Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 5 januari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK WACHTMEISTER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Med biskop Billings afgång ur Första kammaren
har frågan om hans efterträdare som ledare af
kammarens högerparti blifvit aktuell. Bland de namn,
som därvid nämnts, har äfven varit
universitets-kanslärns, grefve Fr. Wachtmeisters. Gifvetvis
kommer denna fråga att af göras efter hvarjehanda
poli-tiskt-taktiska synpunkter, på hvilka det här, då HL 8. D.
principiellt ställer sig utanför de politiska
dagsstriderna, icke är anledning att ingå. Men säkert är,
att därest valet af ledare skulle falla på honom, det
icke lätt kunde träffa någon mera representativ, af
allmänt anseende med obestridd rätt utmärkt man.
Grefve Axel Fredrik Claesson Wachtmeister är
född på Tistad i Barbo socken af Södermanlands
län den 10 febr. 1855, son till överstelöjtnanten
grefve Claes Adam Wachtmeister och hans maka
grefvinnan Amalia Regina Wrangel af Sauss. Efter
att 1873 ha aflagt mogenhetsexamen vid Nyköpings
högre allmänna läroverk inskrefs han samma år som
student i Uppsala, där han 1875 aflade
juridiskfilosofisk examen och tre år senare kansliexamen.
Grefve Wachtmeister inträdde nu på den
diplomatiska banan, å hvilken han tjänstgjorde som attaché
i Paris, Rom och Wien, i hvilken sistnämnda
huf-vudstad han en kortare tid var t. f. chargé d’affaires,
innan han 1883 sökte och erhöll afsked för att
under ett par års tid ägna sig åt hoftjänst. Redan
1881 hade han åtföljt prins Carl på dennes resa i
södra Frankrike och Ryssland; nu blef han
tjänstgörande kammarherre hos dåvarande kronprins
Gustaf och fick åtfölja vår nuvarande drottning under
hennes resa till England och Holland på hösten 1884.
Vid hemkomsten firade han emellertid bröllop på
Stockholms slott med hoffröken, friherrinnan Louise
Ulrika Sofia af Ugglas och lämnade följande år
hof-tjänsten för att ägna sig åt skötseln af Tistads gods,
som han ärft efter sin fader och hvartill snart äfven
lades Näs i samma provins.
Som landthushållare förvärfvade sig grefve
Wachtmeister snart ett ansedt namn och då han dessutom
visade lifligt intresse för allmänna angelägenheter,
till-föllo honom snart medborgares förtroendeuppdrag af
olika slag. Redan 1888 utsågs han inom Jönåkers härad
till landstingsman och samma år valdes han till
ledamot af Södermanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, i hvilket han dock blott tvänne
år kvarstod. Men inom landstinget fortfor han att
arbeta och mottog af detsamma redan 1894 inval i
Första kammaren, till hvars protektionistiska
majoritetsparti han slöt sig utan att i öfrigt biträda dettas
ytterligt gående konservativa tendenser.. För partiet
med dess brist på yngre, arbetsdugliga krafter var
grefve- Wachtmeister ett synnerligen värdefullt
tillskott och redan vid sin första riksdag insattes han
som suppleant i statsutskottet, i hvilken egenskap
han tjänstgjorde äfven vid de följande riksdagarne,
tills han 1898 utnämndes till generaldirektör och
chef för domänstyrelsen och följaktligen icke blef i
tillfälle att i samma utsträckning som förut ägna sig
åt riksdagsarbetet.
Hans roll blef mera framträdande först vid
unionskrisen. Vid den första urtima riksdagen 1905
invaldes han nämligen i det > särskilda utskott, som
då tillsattes för behandling af med unionens
upplösning sammanhängande spörsmål och då den 2
Augusti nämnda år den Lundeberg-Widén-Staaffska
samlingsministären bildades för genomförande af
detta utskotts af riksdagen godkända program för
krisens afveckling, lyckades det att förmå grefve
Wachtmeister att öfvertaga den "betydelsefulla posten
som utrikesminister i densamma. I denna egenskap
var han sedan en af de fyra svenska underhandlare,
som i Karlstad bragte unionsupplösningsärendet
till lycklig afslutning. Vid samlingsministärens
från-trädande den 7 Nov. 1905 lämnade emellertid äfven
grefve Wachtmeister sin post, men återgick icke
till sin generaldirektörsbefattning, utan ägnade sig
uteslutande åt sin omfattande privathushållning jämte
förtroende- och hedersuppdrag.
