gbg.
Mr EUROPE’s VEDERMÖDOR.
FÖR HVAR 8 DAG AF MARI MIHI.
Då suckar den gamle herrn och köper nya plåster
och lägger på sig, alltmedan hans sekreterare
telegrafera till alla väderstrecken, att hans tillstånd inte
inger några som helst anledningar till farhågor.
Men då kontoret blifvit stängcÜ för dagen, drager
han sig till minnes en läkare, som benämnes
Döddoktorn. Till denne smyger han sig tvekande med
mössan neddragen i pannan, sedan mörkret fallit
på. — Ingen går till Döddoktorn förrän man försökt
och förkastat alla andra medel. Ty den store
kirurgen tror hvarken på recept och ordinationer eller
hypnotiska seanser, utan han griper genast till
knifven.
I kväll sitter gamla skrala snälla mr Europé hos
Döddoktorn och frågar huru han skall bära sig åt
med alla sina krassligheter.
— För min del känner jag endast ett sätt, svarar
denne torrt, pekande med tummen mot
instrument-skåpet.-
— Men det kommer att hindra mig från att sitta
på kontoret, och sedan blir jag förstås fasligt
schack-matt efter all blodförlusten, menar patienten, som
aldrig kan besluta sig.
— Ja, den som ligger på operationsbordet kan
inte sitta på skrufstolen, medger kirurgen vresigt.
Och vetenskapen har ännu ej lärt sig att amputera
utan blodförlust.
Så skrockar han sitt allra elakaste skratt, medan
han tuggar på sin svarta cigarr och tillägger;
— Vänta, jag vet bestämdt en utväg ändå...
— Huru skall jag kunna tacka er, utbrister mr
Europé, rusar upp och tycker hans hand. — Ni
känner sålunda ett sätt — *
— Jo, jag lär ska ha en framstående kollega
Haag, som kan aflägsna åkommor af edert slag med
R EUROPÉ är en gammal herre, och
såsom sådan anfäktad af allehanda
svårläkta åkommor. Ar efter år har
han tåligt plåstrat med sina krämpor,
har sökt upp all världens kloka
gubbar. De hafva tagit sig en stadig
funderare — ty fallet är kompliceradt
— och hafva sedan hvar i sin tur föreskrifvit ett
modus vivendi. Så har han krallat sig fram så
småningom, har hållit rådplägningar om sin hälsa med
sina förtroendemän vid det gröna bordet, har pröfvat
all möjlig medicin. Dock har det onda icke kunnat
aflägsnas. Tvärtom! — Ibland känner han sig riktigt
urusel — och så har tanken på en radikalkur, på
en sista förtviflad utväg att ändtligen blifva det onda
kvitt, uppstått hos honom. Men så fort han antydt
detta, har där uppstått ett alldeles hiskligt rabalder,
kursfall, fallissement, prässpolemik och protester af
alla slag.
— En radikalkur! För en man i eder ställning!
skrika de tvåspaltiga stereotyperade ledarne.
L½i sjuke vidhåller ändå, att ett extraordinärt
botemedel är det enda möjliga för att han skall
komma sig riktigt.
Men finansiärerna blifva alldeles utom sig, bara
han rycker det allra minsta på den tråden.
— En radikalkur! Är ni alldeles från vettet?
Hur skulle ni kunna sitta på kontoret på samma
gång som ni ligger på operationsbordet — och vi
ha inte lust att betala räkningen. Vi ha nog utgifter
ändå. —
— Nej, låt dem inte ta till knifven, fara de fort,
för då blir den ena villan värre än den andra, och
vi kunna inte svara för följderna. Utan lyd nu vårt
råd och försök med Alcocks plåster en gång till.
- 137 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