I riksdagsförhandlingarne tog han sålunda nu en
framstående del. 1906 var han som ledamot af
föregående årets statsråd icke valbar till statsutskottet,
utan fick nöja sig med plats i tillfälligt utskott,
men 1907 invaldes han i statsutskottet och har
sedan dess städse däri haft säte. I debatterna har
han gärna och ofta deltagit med lidelsefria och
sakliga inlägg hvilka rönt det största beaktande. Till
hans prestige har härvid icke minst bidragit den
ställning han intagit som vår högre andliga odlings
särskilde officielle målsman.
Redan 1902 hade grefve Wachtmeister sålunda
kallats till preses och hedersledamot i k. akademien
för de fria konsterna. Det intresse för konsten han
städse ådagalagt och som tagit sig vackra uttryck
i det sätt, ftvarpå han vårdat och tillökt
konstskatterna på Tistad — se härom H. 8 D. V:20 —hade
gifvit*akademien fullgod grund att vid tillsättningen
af sin ledande hedersplats vända sig just till honom
och det följande årtiondet har bäst visat, att den
därvid icke missräknat sig. Naturligtvis står i nära
samband härmed, att han sedan 1906 kallats att
intaga platsen som ordförande i Nationalmusei nämnd.
En ännu större utmärkelse för hans kulturintressen
kom honom emellertid till del 1907, då rikets
universitet med Karolinska institutet kallade honom till
E. G. Boströms efterträdare i den högt ansedda men
oaflönade ställningen som universitetskansler. Af
ålder har varit vanligt, att till innehafvare af
densamma korats "en af rikets herrar", ett f. d.
statsråd, hälst en f. d. excellens. Följden blef, att den
viktiga posten i- allmänhet kom att intagas af
män öfver pensionsåldern, utmärkta män
tvifvels-utan, men som icke alltid haft lätt att genomskåda
de akademiska intrigerna eller att med öppen blick
fatta förändrade tidsförhållandens kraf. Med grefve
Wachtmeister kom en frisk fläkt in i den högsta
universitetsförvaltningen. Till stor del hade man
nog honom att tacka för, att den betydelsefulla
löneregleringen af 1908 obeskuren passerade
statsutskottets skärseld, och med sistlidet års riksdag har man
haft glädjen bevittna, att tanken på personliga
professurer åt förtjänta unga vetenskapsmän kommit
till genombrott. Att grefve Wachtmeister i sin
förvaltning varit ytterst angelägen att haf da den
vetenskapliga forskningens rätt till frihet utan bihänsyn,
behöfver icke sägas; i detta hänseende har han
endast haft att fullfölja rotfasta traditioner hos det
svenska kanslärsämbetet
I detta sammanhang må nämnas, att grefve
Wachtmeister kallats till hedersledamot af K.
Vetenskaps-societeten i Uppsala och K. Fysiografiska sällskapet
i Lund samt af k. m:t förordnats till inspektor för
Nobelinstitutet. — För öfrigt ha grefve Wachtmeisters
förtjänster om landtbruket, särskildt
skogshushållningen, föranledt hans kallande först till ledamot,
sedan till hedersledamot af landtbruksakademien,,
hvars skogs- och landtbruksafdelning han tillhör.
Till slut må nämnas, att han äfven inom det.
egentliga affärslifvet intager en bemärkt
ställning-Allt sedan 1896 har han sålunda varit först ledamot
af, sedan ordförande i Nordiska kreditbankens
styrelse; vidare är han ordförande i Hasselfors bruks
aktiebolags styrelse o. s. v. Få torde sålunda kunna
mäta sig med honom vare sig i intressenas
mångsidighet eller i förträffligheten af det sätt, hvarpå
han skiljer sig från sina mångahanda värf.
- 210 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
